Jag anlände hamn och båt i går kväll men bryggseglar i dag också. Det är mulet, några droppar regn, ingen värme i luften och vinden har legat kring NO, O, SO hela dagen. Det är inte omöjligt att kryssa sig ut härifrån, eller kanske t.o.m. gå för motor en bit, och lägga till i en fin naturhamn någonstans, men jag väntar med säsongens första seglats till i morgon. Prognosen pekar på mer sol och framför allt en vind runt syd vilket gör det mycket enklare att ta sig härifrån och tillbaka igen utan att behöva slå hela tiden. Jag ligger på vänt i dag och stänger båten från den kalla vinden som annars blåser rakt in i aktern och ut genom luckan i fören. Fotogenlampan ger lite värme och datorn är tillräckligt laddad för en film. Fint så.

är ett fantastiskt material; ett levande material som andas, förändras, rör sig. Jag har inte plastat något eller jobbat i plast på något annat sätt, men jag tycker ändå att trä är trevligare att jobba med. Jag kommer säkert att bli med båt i trä igen, men i dag är mina köksmöbler det enda i trä jag har. Bord och fyra stolar i massiv ek köpta i början av 2000-talet. De ska oljas in var 18:e månad, vilket snabbt blev en gång vartannat år, vilket blev vart tredje år efter ett par gånger, och när jag såg en av stolarna hålla på att spricka sönder häromdagen insåg jag att det var tio år sedan senast. Oups! Lägg allt annat åt sidan, rengör med mikrotrasa, ta fram rå linolja och balsamterpentin och olja in. Det är lika fascinerande varje gång att se hur träet suger åt sig oljan, förändras och får tillbaka färg, djup och alla ådringar. Torrsprickorna i ett av ryggstöden får jag leva med, det är okej på en stol, men hade det varit ett bord hade jag fått byta 🙂

sken vackert i dag, en del moln här och där men mest klarblå himmel, och en frisk vind. Ett härligt väder för att vara ute. Jag gick genom stan och en bit utmed vattnet och tillbaka hem igen.

Det finns en rörelse sådana här vårvinterdagar som jag tycker om: vinden, den långa promenaden, en längtan att resa, det återvändande ljuset och orken som växer sig starkare för varje dag. Efter en dvala-liknande stiltje under veckorna runt vintersolståndet är det som att det börjar röra på sig igen, på flera olika plan: konkret, fysiskt, mentalt, emotionellt. Härligt!

Det låg ganska många båtar i vattnet vid bryggorna, vilket förvånade mig, jag trodde samtliga skulle stå på land. Men jag såg ingen som var ute och seglade. Vackert men lite väl kallt för att segla, antar jag. Däremot skulle det vara fint att bo på en båt en sådan här dag. Jag såg några riktigt stora segelbåtar i en av gästhamnarna, inga traditionella bo-båtar men man bor nog ganska bra i dem ändå. Och de seglar ju klart bättre än en ombyggd, gammal fiskebåt. En av segelbåtarna var nästan lika bred som min båt är lång. Fascinerande!

’En solitaire’, en fransk film om en ensamseglare och en objuden gäst. Jag har inte sett hela filmen än (jo, ja, jag bloggar och ser på film samtidigt) men en halvtimma in i filmen har det mesta utspelat sig på en stor kappseglare. Man blir bra sugen på att mönstra på en sådan där båt och segla jorden runt, kanske inte ensam men det ser häftigt ut.