Etikettarkiv: Förtöjd

När jag ligger tryggt förtöjd vid en brygga eller en klippa eller bara vid tangentbordet. Och skriver något som har med båtar, segel, vind och vatten att göra. Eller bara funderingar.

Ensam

Publicerat av

Det ligger några gråa hus med tegeltak på en ö på andra sidan viken. Man kan se något som ser ut som ett par båtar vid en brygga också. Jag trodde det bodde någon eller några där, men det verkar tomt. Det är inte alldeles mörkt ännu, men det syns inte ett enda ljus där på andra sidan. Och tidigare gick jag upp på öns högsta klippa och såg inte en båt utom min. Jag är ensam här på St Nassa. Det känns. Ödsligt.

Jag önskar jag hade sällskap av en kvinna.

Jag hör en korp någonstans. Den har ett säreget läte som låter som ingenting annat. Där, på andra sidan viken, vid en liten kobbe ser jag den. Vad svart den är! Svart som bara en korp kan vara. Den landar bland stenarna vid stranden och hoppar omkring och tycks leta efter något. Den är en märklig uppenbarelse.

Ensam kvar på St Nassa i september.

Kvarsittning

Publicerat av

Jag blir kvar här ytterligare en natt. Det blåser för mycket för min lilla båt och min kunskap om segling. Jag gick upp på en hög klippa för att sms:a en kompis och mobilen blåste nästan ut handen på mig.

Det här är ingen bra start på veckan. Jag förväntas vara på jobbet i stan senast kl. nio i morgon. Jag får ringa så snart det går i morgon bitti och förklara vad som hänt och sedan ta ut en semesterdag när jag kommer tillbaka.

Vind

Publicerat av
Folkbåt S-190 förtöjd vid St Nassa.

Inget är så härligt som en stabil bris från rätt håll och att segla fort och stadigt fram dit man ska. Inget är så jobbigt som när det blåser för mycket och från fel håll. Som seglare är vinden din bästa vän och värsta fiende.

Det är inte sent men redan mörkt. Ute på fjärden blåser det så att det skummar och fräser på de höga vågorna. Vinden viner genom mast och fall med ett klagande, nästan tjutande, ljud. Det låter ödsligt och lite olycksbådande. Men, ändå, samtidigt slår det an något inom mig och jag kan tycka om det på något sätt. Jag ligger i lä men båten rör sig lite fram och tillbaka i vinden. Jag hoppas ankarfäste och förtöjningar håller.

Höstkänning

Publicerat av

Det är något med ljuset, luften, blåsten och ljuden i dag som gör att det känns som höst. Jag går upp på en klippa, vänder ansiktet mot vinden likt en vindflöjel och ser ut över fjärden. Jag känner att ett slags skifte har ägt rum. Det känns i eller med mitt väsen. Hösten är på väg. Det är fortfarande mycket sommar kvar, men visst är krönet nått och passerat, hösten är i antågande. The Flying Change. Punkten där en rörelse stannar av och för ett ögonblick är stilla innan den vänder tillbaka. Hösten är här. Igen.

Höstkänning

Frukost

Publicerat av

Finns det något mer gott än frukost på en båt, solen som bryter fram mellan molnen och värmer en stund och det underbara, kvillriga ljudet av svalor i masten? Man ser oftast inte mer av svalor än ett par svarta vingar som möts i en svart kropp och kanske ser man huvudet också. Men det man ser, och hör, mest är hur fantastiskt de flyger och hur underbart de låter. Jag behöver inte se eller höra mer.