Ensam i båten igen. Jag pysslade lite, fyllde på vatten och funderade på att stanna över natten i hemmahamn och gå någonstans först i morgon. Men, nej, dagarna går och rätt som det är är ju säsongen slut och båten står på land – igen. Jag borde… Det är en fin balans det där, mellan å ena sidan ha semester, våga göra ingenting och unna sig själv att ligga kvar i den bekväma och trygga hemmahamnen och bara ligga och läsa en bra kriminalroman hela dagen, å andra sidan att ta tillvara på de här dagarna och ge sig själv upplevelser och besöka platser som man inte brukar göra till vardags. Jag pushade mig själv kärleksfullt och lagom bestämt förbi resfebern, gjorde loss och kom iväg strax efter 19. Svag vind (efter gårdagen helt perfekt), uppehåll och magiskt vackert.
A red sky in the night is a sailor’s delight. Men är det bara jag som ser en eldsprutande drake i skyn?
Efter en lugn natt och frukost med kaffe fick vi ge oss iväg lite hastigt när ankarfästet gav upp i byvindarna. Jag hade kunnat gå ut och lägga i treudden, den fäster i den viken, det vet jag, men vi var ändå på väg. Jag satt med sjökortet i knäet och hade svårt att hitta en bra vik som kunde ge skydd mot NV-vinden; alla vikar verkade vara öppna norrut. Gå söderut eller norröver? Dagen efter lovade N-vindar som skulle vara lite jobbiga att sitta och kryssa i, men göra det enkelt att gå västerut tillbaka hem, så det verkade bäst att gå norrut.
Jag har ingen vindmätare i båten, så jag vet aldrig hur mycket det blåser, men om man utgår ifrån att prognosen är mer eller mindre korrekt, var det på väg mot 10 sm där vi utgick från men ett par sm lugnare dit vi var på väg. Vi seglade ganska bra i de hårda vindarna. Det lutade mycket men jag släppte på storseglet, så vi inte fick vinden rakt in i seglet, utan mer utmed. Det funkade ganska bra, tycker jag. Men det blev inte lugnare ju längre norrut vi seglade, snarare tvärtom, och efter ett tag gick jag in mot lä bakom en liten holme och revade: ”Vi går sista biten för motor”.
Viken vid St Gröskär gav mycket mindre skydd för vinden än vad jag hade tänkt mig, men vi gick in och lade oss med ena långsidan mot en liten brygga. NV-vinden höll båten effektivt på plats. En bra förtöjning, båten kommer ingen vart och bryggan håller, men hur tar vi oss härifrån utan att driva in i land?
Segelbåt J17 i blåsväder.
Prognosen för morgondagen ändrades allt eftersom dagen fortskred. Det såg ut som att det skulle bya ganska rejält nästa dag också, och jag kan inte riktigt hantera vindar över 10 sm, så jag föreslog att vi skulle segla hem sent i kväll/natt i stället. Enligt prognosen skulle vinden ligga på nord då också men vara lugnare med mindre skillnad mellan grundvind och byvind och framför allt inte mer än 7-8 sm vilket jag fortfarande tycker är mycket men hanterbart.
Vid 20-tiden hade vinden mojnat och en halvtimma senare gick vi iväg söderut. Vi gick för motor först en bit, sedan hissade vi segel. Vinden var perfekt och enligt en app på mobilen som mäter hastighet gjorde vi 5 knop och tangerade 6 knop. Det var ljust och inga större problem att navigera och se fyrar och prickar fram till 22:30-tiden, sedan blev det lite mörkt men då var vi framme i kända vatten. Det skurade och byade lite. När det började bli riktigt mörkt tog vi ned seglen, hissade upp en pannlampa i masten som lanterna, hängde upp fotogenlyktan längst ut på bommen som akterlanterna och gick för motor hem. Det var första gången jag nattseglade. Magiskt och mycket vackert.
