Det blåste hårt i går och jag mötte många kappseglare och katamaraner som var ute och pressade för allt vad tygen höll. Det såg häftigt ut. En del av dem hade revat storseglet en del. Jag såg en som bröt av masten på Möja Västerfjärd.

Själv tog jag det lugnt och satt i shorts och tröja och smörseglade med min lilla fock. Sjögången var lite besvärande ibland men vinden var aldrig något problem. Och snabbt gick det! Jag gick norrut i farleden och tog av österut vid en radarfyr som jag tror heter Draken, strax norr om en grön pinne. Planen var att gå mot Brantharan, sedan mot Långharan och sedan upp i en liten vik på vänster sida. Men det var knixigt att hitta rätt bland alla skär och bränningar, och i vanlig ordning var det svårt att överföra sjökortet till verkligheten och veta säkert vad som är vad. Jag gick norr om Kummelharan i stället för Långharan och var på väg mot ett par undervattenstenar när ett sjömärke dök upp på helt fel sida som gjorde att jag insåg mitt misstag och kunde vända i tid.

Viken jag ligger i är liten och passagen så trång att man nästan kan ta på klipporna när man går igenom. Jag hade svårt att hitta ankarfäste i vanlig ordning men den här gången tog det nog bara en kvart, tjugo minuter innan jag fick fäste. Jag gjorde fast ankarlinan på lagom avstånd, gav båten lite fart in mot klippan, drog i ett par klippjärn och gjorde fast i fören och sedan var saken quorn! Min snabbaste, enklaste och snyggaste förtöjning hittills!

Om jag har tur har vinden vänt till nordväst i dag, annars får jag kryssa en hel del hem. Jag har för mig att de sade på Sjörapporten att det kunde vända till nordväst i dag, eller var det på vanliga prognosen i teve? Men som det blåser just nu lär jag väl inte kunna använda storseglet i dag heller. Men det har ju den fördelen att jag tjänar tid vid land sedan. Jag behöver inte stå och vika seglet över bommen och dra på kapellet, jag kan bara reva och kasta ned focken i förpiken om jag har bråttom till färjan.