Jag började med att köpa en såg, sedan cyklade jag ut till båten och kollade som vanligt först om getingarna återvänt. Nej, det var lugnt. Okej, då är det mastskjulet nästa.

Jag flyttade ned masten så jag hade den i midjehöjd till att börja med. Jag hade en diffus tanke om att märka ut var jag skulle såga men det är svårt att dra en lång linje i svag vinkel på en rundad yta. Att dra några streck och märka ut var man ska börja såga och ungefär var mittlinjen ligger någonstans är dock bra.

Jag ville undvika de där konstiga skarvarna från den tidigare lagningen, så jag kapade masten en bit in från brottet först. Sedan kollade jag att masten låg rakt på alla håll och kanter, måttade och lade sågen på plats, bad en bön och började såga.

Jag har hört lite olika bud om hur långt snittet, dvs. limytan, ska vara. Vissa säger att den ska vara 10 ggr tjockleken, eller diametern i det här fallet, andra säger 12 ggr. Själv har jag läst att man kommit fram till att om limytan är 8 ggr tjockleken, blir skarven något starkare än själva träet.

Jag väljer 8 ggr som riktvärde, främst med tanken på att masten bör vara lite böjlig i toppen och inte helt stel. Där jag börjar såga är masten 8 cm i diamater, där den slutar är den drygt 7 cm, en limyta på ca. 64 cm (8 x 8 = 64) borde bli bra.

Jag kom in lite för brant i träet i början men det redde ut sig och blev till slut helt okej. Man får stanna upp ganska ofta och kolla att sågen löper rätt och att man har korrekt kurs. På bilden ovan har jag sågat i över en timma och har någon cm kvar. Linjen är inte helt spikrak men jag tycker det är tillräckligt bra, finliret tar man med hyveln sedan i vilket fall som helst.

Första snittet blev helt okej. Jag tänkte avsluta dagen efter det, för det var drygt att stå och såga i mer än en timma, men jag vände på masten och sågade andra sidan också när jag ändå höll på. Jag drog några streck med pennan, måttade och började såga försiktigt.

När man börjar såga ligger sågen mer eller mindre på träet och det känns som man mest bara står och raspar i träet men efter ett tag får man fäste och börjar äta sig in i träet. Har man rätt vinkel och en bra kurs är det bara att såga på och se till att sågen löper utan att kärva och hamna snett.

Resultatet av dagens arbete tycker jag blev helt okej. Inte illa sågat för en färsking som jag. Ytorna skyddas med en svart plastsäck mot damm och smuts. I morgon blir det inköp av hyvel. Sedan återstår det att se hur pass väl jag hanterar ett sådant verktyg.

Jag har fått hjälp med att kolla närmare på min mast, framför allt på brotten uppe i toppen och nere i foten, av ett par kompetenta båtägare i klubben som kan det mesta om träbåtar och som i princip har byggt sina båtar själva.

Brottet i foten ser inte bra ut, träet är tilltuffsat och masten har spruckit upp en bit och jag har fått röta längst ned i den. Det ser ut som att jag helt enkelt får såga av masten en bit upp och bygga ut en ny mast nere i foten. Det är lite bökigt men inte alls omöjligt. Så tidigt som i våras var det en annan folkbåtsägare, tillika slöjdlärare, i klubben som gjorde just det. Jag kan nog fråga honom om råd.

Brottet i toppen ser ännu värre ut, där har masten gått av mitt i en gammal lagning. Enligt den tidigare ägaren var det röta i toppen av masten och han lejde bort jobbet för att få det ordnat. Till vem? Ingen aning, men jag hoppas att det inte är en som kallar sig båtbyggare. Skarven är delvis rak och limmad på ett så dåligt sätt att masten hade gått av i toppen förr eller senare i vilket fall som helst. På vissa ställen ser det ut som han inte ens har limmat med epoxi utan spacklat med någon smörja som bara har lagt sig som en utfyllnadsmassa mellan de olika träbitarna utan att gå in i träet och fästa ordentligt.

Och i toppen av masten är det bakre staget ”fäst” med en ögla som helt enkelt har trätts runt masten och ”säkrats” med ett sådant där litet spännband som man skruvar åt.

Det känns ju jävligt betryggande när man kryssar över St. Nassafjärden i 12 sekundmeter.

När jag köpte båten fick jag intrycket att säljaren faktiskt kunde något om båtar, annars kan man ju vara ärlig och säga det: jag kan inte ett skit om träbåtar och seglar bara inomskärs i vacket väder, men jag gillar att skrapa, olja och lacka och nu säljer jag den här båten. Vilket skick den är i? Kolla själv.

Men jag fick inte det intrycket. Tvärtom tyckte jag att han förespeglade att det var en båt i mer eller mindre väldigt gott skick och att det enda jag kommer att behöva göra framöver, utöver det normala underhållet, är att ordna en sådan där liten metallspets i fören och att byta ut fönstrena, inte för att de läcker utan för att de inte är särskilt Folkbåtsaktiga, i övrigt är hon en pärla.

Men ju mer och närmare jag tittar, klämmer, känner och lyssnar på båten desto fler och mer allvarliga brister upptäcker jag. Det är något som inte stämmer här, mellan det säljaren förespeglade och den båt jag äger. Vissa saker såg jag ganska tidigt efter köpet och reagerade på som lekman: ska det sitta så här, ska det se ut så här? Men man är ny och tänker att det kanske ska vara så på sjön. Nu inser jag att jag kunde ha litat på min lekmanna- och ryggradskänsla.

Men jag blev inspirerad att börja jobba med masten. Jag börjar med toppen. Jag behöver en schysst såg, sedan sågar jag en lång (8 ggr diametern) kil på masten och limmar på nytt trä och bygger en ny, bra, vacker och hållbar mast-topp. Det ligger en folkbåtsmast på parkeringen som också står på däck som min, den kan jag ha som förlaga. Det är bara en dryg månad kvar till första upptagningen och tills mastskjulet börjar fyllas med master igen, men jag kan hinna. Det vore guld inför vinterhalvåret att ha halva mastjobbet gjort.