M är i stan tills på fredag och det vore så kul att träffa henne. Och de har ringt om en tjänst på ett gymnasium och vill gärna träffa mig för en intrervju. Spännande! Det kanske är läge att segla tillbaka till stan i morgon? Jag avvaktar Sjörapporten och SMS:n med spänning.

Vackert väder och båtar dyker upp som svampar ur jorden. Det är måndag i dag, har folk semester eller ringer de och sjukar sig? ”Det var den där pizzan som var dålig, jag har spytt hela natten, men jag är tillbaka på onsdag.” Han kommer att vara mystiskt solbränd sedan för att ha legat ”magsjuk” i två dagar.

Ett äldre par med en ny, stor segelbåt, som de fortfarande är ovana med, ligger här bredvid en bit bort. Nyss försökte en annan segelbåt lägga till alldeles intill mig men jag spärrar effektivt av båda platserna med min klantiga förtöjning som tar upp hela klippan. Förlåt! Jag är ny på det här, jag kommer att förtöja proffsigare nästa år. På andra sidan ön, nästan precis på den klippa jag brukar bada vid, ligger en annan båt med några föräldrar och barn. Förhoppningsvis dagssländor på picknick över dagen.

Apropå det, antingen är jag särdeles märkvärdig eller så är det fantastiskt tunnsått med singlar på sjön. Förutom en och annan manlig ensamseglare likt mig själv har jag inte sett något annat än pensionärer, par och barnfamiljer. Det verkar inte föreligga någon överhängande risk att stöta på en båt med kvinnliga amazoner. Jag får hoppas på en sjöjungfru. Det är därför jag badar så ofta 🙂

Sol, varmt, en närmast obefintlig bris, havregrynsgröt med sötmandel och honung kokad på havsvatten och The Heat Is On med Agneta Fältskog och Gimme Some Lovin’ med Spencer Davies Group på den lilla transistorradion. Kan det bli bättre?

Jag började dagen med att gå över till andra sidan ön för ett morgondopp. Det får igång pulsen och man vaknar och känner sig fräsch och villig att ta sig an dagen. Och det var skönt och vackert också, som i går.

Jag har kommit på var myggen tar sig in någonstans: genom takventilen. Jag har hela tiden utgått ifrån att den såklart är säkrat med något slags nät så att inga flygfän alls kan ta sig i i båten den vägen, men den är öppen som en åttafilig motorväg in till mig under kvällarna och hela nätterna. Inte undra på att jag ser så svullen ut i ansiktet om morgnarna och kan skaka ut en massa döda myggor ur sovsäcken. De är överallt! Jag får börja ha ventilen stängd när jag ska sova, inte helt och hållet men tillräckligt för att myggen inte ska ta sig in.

Det har blåst i dag. mycket, alldeles för mycket. Jag ligger förvisso fel från början med hänsyn till vind från sydväst men jag kommer inte ihåg att man sagt att det skulle blåsa så hårt som det har gjort i dag. Först vågade jag inte lämna båten, sedan vågade jag inte vara i den. Vinden slet så hårt i den och jag tänkte att jag kan åtminstone göra den 90 kilo lättare genom att inte vara i den. Jag vet inte om det var rätt tänkt men jag spenderade större delen av eftermiddagen på land. Jag kunde inte göra så mycket mer än att kolla förtöjningarna och be att ankarfästet skulle hålla. I övrigt tog jag bort allt vindfång på båten och sänkte ned bommen och lade den på rufftaket. Nu tycks det mojna. I morgon spås det bli fortsatt sydväst, en till fem sekundmeter, och på tisdag ”sjöbris”. Vad är ”sjöbris”? Är det mycket eller lite, hårt eller mjukt, kort eller långt? Ska jag passa på att segla härifrån i morgon eller invänta ”sjöbrisen”?

Hur kan man kalla det här jävla pissandet för ”enstaka skurar”!?

Ett fortsatt envist jävla regnknäppande på rufftaket hela jävla dagen.

Nu har jag klurat ut den där knopen! Jag gjorde nog en egen variant först men nu har jag studerat fotot jag tog av den mer ingående och noggrant ritat av vad jag faktiskt ser, inte vad jag tror att jag ser, och nu kan jag knopen så väl att jag inte behöver knyta den först och kolla om den blev bra för att avgöra om jag gjorde rätt. Jag kan den för jag vet hur den är. Bilden som ett verktyg för lärande. Det är svårt att rita, avbilda, något om man inte förstår vad det är och hur det fungerar.

När jag låg på Södra Ingmarsö lade ett par killar till i en stor fin segelbåt. De såg ut som kappseglare. Han som förtöjde båten gjorde en sådan knop som jag tror jag har lärt mig. Och som han gjorde det! Det var poesi att se hur han liksom smekte ringen i bryggan och repet och trollade fram en perfekt knop med en mjuk och sammanhållen rörelse utan minsta tvekan. Lika naturligt som mellanmjölk. Han har säkert suttit och tränat på det hela vintern. Not a bad idea.