Ikväll ligger fjärden blank som en spegel. Det är stilla och tyst, inte ett ljud hörs, mer än vingslagen från en Skarv som flyger förbi mot sydost. Att så stora fjärdar, där vågorna ibland går meterhöga och den rasande vinden trasar sönder varje vågtopp, kan vara så fullständigt stilla. Jag sitter på den varma klippan, röker sakta en pipa och ser solen gå ned i väster. Molnen rör sig sakta över himlen och ändrar form som lätta penseldrag av akvarell på ett fuktigt papper. Jag ser ett sträck mot söder högt, högt uppe i himlen, det syns knappt, som ett tunt hårstrå svävar det i luften. Värmen följer med solen och jag tar på mig en extra tröja när det börjar bli svalt. Sådana här kvällar vill man stanna där man är och bara fortsätta segla från ö till ö. Jag tittar ut över viken och påminns om att närvaro är den där känslan av att det är samma förmåga för att förnimma som för att skapa det jag förnimmer. När de första myggen kommer kratsar jag ur pipan och går ned i båten.
J17 förtöjd i naturhamn i Äppelkrok på norra Håskö, augusti 2026.
Det är inte dags att börja jobba igen förrän på måndag, men det börjar bli dags att dra sig hemåt, och jag avslutar den här seglatsen på samma sätt som jag oftast börjar dem, i Äppelkrok på norra Håskö. Ankaret ligger 20 m ut och verkar ha sugit sig fast i sand- och lerbottnen. Man ligger relativt väl skyddad mot vindar på syd här. NV-vinden kommer att blåsa rakt in i aktern senare i kväll, men enligt prognos bara ett par timmar, sedan ska vinden lägga sig på SV igen, så det bör gå bra. Under natten förväntas det bli mer eller mindre vindstilla.
Jag hade sällskap av en ny, stor tyskflaggad segelbåt på Birkskär, en 42-fotare – minst – som väl kostar lika många miljoner som den är meter lång. Jag var uppe vid 6 i morse och åt frukost, tog ett dopp och gjorde lite qigong. Jag vet inte när tyskarna var uppe, men jag hörde något som lät som en sådan där maskin som maler kaffebönor när de gjorde frukost. Självklart, har man en sådan båt dricker man espresso på nymalda kaffebönor till frukost. Som hemma. Men om det är likadant i båten som hemma, vad är då poängen? Är det inte bättre att stanna hemma och bara byta skrivbordsbakgrund i Windows? För det blir lite resultatet när man har nästan samma mått av bekvämlighet i båten som hemma, att man mest bara byter vy. Man får en annan utsikt att titta på. Själv har jag campingstandard i min lilla båt och får en helt igenom annan upplevelse än att vara hemma. Och allt kommer närmare i en liten båt: vattnet, vinden, vågorna.
Jag gick från Birkskär vid 10-tiden och gjorde några slag för att ta mig norrut förbi Öster udd och Flisö. Det var egentligen genua-vind men jag gick med vanliga uppsättningen storsegel och det lite mindre förseglet. Vinden brisade behagligt från väst, ibland från sydväst, och jag gick norrut över Turmulefjärden, gick upp mot vinden och västerut förbi St och L Gråskär, över Kullskärsdjupet och bort mot Sporrholmen. Där fick jag kryssa lite innan vinden lade sig på väst igen och jag kunde gå söderut förbi N och S Stensholmen, väster om L Fläsan och till sist kryssa mig in till Äppelkrok på norra Håskö. Det blev en skön dagsetapp och lika bra att jag inte tog genuan med tanke på hur mycket jag fick kryssa.
