Folkbåt S-190 till salu igen

Folkbåt S-190 är till salu igen. Jag blev kontaktad av en spekulant för några dagar sedan som hade sökt på webben och hittat hit och ville veta lite mer om båten. Jag surfade in på blocket och hittade en folkbåt som heter Mary men kände inte riktigt igen den. Min hette ju Maja. Och den ser ut att ha en trämast, men min gick av när jag fick masthaveri, har de limmat ihop den? Jag var lite tveksam till en början, men när jag tittade närmare på bilderna kände jag igen den folkbåt jag hade 2007-2010. Små detaljer som var välbekanta, trots att det var över tio år sedan. Framför allt kände jag igen det tredje bordet uppifrån, i fören, på babords sida. Bilden till vänster är från Blocket, den till höger är en av mina bilder från sommaren 2007:

Två olika bilder av samma båt.

Jag blev så glad när jag insåg att S-190 finns kvar och seglar och ser ut att vara i gott skick! När jag sålde båten i december 2010 mådde jag inte särskilt bra, jag hade jobbat för mycket på jobbet och varit sjukskriven för stress och utmattning. Jag orkade inte ta hand om båten och var glad att jag slapp bränna upp henne och kunde hitta någon som var villig att ta hand om henne och segla vidare. Och det tycks köparen och folk efter honom ha gjort. Hon har en fin mast och nya segel och i övrigt ser hon fin ut. Jag blir alldeles överväldigad när jag ser det, rörd till tårar. Gud, vad glad jag blir!

Hemmaförtöjd

Det tog 3,5 h att komma hem till hemmahamnen i dag. Vinden hade rätt riktning men var mestadels svag och stundtals obefintlig. Och ändå gjorde vi drygt 2,5 knop. Det tycker jag är bra. Det känns lovande.

Vad smidigt det är att lägga till vid sin egen bryggplats, förresten – bara att fånga in fyra tampar och lägga dit dem där de ska vara – jämfört med att lägga till i naturhamn och joxa med ankare och förtöjning och allt annat. Och jag gjorde en sådan där snygg landning utan motor i dag igen: jag revade i tid och gled tyst och snyggt in på min plats med precis så mycket fart att jag nästan tog i bryggan.

En dryg vecka har jag varit ute och seglat. Det har varit fantastiska dagar med min kompetenta lilla campingbåt som rymmer allt jag behöver, och jag skulle gärna vara ute i ytterligare en vecka, men semestern är slut och jobbet börjar igen på måndag och det ska bli skönt att komma hem trots allt.

Förtöjd i hemmahamn.

Arla om knop

Helt tyst, helt stilla och mycket vackert när jag vaknade i morse. En stund att bara andas, känna sin egen kropp och ligga i sovsäcken och titta ut genom myggnätet och se hur det långsamt blir ljusare. Göra ingenting. Efter en stund kunde jag inte låta bli att störa min närvaro med att relatera till en teknisk pryl i stället och försöka fånga ögonblicket med en bild, men det blev faktiskt ganska bra.

Morgonrodnad.

Och så det där om knop. Om jag har fått det hela rätt om bakfoten: 1 knop = att man färdas 1 distansminut / h = 1852 m / h. Sjökortet är i skala 1:50 000, 1852 m = 1852 000 mm, 1852 000 / 50 000 = 37 mm. De där rutorna på sjökortet är 7,4 cm stora, dvs. 2 distansminuter. Varför just två? Vore det inte mer logiskt att ha rutor som är en (1) distansminut breda? Är det för att 2 knop är någon slags optimal hastighet på sjön?

Hursomhelst, det är cirka 10 distansminuter till mitt mål i dag. Givet att vinden är god, dvs. i alla fall inte vindstilla, och att jag slipper kryssa, ska det bli intressant att se hur lång tid det tar. Dvs. i vilken hastighet jag segar. Jag gissar på 3-4 h.

Norra Håskö

Svag vind i dag igen. But I don’t mind. Jag har inte bråttom någonstans och gillar att smörsegla. Det är lugnt nog för att ta en bild om man ser något snyggt, kissa i öskaret om man behöver eller hämta något att äta nere i ruffen. I dag tog det 2,5 h från Krokhalsskär till viken som ligger på norra Håskö. Jag tror det gör lite drygt 1 knop, men då var det nästan vindstilla den första timman.

J 17 förtöjd vid norra Håskö.

Jag lade till utan motor och lyckades med allt utom att jag råkade grensla ett av de där handtagen som sitter längst fram i fören när jag skulle hoppa i land. Ouch! Det var sådär lagom skönt, tur att man har vältränad PC-muskel 🙂 Annars var det en lyckad landstigning och förtöjning. Man kan gå längre in i viken men jag stannade ganska långt ut. Jag ligger kanske på fel sida också, jag får SO-vinden rakt in i aktern nu, men jag räknar med att prognosen stämmer och enligt den vrider vinden i kväll och under natten till SV och V. Då ligger jag perfekt här, och jag har morgonsol.

Det är en fin vik, kanske inte lika barnvänlig som den stora viken på östsidan, och det finns ingen brygga och bastu, men djupet verkar bra och klipporna branta.

Krokhalsskär

Segla mot horisonten.

En sådan dag igen. Vart tog vinden vägen? Den blåste i alla fall inte bort. Kav lugnt så långt man kan se, men strax utanför Yttre Kampön vid Harstena började det röra på sig. Jag gick mellan Läskär och Krutklabben, på östra sidan om Lökskären, ned till Storkarlen, kollade in Röskär (men det såg grunt ut) och vidare ned till Häradsskär. Jag hade någon tanke om att tillbringa natten i Häradsskär men såg ingen självklar naturhamn, och sjögången med de långa, rullande vågorna inbjöd inte direkt till att gå in och kolla.

