I dag fyller bloggen 15 år. Det första inlägget skrevs 15 juli 2007. Femton år låter mycket men jag hade ett uppehåll och skrev ingenting under tio år, från det att jag sålde träfolkan tills att jag köpte nuvarande J17. Vi borde väl fira bemärkelsedagen med en seglats runt Häradsskär eller något, men det byar hysteriskt i dag (11-12 sm enl. prognos). Vinden tjuter i stag och vant och båten sliter och hugger i förtöjningarna trots att vi ligger på vår vanliga plats vid bryggan i hemmahamnen. Hur är det då inte ute på fjärden? Nej tack. Jag kanske går i väg i kväll när det har lugnat ned sig lite. Vi får se.

fick vi en fin segling bort till favorithamnen. Det går bra att vara två i båten, bara man inte har alltför mycket packning med sig och turas om. Man kan stå två stycken i sittbrunnen och borsta tänderna samtidigt, men man får gå omlott när man ska bädda, gå och lägga sig, stiga upp, bädda ihop, göra något i ”köket”, etc.

Första kvällen spelade vi lite Yatzy på min mobil, den här kvällen spelade vi med riktiga tärningar, det var roligare. Tänk vad kul man kan ha med fem tärningar och en spelidé som är väl avvägd mellan slump och strategi. Yatzy är sällan fel.

Bra vind i dag på vägen hem; rakt sydlig och ganska stabil och tillräcklig för att komma i hamn på lite drygt tre timmar. Vi lämnade naturhamnen utan att starta motorn och landade i hamnen utan att starta motorn. Bara segla hela vägen. Skönt. Grått och disigt och en del regnande. Nu regnar det ännu mer. Focken har fortfarande inte torkat och ligger på fördäck; aldrig att jag tar ned den i båten när den är så blöt. I natt bryggseglar vi nog och går iväg någonstans i morgon. Brrr!

på rufftaket, en kylig NV-vind matar långsamt gråa moln på låg höjd, hamnen är stilla och känns nästan övergiven. Jag såg på prognosen att det skulle bli såhär i dag, mest hela dagen, och det är inget jag vill segla i, men det var tre veckor sedan vi sjösatte och jag kunde inte hålla mig längre från att köra hit och kolla läget. Och, jodå, förutom att hon kände sig lite åsidosatt flyter hon fortfarande och allt är helt och ordentligt surrat och fungerar som det ska. Skönt. Efter en god natts sömn, frukost och kaffe blir det att ligga i båten och läsa hela dagen. I morgon ser det ut att bli fint och svag vind, jag kanske hinner med en sväng på närmaste fjärd innan jag kör hem, annars blir det sedan.

Det var kallt i natt. Jag kände det ibland på ansiktet när buffen gled av och jag började drömma att någon hällde isvatten på pannan. Annars var jag helt varm. Jag sov med sovpåse i sovsäcken, det fungerade bättre än underställ. När jag vaknade var det kallt och grått. Jag kände kylan från vattnet strömma upp ur hålen i luckorna till kölsvinet. Snart började det knäppa på rufftaket och det regnade någon timma. Okej, ingen segling i dag. Det klarnade förvisso upp framåt 10-tiden sedan, men det var bara 12 grader varmt och vinden från norr kändes isande kall. På land. Det är knappast varmare ute på sjön såhär års. Nej, säsongens första seglats får vänta tills det blir lite varmare.

Vatten. Man vill ha båten i vatten men absolut inte vatten i båten. Förutom dricksvatten, förstås, det måste man ha, annars kommer man inte långt. Och det är ganska tunna gränser som upprätthåller den ordningen: skrovet och vattendunkarna. Det blir nästan lite paradoxalt när man seglar i saltvatten: jag är omgiven av vatten, det är en förutsättning för att alls kunna segla, men jag vill inte ha något av det i båten, där har jag i stället dunkar med färskvatten, som bestämmer hur många dagar jag kan vara ute, för jag kan inte dricka vattnet jag seglar i.

Det finns en underlig kultur, en ful ovana, bland båtfolket att när man kommer tillbaka in i hamn efter att ha varit ute på sjön ett tag, så häller man ut det färskvatten man har kvar. Jag antar att det finns en föreställning om att vattnet är lite ”unket” eller ”avslaget” i dunkar och tankar efter några dagar eller några veckor och man vill fylla på med färskt, fint vatten till nästa gång man ska ut.

Det finns knappast något mer färskt än vatten direkt ur kran, särskilt om man tar det ur egen brunn men även i en lägenhet, och det håller sig färskt och fint bra mycket längre än några veckor eller t.o.m. några månader. Jag har hört att folk som preppar byter ut sitt vatten – som mest – 1 gång i halvåret (och, nej, utan klortabletter eller sån’t i tankarna). Och eftersom båtsäsongen är fem månader finns det egentligen ingen anledning att hälla ut en droppe färskt, drickbart sötvatten ur båten, utom vid upptagningen.

vaknar jag, strax efter fem. Vinden har vänt och kluckar försiktigt mot aktern. Jag har sovit sedan åtta i går kväll och känner mig utvilad. Skönt. Om det var frost för ett par nätter sedan har det varit ovanligt varmt den här natten och morgonen känns nästan varm och behaglig. Det är fortfarande mörkt när jag justerar tillbaka ankarlinan och förtöjningarna så jag kan gå i land. Och makalöst tyst och stilla. Jag gör frukost tillsammans med myggen som ger upp och försvinner vid halv sju. Det är för kallt för att bada men jag ställer mig i vattnet och blaskar av mig. Jag trodde jag skulle bli kall och frysa av det, men jag blev varm. Nu kaffe, det sista jag har, sedan hemgång. Det blir en stilla kryss i V-brisen.

plockar jag ihop mina saker, öppnar luckor för att vädra ut och torkar seglen från gårdagens regn. Med ett par korta avbrott har jag varit i den här lilla båten 3-4 veckor. En del av mig ser fram emot att komma hem till lägenheten, en annan del vill fortsätta segla och vara i båten. Fortsätta leva det lilla, enkla livet med de stora upplevelserna. Det känns vemodigt att åka hem och jag drar mig för det. Men säsongen är inte slut, det blir säkert några fina helgseglingar och det finns semester att ta ut, innan det är dags för upptagning igen.

I dag känns det som att prognosen stämmer bättre med vädret: växlande molnighet och frisk vind. Det byar på riktigt ordentligt, t.o.m. här i hamnen. Vore inte båten förtöjd slet hon sig och gick iväg på egen hand. Jag avundas inte dem som sitter i små (segel-) båtar på stora, blåsiga fjärdar i dag.

och regnigt. Regnskurarna står på kö och drar in med SV-vinden. Det knäpper på rufftaket. Byvinden sliter i träden och testar ankarfästet. Det håller. Mellan två skurar krånglar jag mig ut ur båten via luckan i fören och gör en snabb morgontoalett och sedan tillbaka innan det börjar knäppa på rufftaket igen. Jag fick med mig en myra som jag hittade på magen innanför tröjan. Frukost och fotogenlampa värmer gott. Det blir en film i väntan på klarare väder.