Linolja

Trä behandlat med linolja.

Det åskade i natt, inte så länge men det small till rejält en gång och sedan kom regnet. När det åskar känns det ganska bra att ligga i en mindre båt, det finns gott om högre master häromkring.

Min Selva utombordare är omhändertagen och har via hamnfogdens försorg transporterats in till närmsta (och cert. Selva-) mekaniker för översyn och reparation. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta, det känns mycket bra att bara veta att motorn är i goda händer nu.

Det är väl inte helt omöjligt att ge sig ut på en seglats, åtminstone över da’n, utan aktersnurra – förutsatt att vindarna kommer från rätt håll och är lagom hårda – men tills vidare fortsätter jag att bryggsegla i hemmahamn och passar på att göra lite småfix på båten som jag inte hann med vid sjösättningen eller har velat göra i alla fall.

Något jag har velat göra ända sedan jag såg båten för första gången är att olja in träluckorna som ligger för utrymmena under kojplatserna. De fyller sin funktion väl och under dynorna syns de nästan aldrig, men det är så tråkigt att se de där solkiga och trista plywoodskivorna varenda gång man ska ha något därunder. En sådan här dag är perfekt för att slipa lite på dem, olja in dem och låta dem torka i solen så att de är torra tills i kväll. Det är inte lika bra som fernissat men bättre än inget. Och hundra gånger snyggare.

Rå linolja + balsamterpentin är grejer, det 🙂

Mellandag 2

Mellandag igen. Det är vackert här, jag ligger bra till och det finns fina badklippor. Och jag har egentligen ingen plan för var jag ska någonstans eller ens bråttom, så varför inte bara stanna ytterligare en dag? Sommarlov. Jag seglar vidare i morgon. I dag blir en stilla dag med läsning (har börjat på ’Zen and the art of motorcycle maintenance’ igen), bad och lite båtfix. Jag behöver en ny burk gelcoat, den jag köpte inför förra säsongen är snart renskrapad. Och jag behöver mer slippapper.

Mellandag

En dag mellan seglingar. Man måste inte segla någonstans varenda dag när man är ute i skärgården, men det blir ofta så. Inte för att jag har bråttom någonstans eller vill maximera seglingen genom att landstiga på så många olika ställen som möjligt, utan för att jag tycker om att segla. Det blir gärna en etapp om dagen. Och det är skönt att vila i den rutinen också; för varje dag ser likadan ut i sin struktur men olika i sitt innehåll. Man vet vad man ska göra, i vilken ordning (oftast) och har koll på vind och eventuell nederbörd med hjälp av prognosen, men man vet inte exakt hur det kommer att bli.

Det blir en del bad och sol en sådan här solig och torr mellandag, men den är också perfekt för att fixa med båten: sträcka riggen, kolla vant och skruvar och sådana grejer, torka rent, och olja in rorkulten och ruffluckorna. En burk svensk, kallpressad, rå linolja blandad med en skvätt (1/4 — 1/2) balsamterpentin + en pensel ingår i standardutrustningen på min båt, utifall att jag behöver olja in något.

Nyoljad rorkult.

Finväder

Fock på tork.

Blå himmel, kall luft, värmande sol, svag vind från syd. Det var det här vädret jag såg framför mig hela helgen. Men bättre sent än aldrig. Vore jag ledig i morgon hade jag stävat ut på den glittrande fjärden igen och kastat ankar i en fin naturhamn. Jag passar på att torka seglen från i går, sedan kör jag hemåt.

Jag slås av vilken skillnad det är att vara i båten när det är kallt och grått och när det är varmt och blått. Allt blir stelt och hårt i kylan, som om naturen försöker säga att det är inte dags ännu, gå tillbaka i idet och sov ett tag till! När jag var ute i går var jag så kall att jag knappt kunde vända på huvudet, än mindre förtöja i någon naturhamn. I dag när solen skiner blir allt annorlunda. Luften är fortfarande sval, vattnet är kallt, men det finns ljus och värme i solens strålar. Båten torkar upp, saker blir mjuka och smidiga i solen och batteriet laddar. Härligt! Jag tycker inte om när det bara är varmt överallt och inte ens vattnet ger någon vidare svalka, men det är inte kul när allt är grått, blött och kallt överallt heller. Jag älskar den klassiska svenska sommaren med sval luft, lite kallt i vattnet och en värmande sol.

På vänt

I väntan på bättre vind.

