Drygt en halv miljon – 500 000 – visningar på 11 dagar. Jimmie Åkessons tal till nationen. Det borde ha ett visst nyhetsvärde, men det är såklart tyst om det i de etablerade medierna. Det är hursomhelst ett mycket bra, tydligt och inspirerande tal. Det bästa tal till nationen jag har sett – du ser det här.
Etikettarkiv: Förtöjd
Tystnaden
Det mest skrämmande med måndagskvällens terrordåd då två svenska män sköts ihjäl av en islamist, är nog tystnaden efteråt. När jag kollar svt.se, dn.se och svd.se på onsdagsmorgonen, 36 timmar senare, är nyheten nästan borta från löpsedlarna. Den borde vara nålad högst upp i dagar efteråt. I stället lyfter man fram en bombning av ett sjukhus i Gaza då hundratals människor dog och skriver om hur världens sympati med offren (Palestinierna) växer. Som för att snabbt flytta fokus från den islamistiska terror som slog till för bara drygt ett dygn sedan, i Bryssel, den här gången riktad mot Sverige och två svenskar som skulle gå och titta på fotboll. Men vi pratar inte om det på jobbet heller. Ingen nämner det ens. Folk pratar om allt annat, beställer fika och skrattar som vanligt. Som om vi alla tyst har kommit överens om att det vi inte pratar om, finns inte. Men det är – numera – ett faktum, att är du svensk är du en giltig måltavla för islamistisk terror, oavsett hur mycket vi håller tyst om det. Din snällhet och godhet skyddar dig inte, inte mot en fanatisk muslim redo att döda i Allahs namn. Och det är inte särskilt långsökt att anta att nästa islamistiska terrordåd riktat mot svenskar kommer att ske här hemma i Sverige. Det är inget vi kan blunda oss förbi eller tiga ihjäl. Det är dags att vakna, resa oss upp, sluta lyssna på privilegierade politikers struntprat, lita på våra egna sinnen och erfarenheter och se verkligheten som den faktiskt är samt börja säga vår mening ”fritt och oförkränkt”.
Efter stormen
Jag vaknade vid 3-tiden i går morse. Träden stod utanför fönstret och dansade frenetiskt i den hårda vinden. Jag försökte somna om men 4:19 gav jag upp och började dagen. Vid 6-tiden kom jag iväg och körde de dryga 42 milen upp till båten för att kolla hur den hade klarat de senaste dagarnas hårda blåst.
Jag kom fram vid lunch, några av mina båtgrannar var där också. De sade att det hade varit närmast storm under den gångna natten, men nu under dagen hade det mojnat. Vädret var soligt, vinden avtagande och temperaturen runt 10 grader.
Båten stod kvar där vi ställde den vid upptagningen för några veckor sedan. Täckställningen hade rört lite på sig, presenningen hade glidit över någon dm på andra sidan och en av flaskorna som tynger ned pressen utmed sidorna hade ställt sig i sittbrunnen, annars såg allting bra ut. Lättnad!
Jag åt medhavd lunch och fick lite varmt kaffe av en båtgranne som bytte ett fall i masten och plockade hem utombordaren. Jag gjorde en sista koll runt båten, skruvade åt stöttorna, sedan körde jag hem igen. 85 mil, drygt 14 timmar och ca. 700 kr för bensin. En lång dag genom vårt vackra, höst-skrudade land. Det var det värt, för att konstatera att båten står bra där den står och täckställningen tycks klara av rejält mycket blåst. Det värsta som kan hända är att pressen blåser av, men hellre det än att den blir som ett segel och välter hela båten som den gjorde förrförra vintern.
You’ll have Sweden fifty years ago
Hela videon är intressant, viktig och tankeväckande om vad som utgör en nation och vad som händer vid gränsen mellan USA och Mexiko nu. Men det är framför allt hans samtal med Dominik Tarczyński 13 minuter in i videon som får mig att inse att vi har totalt ryggradslösa politiker här i Sverige som för länge sedan har slutat att bry sig om sitt eget folk. Jag börjar förstå varför vissa kallar dem folkförrädare.
Skiftningar
Jag gick på de släta och varma klipporna en bit bort och gjorde qigong på en hög klippa med utsikt söderut över himmel, hav och skär.
Det är nästan vindstilla och det har inte blåst särskilt mycket i dag, ändå rör sig havet här ute hela tiden och slår och skummar vid bränningarna utanför Storstångskär.
Om två veckor är det upptagning. Och höstdagjämning. Båtarna ska upp på land, dag och natt är lika långa. Igen. Den här helgen är sommarvarm men det syns och känns att hösten är på ingång. Naturen skiftar i färger, dofter, ljud och ljus.
Jag går och ställer mig på en annan klippa med utsikt mot norr och ser hur färgerna sakta skiftar när solen går ned. Det är stilla och lugnt. Och mycket tyst. En kråka kraxar någonstans, en annan svarar på en annan ö. Vad säger de till varandra, ”Godnatt, ses i morgon”? Kanske. Det är vackert och lite vemodigt. Om det fanns en kvinna som också föredrar att låta naturen prata och som kan dela tystnaden med en man, skulle jag vilja ha henne här nu.
Säsongens sista
Jag anlände hemmahamnen för ett par timmar sedan. Det är varmt, stilla och mörkt. Och alldeles tyst, inte en krusning på vattnet. Träden står som tysta skuggor runt parkeringen, båtarna ligger som sovande djur vid sina platser utmed bryggorna.
