Jag har torrslipat i dag. Jag undviker det helst, det är mycket skönare att våtslipa, men har man renskrapat och pluggat igen en del gamla hål är det bara att koppla in dammsugaren till planslipen, sätta på sig öronskydden och köra igång. Det gick åt en del slippapper men det blev bra, ganska jämt och snyggt, och jag fick bort det mesta av epoxin som runnit bredvid pluggarna.

Ruffen och rufftaket är färdigslipat nu. I morgon ska jag dammsuga och -torka, våtslipa fribord och däck, och olja det renskrapade träet en första omgång. Nästa helg blir det slipa botten, kolla pumpen och batteriet, olja lite inuti båten, och börja måla och fernissa. Helgen därefter fortsätta måla och fernissa och fixa, sedan är det sjösättning. Det blir brådis i år också, men det känns åtminstone mer kontrollerat än förra då det var helt hysteriskt.

Senast jag var ute oljade jag det renskrapade träet inuti ruffen en gång. Jag har blandat ungefär hälften rå linolja med hälften balsamterpentin i en burk med tätslutande lock och en pensel som ryms precis. Jag var noga med att stryka på tunnt och torka bort allt överflödig olja och sedan värma en stund med värmepistol. Det blev grymt bra! Oljan verkar ha gått in i träet på ett bra sätt. Träet har en mörk, djup och fin färg och ytan är torr, ingen olja har lagt sig på ytan som ett kladdigt skinn.

Nu är det slutpluggat för den här gången. Jag testade stämjärnet på några av de första pluggarna där epoxin verkade ha torkat och tog bort den utskjutande delen av pluggen. Det var en konst, det också, att ha stämjärn med mycket god skärpa kändes som en minsta förutsättning för ett lyckat resultat, annars kan pluggen spricka eller nå’t. Stämjärn är inget verktyg man ska snåla på, med andra ord.

De ljusa pluggarna ser ganska konstiga ut i det rödbruna träet, men det är inget att göra åt nu, jag får betsa lite i värsta fall. Eller så får det vara, det är lite punk med vanliga plugg i mahogny 🙂

Jag har pluggat i båten i dag, inte som i studerat utan som i borrat hål och limmat dit träpluggar. Jag har aldrig gjort det tidigare, det gick sådär. Jag har använt fel borr, en vanlig spiralborr, 10 mm för plugg i samma diameter, men vill man ha riktigt fina hål med skarpa kanter ska man använda en speciell typ av borr som jag inte kommer ihåg vad den heter, så jag lär borra med samma borr i morgon också.

Epoxin fungerar egentligen bara när det är +18 grader, vilket det långt ifrån var i dag, men med värmepistol gick det ganska bra. Först kladdade jag lite epoxi på hålet sedan värmde jag på det försiktigt så det blev mjukt och rann ned lite i hålet, jag kladdade lite epoxi på pluggen och slog i den, sedan värmde jag ytterligare en stund, i förekommade fall från båda sidor, så att epoxin rann ned och in i hålet ordentligt och spred sig kring pluggen. Värmepistol är lite som silvertejp, vad gjorde man utan den?

Jag tyckte det gick bäst att kladda lim i borrhålet, värma lite och sedan i med pluggen i stället för lim på pluggen och försöka få den på rätt plats. Epoxi kanske inte luktar så mycket men man ska nog vara försiktig med att få det på huden, den metod som ger minst epoxi på fingrarna är kanske bäst.

Det är gamla skruvhål jag pluggar igen och på vissa ställen är pluggen kortare än tjockleken på träet, då får man ta en plugg från vardera sida. Tyvärr har jag inte plugg så det räcker i passande ädelträ, jag blandar lite mellan teak och mahogny men använder också helt vanlig träplugg (sådana där ljusa och lite räfflade). Jag vet, det är på gränsen till vanvård, men det får gå ändå. Jag säger som min båtgranne: folkbåt är en bruksbåt.

Nu är jag nog färdigskrapad med ruffen, det saknas lite finlir med sandpapper men annars ser det ganska bra ut. Jag hade med mig borrmaskinen och provborrade lite i några gamla skruvhål men hann inte längre, dessutom fungerar den epoxi jag hade med mig bara i +18 grader eller mer. Hallå, vad är det för salongsepoxi, så varmt är det knappt på Midsommar! Jag måste försöka hitta någon annan epoxi till nästa helg som fungerar när det är kallt. Jag hoppas det är bättre väder då, nu när jag cyklade hem var det som att trampa genom 2dm mjukglass, hela vägen, i en och en halv mil. Och folk säger att det inte finns dåligt väder… Dåligt tajmat väder finns det åtminstone.

Jag gick förbi en annan seglare i dag som också står och renskrapar ruffen. Skönt, då är jag inte ensam; då är det någon annan som har ungefär samma schema att hålla fram till sjösättningen. Det är inspirerande, jag kan inte låta bli att tänka att kan han kan jag.

Jag pratade med en erfaren seglare om hur man oljar in renskrapat trä. Jag har läst att man ska mätta träet med rå linolja tills det inte suger längre, och det är avgörande att det får härda ordentligt innan man fernissar, men jag har aldrig riktigt fått klart för mig hur själva appliceringen av oljan går till: slabbar man på allting vid ett och samma tillfälle, använder man balsamterpentin, ska det vara varmt?