Jag anlände hamn och båt i går kväll men bryggseglar i dag också. Det är mulet, några droppar regn, ingen värme i luften och vinden har legat kring NO, O, SO hela dagen. Det är inte omöjligt att kryssa sig ut härifrån, eller kanske t.o.m. gå för motor en bit, och lägga till i en fin naturhamn någonstans, men jag väntar med säsongens första seglats till i morgon. Prognosen pekar på mer sol och framför allt en vind runt syd vilket gör det mycket enklare att ta sig härifrån och tillbaka igen utan att behöva slå hela tiden. Jag ligger på vänt i dag och stänger båten från den kalla vinden som annars blåser rakt in i aktern och ut genom luckan i fören. Fotogenlampan ger lite värme och datorn är tillräckligt laddad för en film. Fint så.

Filmtips

En solitaire’, en fransk film om en ensamseglare och en objuden gäst. Jag har inte sett hela filmen än (jo, ja, jag bloggar och ser på film samtidigt) men en halvtimma in i filmen har det mesta utspelat sig på en stor kappseglare. Man blir bra sugen på att mönstra på en sådan där båt och segla jorden runt, kanske inte ensam men det ser häftigt ut.

Ljus i mörker

I väntan på månen.

Det är fint att ligga nästan i lä, man besväras inte av vinden men den är där hela tiden; vågorna brusar ute på fjärden, trädkronorna susar uppe på ön och en och annan vindby letar sig ned i sittbrunnen på båten. Fotogenlampan hänger i bommen och svajar i vinden, lågan flämtar i byvindarna men slocknar inte. Den hänger där som en lanterna och signalerar min existens – att jag finns. Jag undrar om någon ser mitt ljus i mörkret eller om jag är ensam här ute i kväll. Det är stjärnklart och jag vill se månen gå upp men orkar inte vänta utan går och lägger mig i stället.

Vid bryggan

Vacker lanterna i varm septemberkväll.

Det mörknar snabbt nu, redan vid åtta. Jag sätter mig i sittbrunnen och hänger upp fotogenlampan i bommen som en lanterna. Det klarnar sakta upp och månen hänger full i den stjärnklara himlen. Det är stilla och fortfarande varmt. Jag hör skratten och pratet från en fest i närheten, kanske en kräftskiva. En magisk kväll. Det var fint att köra hit i kväll, ännu finare att vara här bland bryggor och båtar. Jag skulle kunna bryggsegla hela helgen och vara fullt nöjd med det, bara ligga i båten och läsa eller titta på film, men jag går iväg tidigt i morgon med SV-vinden för en övernattning vid en klippa någonstans.

Höstkänning

Höstkänning i skärgården.

Det är många fina dagar kvar av sommaren, augusti är knappt halvt gången och hela september kan vara fin och varm, men här ute i skärgården syns det på färgerna och ljuset, särskilt på kvällen och morgonen, att det blir inte mer sommar nu. Sommaren är färdig, mätt, för den här gången och lutar sig tillbaka. Midsommar är ljusets korta stund av att vara stilla innan det börjar rörelsen tillbaka och dagarna börjar bli kortare igen. Sommarens rörelse har jag alltid tyckt vara senare, någon gång i augusti, då den står stilla några dagar, innan rörelsen sakta börjar gå mot höst igen. I dag värmer solen och vinden är mjuk – hösten är inte här på ett tag än – men jag får känning av den när jag ser björkens gulnande löv, vattnets blånad och himlens djupa rymd. Stillhet. Andrum.

Håskö

Det är många båtar här i dag, de stora segelbåtarna ligger sida vid sida och trängs inne vid bryggan och bastun. Det ser ut som alla bojar är upptagna och de flesta klipporna är fulla av båtar. Det är en trång passage in till den här viken mitt på Håskö, det naturliga är att reva strax utanför och gå in för motor, men vinden fanns där och det var ingen annan som skulle in eller ut samtidigt med mig, så jag gjorde några slag och kryssade in.

Om förtöjningarna hittills varit lite si och så, gjorde jag världens snyggaste i dag. Efter passagen in i viken tog jag direkt till vänster och fortsatte att segla sakta bort mot några klippor som såg okej ut att förtöja vid. Jag gick förbi dem, vände, revade storseglet, fortsatte med focken, tänkte ”Ja, den där klippan ser väl okej ut”, släppte ankaret, styrde in mot klippan, måttade ut hela ankarlinan innan jag gjorde fast den, lossade skotet, gick fram och revade focken, gjorde fast en förtöjningslina och satte ena foten mot klippan och steg i land. Som en enda sammanhängande rörelse. Det var Taiji-Qigong. Det var så snyggt! Det skulle jag vilja ha på film 🙂

J-17 snyggt förtöjd vid Håskö.