Det mest skrämmande med måndagskvällens terrordåd då två svenska män sköts ihjäl av en islamist, är nog tystnaden efteråt. När jag kollar svt.se, dn.se och svd.se på onsdagsmorgonen, 36 timmar senare, är nyheten nästan borta från löpsedlarna. Den borde vara nålad högst upp i dagar efteråt. I stället lyfter man fram en bombning av ett sjukhus i Gaza då hundratals människor dog och skriver om hur världens sympati med offren (Palestinierna) växer. Som för att snabbt flytta fokus från den islamistiska terror som slog till för bara drygt ett dygn sedan, i Bryssel, den här gången riktad mot Sverige och två svenskar som skulle gå och titta på fotboll. Men vi pratar inte om det på jobbet heller. Ingen nämner det ens. Folk pratar om allt annat, beställer fika och skrattar som vanligt. Som om vi alla tyst har kommit överens om att det vi inte pratar om, finns inte. Men det är – numera – ett faktum, att är du svensk är du en giltig måltavla för islamistisk terror, oavsett hur mycket vi håller tyst om det. Din snällhet och godhet skyddar dig inte, inte mot en fanatisk muslim redo att döda i Allahs namn. Och det är inte särskilt långsökt att anta att nästa islamistiska terrordåd riktat mot svenskar kommer att ske här hemma i Sverige. Det är inget vi kan blunda oss förbi eller tiga ihjäl. Det är dags att vakna, resa oss upp, sluta lyssna på privilegierade politikers struntprat, lita på våra egna sinnen och erfarenheter och se verkligheten som den faktiskt är samt börja säga vår mening ”fritt och oförkränkt”.

Jag vaknade vid 3-tiden i går morse. Träden stod utanför fönstret och dansade frenetiskt i den hårda vinden. Jag försökte somna om men 4:19 gav jag upp och började dagen. Vid 6-tiden kom jag iväg och körde de dryga 42 milen upp till båten för att kolla hur den hade klarat de senaste dagarnas hårda blåst.

Jag kom fram vid lunch, några av mina båtgrannar var där också. De sade att det hade varit närmast storm under den gångna natten, men nu under dagen hade det mojnat. Vädret var soligt, vinden avtagande och temperaturen runt 10 grader.

Båten stod kvar där vi ställde den vid upptagningen för några veckor sedan. Täckställningen hade rört lite på sig, presenningen hade glidit över någon dm på andra sidan och en av flaskorna som tynger ned pressen utmed sidorna hade ställt sig i sittbrunnen, annars såg allting bra ut. Lättnad!

Jag åt medhavd lunch och fick lite varmt kaffe av en båtgranne som bytte ett fall i masten och plockade hem utombordaren. Jag gjorde en sista koll runt båten, skruvade åt stöttorna, sedan körde jag hem igen. 85 mil, drygt 14 timmar och ca. 700 kr för bensin. En lång dag genom vårt vackra, höst-skrudade land. Det var det värt, för att konstatera att båten står bra där den står och täckställningen tycks klara av rejält mycket blåst. Det värsta som kan hända är att pressen blåser av, men hellre det än att den blir som ett segel och välter hela båten som den gjorde förrförra vintern.