Efter frukost och kaffe tänkte jag dra upp ankaret och komma iväg lite tidigt, när jag fick ett infall och började skrubba däck. Eller åtminstone de där skrovliga greppytorna, det är där den mesta smutsen sätter sig. Det tog ett par, tre timmar men blev mycket fint. Nu är båten så fin som hon kan vara. Jag borde naturligtvis ha gjort det vid sjösättningen, inför säsongen, men bättre sent än aldrig.

Jag kom inte iväg förrän efter lunch, men utan att ha ätit någon. Russin ’to the rescue’, jag får äta middag när jag kommer fram, jag kommer aldrig iväg annars. Det hade blåst rätt ordentligt under dagen och jag förväntade mig uppåt 8 sm i byarna, men när jag gick ut lade sig vinden ganska snart. Jag valde den inre farleden norrut och efter några timmar i den obefintliga vinden stannade jag vid Lisselfjärd och lade till i en liten, grund vik på norrsidan, Här har jag heller aldrig varit förut. Jag trodde bara vatten kunde heta ’-fjärd’, men det här är en liten ö i södra Gryts naturreservat men som inte är en del av det. Det finns en brygga här i viken, men det står ’PRIVAT’ på den, så den får de ha för sig själva.

Dagens mest tondöva: en vattenskoter med högtalare, som spelade musik högt när den kom studsande över Flisdjupet. Jag kan förstå att man kan vilja spela musik i en Honda Goldwing när man kör motorcykel, men spela musik så det dånar över fjärden när man vistas i skärgården? Hur tondöv, avstängd och… död inombords, behöver man vara för att ens komma på tanken att skärgården saknar högljudd popmusik: ”Hej, jag tror jag vill ha högtalare i min vattenskoter, så jag kan spela musik när jag kör vattenskoter i skärgården!”