Karaktärer

Ofta tycker jag mig känna igen främmande människor. De ger mig en känsla av: känner inte vi varandra? Har inte vi träffats förut? Sedan slår det mig att, nej, han liknar bara en vän till mig: lite samma utseende, ungefär samma kroppsbyggnad, samma sätt att röra och föra sig. Så lika på något sätt, ändå två olika personer. Det är som att det finns olika typer; karaktärer som de flesta människor mer eller mindre faller inom. Vilket får mig att undra om andra känner igen mig på samma sätt, och i sådana fall: som vilken karaktär? Vilken typ är jag i persongalleriet? Eller är det bara så jag ser verkligheten, genom en uppsättning kategorier? Jag ser kanske i första hand det jag kan tänka mig, sedan sker en fördjupning av bilden.

Lästips

Robert M. Pirsig: ’Lila : En studie i moral’. Det är samma författare som skrev ’Zen and the art of motorcycle maintenance’. Men i ’Lila’ sker road-trip:en till sjöss, så det finns ett visst maritimt inslag. Men mest handlar boken om Faidros resonemang om hur ’Kvalitetens metafysik’ kan svara på frågor om vad kvalitet och moral är och kan vara samt hur olika statiska och dynamiska system på biologiska, samhälleliga, sociala och intellektuella plan (i ungefär den rangordningen) relaterar till varandra.

”Tidvattenskänslan. Vid ebb är den sexuella aktiviteten intellektuellt vulgär och ljusskygg, men vid flod sker en magisk förvandling av vulgariteten till en attraktion av hög [biologisk] kvalitet och tankeverksamheten avleds av någonting som inte alls är hjärnan och det ligger en känsla av skräckblandad förtjusning i detta. Hjärnan som intar en upphöjd och dömande hållning knuffas plötsligt bryskt åt sidan av denna andra [biologiska] intelligens som är starkare än dess egen. Sedan inträffar egendomliga ting som hjärnan uppfattar som vulgära och ljusskygga när det åter blir ebb.”

(sid. 218 i den svenska översättningen 1991/-92)

Farleden kallar

Den syns inte på bild men det står en grön prick och lyser i solen i farleden därute. Den kallar på mig att kasta loss, hissa segel och gå norrut. Nej tack, jag stannar en tredje natt. Det blåser uppåt 15-16 sm i byarna. Jag går runt ön i stället och hittar några tomma ölburkar i ett par buskar som någon har stått och skjutit på med luftgevär. Egoistiskt så man domnar. Jag tar dem med mig. På öns högsta punkt tar vinden i extra mycket och jag blåser faktiskt nästan omkull. Jag ser inte en enda segelbåt ute. Enligt prognosen ska det blåsa hälften så mycket i morgon förmiddag, då går jag norrut en bit. Förutom lite tvagning i morse (jag närmar mig ett helt dopp men behöver acklimatisera mig till det kalla vattnet) har förmiddagen mest ägnats åt att torka upp efter nattens regn (och lite åska på avstånd), ladda batterierna och gelcoat:a några skador i lacken. Hon blir snyggare för varje år som går, båten 🙂

Kvar

Sänk volymen – var rädd om din hörsel.

Jag blev kvar vid bryggan i dag också, för att skrubba resten av däck och göra en liten översyn av utombordaren. Vädret är det klassiskt svenska sommarvädret: vacker morgon, växlande molnighet under förmiddagen, ökande vind och lite mörka moln vid lunch och under eftermiddagen blåser det ordentligt i byarna när regnskurarna drar förbi. Nu är det kväll, vinden har mojnat och regnet knäpper ihärdigt mot rufftaket.

Teak

Förutom pollarna och luckorna ned till ruffen har jag inte mycket trä i båten. Det är både och: plast är praktiskt och bekvämt, trä är vackert och levande och trevligare att jobba med. Men jag har lyxen att få göra ett litet specialjobb på jobbet: rädda några utemöbler som köptes in för tjugo år sedan och som har stått utomhus sedan dess, utsatta för väder och vind året om. Gud vet när någon oljade in dem senast, om någon någonsin har gjort det. Grymt tacksamt är det hursomhelst, att slipa fram det friska träet och pensla på teak-olja och se hur bordet liksom tar ett djupt andetag och… lever igen. Tio bord och fyrtio stolar. Jag hinner 1/5 före semestern. Polermaskinen jag köpte till båten kommer till användning med (halv-) fint slippapper (80 eller 120) och en vanlig flaskborste används för mellanrummen. En liten borste för att borsta bort slipdammet före oljning. Och en gedigen riskbedömning såklart, eftersom det är på jobbet 🙂

Rovdjur

Dagens mest korkade:
”/…/ Men orsaken till höga andrahandshyror är inte girighet utan den brist på hyreslägenheter som har skapats av den rådande regleringen” (https://bulletin.nu/goranson-ingangna-avtal-och-ockerhyror)

Kapitalismens grundsats om hur priserna sätts, inte av människor, utan av ”utbud” och ”efterfrågan” – likt en naturlag – är i mina ögon mest bara ett sätt att skymma en hänsynslös girighet.

