Natten kändes mildare än föregående och jag sov mycket bättre, kanske framför allt för att tricket med att hålla undan fallen från masten fungerar och jag slipper det ljudet. Det känns lite proffsigt att min båt är tyst och inte har det där karaktäristiska klackande ljudet från fallen som slår mot masten, som om jag vet vad jag håller på med 🙂

Vädret är mulet, kallt, regnigt och blåsigt. Det blir ingen segling i dag. Det får bli en natts bryggsegling till och sedan hem. Seglatsen får vänta till en annan helg när vädret är mer stabilt och varmare och jag vet att allt på båten fungerar som det ska.

Det finns mer pyssel att göra i båten. Jag börjar med att städa och rengöra den lilla verktygslådan, så jag vet vad jag har i den och slipper bli sådär kladdig och fnasig om händerna varenda gång jag tar i den. Sedan myggsäkrar jag båten genom att klippa till ett par bitar myggnät och limma för dem i luftintagen i luckan på fördäck och ut till sittbrunnen. Jag minns en hemsk natt i träfolkan när myggen strömmade in via samma två luftintag och höll mig vaken en hel natt. Bland det första jag skrev upp på listan över grejer till den här båten var myggnät och kontaktlim.

Det är tre vant på varje sida på den här båten, till skillnad mot träfolkan som bara hade ett på vardera sida. Spontant ville jag spänna vanten ganska hårt när vi mastade på, inte som fiolsträngar men inte alltför sladdriga heller. I torsdags nöjde jag mig med svaret ”Nej, de är bra som de är.” Men i dag fick jag besök av en god vän som har seglat och haft båt i hela sitt liv och som klev ombord och faktiskt kände på vanten och sade att de måste spännas: ”De ska inte vara jättehårda men de ska vara stumma. Såhär sladdriga ska de inte vara, då kan du få masthaveri.” Tack, vilken gåva det är med vänner som vill dela med sig av sin erfarenhet och sitt kunnande!

Prognosen för i morgon ser sådär ut, lite mulet men kanske inte så mycket regn och framför allt svagare vind. Nu när jag vet att focken fungerar och vanten är spända som de ska vara (hoppas jag, åtminstone bättre än tidigare) kanske jag gör ett försök att segla över båten till sommarhamnen i alla fall. Det beror på när jag vaknar och hur modig jag känner mig.

Natten var mycket kall och jag sov dåligt. Sovsäcken höll mig varm och det är gott om plats på britsen, men det knirrade, knarrade, kluckade och knakade hela tiden. Men det ljud som höll mig vaken var fallen som slog mot masten. I träfolkan lät det ganska charmigt, för de slog mot en mast av trä, men när en stålvajer slår mot en aluminium-mast (jag tror det är aluminium, det kan knappast vara stål, järn eller plåt) som är ihålig och står på båtens skrov, då blir båten som en resonanslåda och ruffen fylls av det där klang-klang-klang-ljudet.

Solen strålade från en klarblå himmel, fjärden glittrade och vinden var kall och frisk (enligt prognosen 5–6 sekundmeter med 9–10 i byarna). Jag borde ha varit ivrig på att komma i väg men upptäckte att min senaste erfarenhet av att segla själv i egen båt – masthaveriet i träfolkan september 2007 – påverkade mig och gjorde mig nervös. Oväntat, det har jag inte haft en tanke på. Jag hade svårt att komma i väg och en del av mig ville fortsätta bryggsegla hela helgen och vänta med första seglatsen till en annan gång.

Efter en del tvekan krånglade jag mig ändå ut ur hamnen. Det blåste ordentligt på fjärden och vågorna rullade stora. Båten ville inte stå upp mot vinden, utan vände sig med sidan emot och drev. Storseglet vågade jag inte försöka få upp, utan försökte med focken i stället, den känns enklare och mer hanterlig. Jag fiskade upp den ur förpiken, fäste den i fockfallet och började haka fast seglet i förstaget. När jag kom till nedersta hörnan av seglet upptäckte jag att det inte gick att fästa någonstans eftersom förstaget satt fel monterat: i det inre av de två hålen längst ute på fördäck. Jag borde ha kollat focken i hamn, då hade jag upptäckt misstaget i tid.

Jag slet och drog i utombordaren men den ville inte starta. Jag gav upp och drev bort in i en liten vik där jag försökte ligga för ankar, som aldrig riktigt fick fäste, medan jag försökte lösa problemet tillfälligt eller på något annat sätt än det rätta. Jag funderade på en liten bit rep som kunde löpa runt nedre delen av förstaget för att fästa focken i, men repet riskerar att nötas sönder av fästet till förstaget. En sådan där liten avlång ögla med en rak skruv i ena änden, då? Det skulle kunna fungera, om den är tillräckligt lång och når runt om förstaget. Nej, det riskerar bara att nöta sönder fästet till förstaget och då har jag ett masthaveri igen.

Till slut fick jag igång utombordaren och kunde köra tillbaka i hamn. Jag SMS:ade förre ägaren och berättade om misstaget och frågade om han hade några goda idéer om hur jag kunde rätta till det. Jag såg framför mig ytterligare en tur till mastkran och någon manöver jag inte skulle klara av själv. Men efter lite funderande kom jag fram till att jag borde kunna slacka backstaget lite, lossa förstaget och montera det i rätt hål, och spänna tillbaka backstaget igen. Det borde jag kunna göra själv utan att lägga mig vid mastkran. Jag SMS:ade H och frågade vad han trodde om det. Ja, tyckte han, och kom ned till hamnen för att hjälpa till. Det var skönt med assistans och någon som trodde på en, och det gick snabbt och smidigt att byta plats på förstaget.

Efter dagens misslyckade försök till segling och justering av förstaget är jag för trött för att segla, jag ligger kvar för ytterligare en natt vid bryggan. Jag försöker igen i morgon. Kvällen har ägnats åt mer pyssel och lära känna båten, och jag har bl.a. kommit på hur jag ska slippa att fallen slår mot masten, genom att fästa en sådan där gummistropp runt ett av vanten och dra ut fallen från masten lite. Nu är även min båt tyst.