Krokhalsskär.

Jag rundade södra udden och gick norrut på västra sidan av Häradsskär. Jag såg en hamn där inne men visste inte om det var en gästhamn eller privat eller vad? Kan man bara gå in och ta en plats där? Orkar jag hissa seglen på nytt och gå vidare om jag inte får eller kan stanna där?

Jag seglade vidare utmed Skräckskär med en diffus intention att kanske gå till Gubbön igen, eller hitta nattkvarter någonstans vid Laxvarp. Krokhalsskär låg på babords sida och såg intressant ut på sjökortet, så jag gick över dit och kollade. Jag gick in i en liten vik på norra delen av ön och på östra sidan av viken var djupet bra och klipporna branta. Jag revade, släppte ankaret, gick sakta sakta in mot klippan, hoppade i land och drog i ett par klippjärn. Här har jag skydd mot alla vindar från NO till V – och kvällssol (men ön är såpass flack att morgonsolen är nog ganska tidig också).

Harstena

J 17 förtöjd vid Harstena.

Efter tre underbara dagar på Gubbön fick jag till slut tummen ur, tog adjö av klipporna med ett morgondopp i solen på andra sidan ön, gick tillbaka till båten och slog bort klippjärnen, monterade focken, tog upp ankaret, hissade segel och stävade NO mot Harstena.

Senast jag var här låg jag dåligt förtöjd på västra sidan av Inre Kampön. Den här gången gick jag in i viken på norra sidan av Harstena, där alla andra också brukar lägga till, och valde en klippa nästan längst in i viken och fick behövlig hjälp med att lägga till av min båtgranne. Nu ligger jag skyddad från allt. Åtminstone vad gäller vindar, en får väl se hur det blir med mygg i kväll.

På vägen hit passade jag på att svänga in vid Ytterön och kolla hur det ser ut där, sjökortet säger ju inte så mycket. Jag seglade in norrifrån på västra sidan, trång passage, vind rakt framifrån, några 3-metersslag och jag undkom undervattenstenarna med någon meter tillgodo. Jag tror Ytterön är ett naturreservat, trots att det låg några stugor där, men det såg fint ut. Man kan säkert hitta någon klippa att ligga vid.

Jag gick också bort mot Norrmålan. Det var mycket vackert med de låga klipporna som gav en känsla av karg ytterskärgård: “Havet, himlen och en sten att stå på.” Jag såg en liten vik där man kanske kan lägga till om det är djupt nog och vindarna de rätta.

Norrmålan.

Höstkänning

Höstkänning i skärgården.

Det är många fina dagar kvar av sommaren, augusti är knappt halvt gången och hela september kan vara fin och varm, men här ute i skärgården syns det på färgerna och ljuset, särskilt på kvällen och morgonen, att det blir inte mer sommar nu. Sommaren är färdig, mätt, för den här gången och lutar sig tillbaka. Midsommar är ljusets korta stund av att vara stilla innan det börjar rörelsen tillbaka och dagarna börjar bli kortare igen. Sommarens rörelse har jag alltid tyckt vara senare, någon gång i augusti, då den står stilla några dagar, innan rörelsen sakta börjar gå mot höst igen. I dag värmer solen och vinden är mjuk – hösten är inte här på ett tag än – men jag får känning av den när jag ser björkens gulnande löv, vattnets blånad och himlens djupa rymd. Stillhet. Andrum.

Sol och bad

Jag stannar en natt till här på Gubbön, minst. Visst vill jag segla men jag har semester också och njuter av att bara sola, bada och ligga i skuggan i båten och läsa deckare. Livet är gott.

Sol och bad på salta klippor i Gryts skärgård.

Gubbön

Nattens stiltje fortsatte under dagen och det var mest kav lugnt. De två, tre första timmarna drev jag mer än seglade. Jag satt i skuggan mest, åt godis och passade på att ladda mobilen och laptopen. Men när det väl kom lite bris som man kunde segla med gick det undan ganska bra. Jag behövde bara slå en enda gång på hela vägen, det var första gången. Nu ligger jag bra förtöjd i en vik på Gubbön. Här har jag skydd mot vindar från NO till SO. En stor och toppmodern segelbåt, säkert 40 fot, höll på i en halvtimma med att försöka lägga till en bit bort. Okej, det är en stor båt, men de var fem stycken ombord och båten har säkert all utrustning och ekolod och vinschar och allt annat man kan önska sig – hur svårt ska det vara? Min båt är 17 fot, har ingen utrustning (om man inte räknar fotogenlampan och utombordaren) och jag gör allt själv för hand.

Med en halv knop på kav lugn fjärd.

Myggnät

Skönt med myggnät varma nätter.

Lugn och stilla natt, för att inte säga kav lugn. Prognosen stämde precis. Jag satte upp självhäftande kardborrband på insidan av luckan och ingången till ruffen i går kväll, klippte till ett lagom stort myggnät och tryckte dit. Det satt bra och tätt. Kardborren är självhäftande och köpt i syaffär. En får väl se hur den sitter. Jag köpte en ask kardborrband på Claes Ohlson också, den tror jag sitter bättre med kontaktlim eller epoxi. Det var hursomhelst mycket skönare att sova med myggnät i stället för luckorna i natt.

Den självhäftande kardborren lossnade ganska snart senare i dag. Jag har limmat den andra i stället. Men den sitter sådär den också. Det är ojämn yta och kardborren är inte särskilt flexibel utan vill helst sitta på plant underlag.