Det finns ingenting som tvingar mig att hyra ut en lägenhet till ockerhyra, enbart för att det är ont om lägenheter att hyra. Vad har utbudet med mig att göra? Jag tar i hyra det jag behöver för att täcka mina kostnader + ev. pålägg för att generera en liten (<- Obs!) vinst.

Det kan finnas andra orsaker att ta ut ockerhyra, att jag behöver mycket pengar eller bara är girig, men huruvida utbudet av den vara jag säljer är stort eller litet måste inte med en ofrånkomlig nödvändighet bestämma mitt pris. Det är en myt.

Jag fattar inte hur folk är funtade som dels har som enda drivkraft att tjäna pengar, dels tycker att de har rätt att skinna andra människor på deras. Hur ser de sig själva i spegeln om morgnarna utan att skämmas?

Söndag

Vinden river i trädkronorna utanför fönstret och tjuter i hängrännan som löper utmed taket. Det är samma oroliga ljud som när man ligger för ankar vid någon kobbe långt ute någonstans och vinden far över fjärden, över klippa och tall, genom rigg och fall: ”Sätt segel!” Och jag drömmer faktiskt att jag seglar när jag vaknar strax före sex.

Det klarnar upp, solen skiner från en blå himmel och vinden fortsätter att blåsa. Drygt tre veckor kvar till sjösättning. Det står ett tiotal stora, fullt uppvuxna träd och krokar arm på innergården. De är högre än taken på de omgivande husen, därför slipper vi måsar (de vill sätta bo högt upp och gillar tydligen inte träd i närheten som är högre och skymmer sikten). Men två ekorrar springer glatt omkring i det universum av stammar och grenar som snart kommer att explodera i en mustig djungel av gröna blad, pollen, kvittrande fåglar och surrande bin.

Planen i dag är att inventera båtgrejerna och packa allting (rep, segel, sjökort, flytväst, fendrar, köksgrejer, etc.) mer organiserat i kartonger och lådor. Jag ska kolla fästet för upphängningsanordningen för utombordaren också, så att alla skruvar finns med och så. Själva anordningen som utombordaren sitter på är bytt sedan… första säsongen, tror jag, men inte den där gamla träbiten på akterspegeln som kompenserar för lutningen.

Och jag är lite sugen på att köpa en madrass till en ny dyna i förpiken, trots att jag initialt tänkte göra det först nästa vår.

Om Nato

Jävla skitdag. Om jag fick bestämma skulle vi aldrig gå med i krigsalliansen Nato och skruva upp tonläget mot Ryssland ännu mer. Vi skulle aldrig upplåta vårt eget land – vår egen jord – till främmande makts soldater med sin egen jurisdiktion. Jag tänker på det där vansinniga kontraktet med USA som låter dem förvara vapen, materiel och soldater på ett antal av våra militärförläggningar – utan vår insyn. Jag kan inte se hur vi ligger bättre till i ryska ögon nu när vi är Nato-medlemmar med amerikanska soldater och vapen inom våra gränser, än när vi var en självständig och alliansfri nation.

Swexit och utträde ur Nato, tack!

Vinterhamn

Så fascinerande annorlunda en båthamn är på vintern till skillnad mot sommaren.

Nu var det ett tag sedan jag var upp till båten och tittade till. Så, det blev en hyrbil i 24 h i helgen och köra upp över dagen och kolla till henne, att hon står stadigt och mår bra under täckställningen. Förutom lite snö på presenningen såg allt bra ut. Skönt. Det blåste kraftigt i söder men uppe vid båten var det vindstilla. Apropå vind hittade jag en mycket intressant film om vindkraft häromdagen: https://youtu.be/woBYX-7-4d4

Många bäckar små

Hundra kronor är inte mycket, inte ens i månaden. Men om vi är tusen stycken som skänker en hundring var i månaden till t.ex. doku, Samnytt och Det fria Sverige, skulle de ha 100 000 kr. var i månaden för att fortsätta granska den islamistiska miljön i Sverige, förmedla ocensurerade nyheter, och bygga vidare för en bättre framtid för oss svenskar och våra barn. Delar jag deras åsikter och uppskattar deras arbete, lägger jag lite plånbok bakom orden.