Jag är sjukskriven 50% sedan mitten av november vilket förklarar varför jag inte varit ute vid båten sedan upptagningen i början av oktober. Jag har inte ägnat båten många tankar under hösten, när man är sjukskriven för stress och utbrändhet och bara vill sova, skita normalt och sluta prata för sig själv är en hög med brädor på en båtplan inte högsta prioritet, men i dag tog jag mig ut för att se hur illa däran båt och hus är. Båten verkar faktiskt vara okej men huset har kollapsat under en massa snö och is. Det är ett under att presenningen har hållit. Jag klämde mig in under pressen och försökte trycka bort snön men utan framgång, jag blev tvungen att skära sönder pressen och förlösa isblocken den vägen i stället. Gud, vad tungt is kan vara! Jag tejpar ihop pressen med silvertejp, inte allt men så långt mina händer klarar av att värma tejpen, sedan måste jag gå in i klubbhuset och värma mig. Det tar lång tid, jag hinner inte allt i kväll utan måste nog åka ut hit i morgon också för att tejpa resten. Sedan får jag nog se till att ta mig ut lite oftare och se till att ta bort snön från huset, tejpen håller kanske för vinden men inte för snön. Fan, vad trött jag är! Jävla skitbåt, i kväll skulle jag kunna betala för att bli av med fanskapet, det är ju bara en massa jobb med den. Båt och båt förresten… efter sjukskrivningen är den ett markbaserat slöjdprojekt med en 10-årsplan. Den får stå kvar på land i sommar, fan att jag orkar få i ordning på den här skiten till sjösättningen.

Jag var ute vid båten i dag efter jobbet för att kolla läget, det var ett tag sedan jag sjösatte. Allt verkade i sin ordning; fendrarna hängde kvar, förtöjningarna såg spänstiga ut och inget hade blåst bort. Jag öste ur en hink vatten. Mest intressant var dock om jag hade fått besök av getingar i färd med att bygga bo någonstans i min båt, som förra året, men jag såg inte till några oönskade gäster. Jag kollade verktygsskjulet också men hittade inget där heller.

De flesta båtar ligger i vattnet nu, en del har mastat på och ska säkert ut och segla nu i Valborg. Det blir säkert fint. Jag längtar tills jag seglar igen. Ibland kan jag verkligen uppleva, med hela mitt väsen känna, lukta, smaka, höra och se hur det kommer att vara när jag stävar ut i min båt på en glittrande fjärd med en frisk bris i seglen och det salta vattnet porlande runt rodret!

Den här sommaren måste jag bli klar med masten. Jag har funderat på att hyvla bort likrännan och skruva på en sådan där utanpåliggande historia i stället för att försöka fräsa ut en ny likränna på den nya delen av masten. Och luckan i fören ser helt för jävlig ut, förresten. Men det är inget prioriterat, den tar jag en annan sommar.