Jag sparade mörkerseendet och lät ficklampan vara när jag tog packningen och gick bort till min båt och låste upp. Men nu är det verkligen helt svart utanför. Bryggsegling i natt, avgång i morgon när det är tillräckligt med vind.
Det här blir med största sannolikhet säsongens sista segling, nästnästa helg är det upptagning. Prognosen lovar sydlig vind mest hela helgen, runt 6 sm i byarna. Det känns som perfekt seglingsväder. Vart jag än ska någonstans i morgon, tar jag nog en lång omväg, så jag får segla mycket.
Längtan
Det är mörkt och jag ser knappt de stora träden här utanför som når bara några meter från min balkong med sina stora grenar, men regnet är på väg in och jag hör hur 12 sm i byarna river i de stora trädkronorna. Träden står och rör på sig som om de ville springa till skogs. Det väcker min längtan till sjöss. Jag vill vara i båten en sådan här natt; ligga förtöjd i lä och höra samma vind i tallarna runt viken och i vågorna därute på fjärden.
Stormigt
Stormen Hans, eller åtminstone resterna av den, drar in över vårt land och ställer till det, främst med regn men även med kraftig vind. I går blåste det säkert 16 sm i byarna där jag var och fjärden var vitprickig av fräsande gäss. Jag kunde se hur vågorna slog höga mot klipporna på andra sidan viken. Under natten drog molnen bort och jag gick ned till bryggan och tittade på halvmånen som sken magiskt över det mörka vattnet. Vinden har mojnat något nu i dag men blåser fortfarande frisk. Den river revor i molnen som solen skiner igenom. Men det är inget seglarväder än, så jag stannar i land och ser en bra och tänkvärd film i stället.
Håskö
Jag kollade SMHI:s prognos för hav- och kustväder i går kväll och såg att det skulle regna hela dagen i dag, måndag, drygt 20 mm. Och blåsa hit och dit i samband med att skurarna kom och gick. Nej, då ligger jag hellre uppe vid Håskö, i den där vanliga lilla viken. Det är närmare hem och känns bättre. Sagt och gjort: lossa förtöjningen, upp med ankaret, starta motorn och kl. 21 gick jag norrut genom ett stilla, mörkt och vackert landskap av öar, kobbar, blinkande fyrar och ett spegelblankt vatten.
Utan vind och vågor gick det snabbt att komma fram, drygt en timma. Men regnet i söder hann i kapp mig ändå och blötte ned mig, som om det inte hade regnat nog under dagen. Det var mörkt och jag fick använda pannlampa för att se något annat än diffusa konturer när jag gick in för landning. Treudden gav gott ankarfäste och ett par klippjärn ordnade en bra förtöjning i andra änden. Så småningom kom jag till vila i sovsäcken.
Jag sov länge. Som vanligt vaknade jag till tidigt; vid fyra-, femtiden, och det var inte mörkt längre men jag tog för givet att det regnade, även om jag inte hörde något just då, så jag vände på mig och somnade om och återvände till drömmen som var som en film jag kände igen men aldrig sett förut och som jag kanske deltog i eller bara tittade på. Nästa gång jag vaknade var klockan tio. Jag minns inte när jag sov så länge senast. Jag krånglade mig ur sovsäcken och klev ut i sittbrunnen och upptäckte till min förvåning att det var soligt och varmt. Inte en droppe regn sedan jag anlände i går kväll.
De finaste dagarna när man är ute i en liten båt är kanske inte de perfekt soliga och varma dagarna, utan den första fina dagen efter mycket regn när det mesta i båten är blött och fuktigt. Få saker är så jublande tillfredsställande då, som att bara stå en stund i en torr sittbrunn utan att bli blöt och kall om fötterna och njuta av den värmande solen. Sedan ställer man dynorna på kant, hänger upp fuktiga kläder på bommen, öppnar alla burkar och luckor och ordnar korsdrag och vädrar ut och torkar hela båten. Varmt och torrt – igen.
Några droppar har fallit för en stund sedan, annars är det soligt och varmt. Jag såg en havsörn flyga genom viken österut samtidigt som en häger flög västerut. Jag tog några simtag i det svala vattnet och satt vid vattenbrynet och tittade på ett stim småfisk som simmade förbi i det klara vattnet. Jag blir kvar här i natt, så får vi se vart väder och vind för mig i morgon.
Varannan
skur går över, varannan går förbi. Den kalla brisen går före regnet, solen tittar fram innan det har hunnit dra förbi. Varmt och kallt om vartannat. Torrt och blött. Jag tappar ankarfästet i en häftig skur som kommer med kall vind från ett oväntat håll och plötsligt är allt ett blött kaos, men jag tackar Gud för den klassiska svenska sommaren med ömsom sol, ömsom regn – luften är sval och doppet svalkar, skurar kommer och går, solen tittar fram igen och värmer och torkar upp. Växtligheten växer, åkrarna ger mat och det finns vatten i brunnar, åar och små sjöar.
En och annan båt går förbi där långt borta i farleden, på väg hem kan man förmoda, annars är det mycket lugnt. Jag har tvättat upp några plagg som jag torkar mellan skurarna, skruvat åt ett par skruvar i en pollare och kollat tändstiftet till utombordaren.