Av samtalet framgick att man med fördel späder ut den råa linoljan med balsamterpentin, då går den lättare in i träet. Man kan ha 50/50 vid första strykningen och stegvis minska delen terpentin, om man tycker det fungerar bra (men man kan köra terpentinblandat hela vägen också). Man stryker inte på allt med en gång utan i flera olika omgångar, t.ex. en gång per dag, tills träet inte suger längre. Det är viktigt att torka bort överflödig olja så det inte blir ett skinn på utsidan av träet. Hela processen underlättas och påskyndas om det är varmt men det går att olja även när det är kallt. Man måste inte stänga ytan med kokt linolja, man kan använda endast rå linolja.

…bort gammal fernissa, del II. Jag har haft semester i dag för att göra en sak som student, fram till lunch, så jag passade på att åka ut till båten nu på eftermiddagen och skrapa lite. Jag hann skrapa rent resten av ena sidan på ruffen bak till där sittbrunnen börjar. I den här takten hinner jag nog renskrapa hela ruffen ovan däck och lite andra grejer. Jag har planer för luckan i fören och inredningen i sittbrunnen också, men det tar jag nog i sommar.

Det känns motigt att ta sig ut till båten och byta om och komma i gång, speciellt den här mörka och kalla årstiden och när det är så lite folk ute på varvet, jag var nog ensam nu i kväll, men när jag väl sitter i båten och har verktygen i hand minns jag varför jag har träbåt: för att det är kul och jag tycker om att jobba med trä. Och det finns förstås ingen vackrare båt än Nordisk folkbåt 🙂

Man kan tydligen vänta ganska länge med att börja olja och fernissa efter man har renskrapat trä. En god regel är tydligen att vänta till efter ett par riktiga köldknäppar, så att vatten och fukt i träet fryser bort. Och när jag hör det kommer jag ihåg att jag har läst det någonstans. Bra, då har jag tid på mig. Hoppas bara att det blir någon köldknäpp i år, så det inte blir som förra året när kylan och snön kom vid påsk då det börjar bli dags att tänka på sjösättningen.

Jag fortsatte att renskrapa på utsidan av ruffen i dag och hann med halva babords sida runt det främre fönstret. Själva fönstret var lite knixigt och överhuvud var det ganska jobbigt att stå på knä vid sidan av ruffen och skrapa och slipa, det gick lättare längst fram i går.

Jag skruvade bort lite konstiga grejer och krokar på rufftaket också. Efter en stunds tvekan skruvade jag även bort grabbräckena, eller är det gubbräcken: räcken som man grabbar tag i, eller räcken som gubbar håller i för att inte falla överbord? Jag är inte helt säker på vad de heter. Hursomhelst, med tanke på hur de har suttit an mot rufftaket, och hur skruvarna har sett ut på insidan, har jag misstänkt att räckena inte riktigt passar båten. Man såg att någon hade forcerat ganska kraftigt för att få dit dem, men när jag skruvade bort dem såg jag att de var alldeles raka. Bra! Vad fint! Raka räcken på ett välvt tak, smart så man svimmar!

Jag har börjat renskrapa ruffen på utsidan i dag. Jag började med framsidan mot fören. Det var trevligt att ligga under en presenning, höra vinden vina i mast och tåg på andra sidan vägen (i vår klubb mastar vi av varje år) och skrapa på en träfolka.

What a way to spend a Saturday evening!

Det var smidigt och bekvämt att jobba med värmepistol och skrapa. Jag har en helt vanlig värmepistol som jag kör på läge 2, ganska nära träet (6-8 cm, det beror på hur kallt och blåsigt det är) tills fernissan bubblar lite och just ska till att börja svartna, då riktar jag bort värmepistolen (någonstans där den inte gör skada eller eldar upp något) och skrapar enkelt bort fernissan. Sedan efterbehandlade jag ytan med sandpapper för hand och med planslip.

Träet var gult förut och såg ut som furu eller nå’t i den stilen, men nu syns den rödbruna färgen tydligare. Snyggt! Jag antar att det blir ännu bättre med olja sedan. Hur länge kan man förresten vänta innan man måste börja olja och fernissa? Jag hoppas det finns någon att fråga i morgon.

Mina nuvarande fönster består av softade plexiglas som är skruvade på utsidan av ruffen utan lister av något slag, sådär som man kan tänka sig att det ser ut på en modern kappseglingsbåt. Ett sådant formspråk passar lika bra på en träfolka som en… rullfock, kanske? Det funkar liksom inte.

En lösning vore att köpa nya glas och skruva fast dem på insidan, men det känns som att bara flytta problemet, och man vill ju att det ska se snyggt ut inne i båten också. Helst skulle jag vilja ha sådana där snygga kromade lister runt fönsterna, på utsidan, men jag har förstått att de är svåra att få tag i och ganska dyra.

Jag har funderat lite på vanliga trälister i stället, kanske i ett träslag som skiljer sig i färgen och är ganska ljust, men vid närmare eftertanke blir det kanske snyggast med samma träslag. Jag tänker mig att man skruvar fast både plexiglaset och listerna på utsidan, frågan är kanske bara om man ska skruva enbart genom listen eller genom både list och glas. Det förstnämnda är kanske enklast.

Jag tog det lugnt i dag och gjorde något som närmast kändes som lyx: renskrapade ett par spridare. Det var inte tung, inte smutsigt, inte stort, inte bråttom och krävde inte mer verktyg än värmepistol, skrapa, sandpapper, kniv och en rundfil. Det var suveränt välgörande att sitta på trappan till snickarboden i den stilla kvällen, nästan ensam på varvet, och skrapa på en spridare som om det vore en smörkniv.