Kategoriarkiv: NFB S-190

Inlägg skrivna i sittbrunnen till Nordisk Folkbåt S-190 som jag ägde från juli 2007 till december 2010.

Världen är liten

Publicerat av

Jag pratade med en kollega på jobbet i dag och vi kom ganska snart in på båtar, trä och verktyg. Han är egentligen båtbyggare och har byggt båtar sedan barnsben. Det är därför han inte har träbåt, för han har familj och skulle ha alltför höga ambitioner för att kunna kombinera de båda. Då är plastbåt ett klokt val.

Jag frågade lite om ditt och datt, om vilka verktyg som är bra att ha och lite om min brutna mast. Han visade några Stanley-sågar som hette JetCut och som hade någon slags Japan-tandning som är bra, och han tyckte jag skulle hålla koll på Jula, de har rea ibland och kan sälja bra verktyg till schyssta priser. Han föreslog att jag kunde limma ihop masten själv och beskrev lite hur jag kunde gå tillväga. Det känns hoppingivande. Sådant gör mig på gott humör! Men i sådana fall gör jag det i sommar efter sjösättningen när det finns plats på båtplan och jag har mer tid.

För mig som ny känns det förnämligt, och det är oerhört värdefullt, att få prata med en båtbyggare och ställa lite dumma frågor och ta del av en kompetens jag bara kan ana mig till. Men det kanske roligaste med samtalet var att det framgick att han som liten har träffat mannen som byggde min båt. Carl-Ivar William jobbade ett tag i Stockholm och kände tydligen min kollegas pappa på något sätt.

Kul! Världen är härligt liten ibland.

Båtbesök

Publicerat av

Jag var ute vid båten i dag. Den står kvar, likaså båthuset trots att det blåst och regnat som en tokig vissa nätter de senaste veckorna. Det känns skönt inför fortsättningen av hösten och vintern, att båthuset står pall för normalt höstrusk. Det verkar tätt också. Jag lappade en del hål i presenningen med silvertejp från insidan senast jag var ute och det verkar hålla, säkert bara en säsong men det räcker.

Och jag har haft besök i dag också, vi var fem stycken som satt och fikade i båten och pratade om mast, rigg, rullfock (dock inte för min räkning), trä och beslag. Det var jättetrevligt! Mer besök oftare! Båten inventerades och jag fick än en gång höra att det är en väldigt fin båt som ser frisk ut i träet. Jag har inte riktigt den kompetensen ännu att avgöra det helt på egen hand, så det kändes skönt att höra. Det ger mig energi och lust att sätta igång och jobba på båten och få den riktigt fin till nästa säsong.

Jag fick många tips, tankar och idéer om vad som behöver göras och hur det kan göras. Vi hittade en planslip och lite andra grejer i mitt förråd som jag inte sett tidigare. Det är skönt att inte stå helt naken och behöva köpa allting från början utan att kunna återanvända en del saker. En bra borrmaskin har jag redan men jag behöver kanske en sticksåg, en slags metallsåg, skruvjmejslar, några stämjärn, några rejäla tänger, en till skiftnyckel och oömma kläder att jobba i. Och ljus, jag behöver en rejäl sladdvinda och några schyssta lampor så jag ser att jobba i vintermörkret.

En musikspelare som klarar det öppna formatet *.ogg och ett par schyssta högtalare vore inte heller så dumt, jag jobbar ofta många gånger bättre till musik.

Fest!

Publicerat av

Jag har haft tusen besökare här på bloggen på två och en halv månad. Kul! It calls for a celebration! Och jag har varit på fest på en ambassad i kväll. Det var lite kort, alla gick vid sju, men det var kul och intressant. Jag kom i samspråk med ett trevligt par och pratade om min träfolka. De hade också koppling till sjön. Han jobbar med ett rederi som bl.a. skeppar bilar till Sverige, en del båtar tar 6000-7000 bilar, och hon hade seglat jolle och det fungerade jättebra i medvind men det var visst lite si och så när hon skulle slå. De tyckte att Kungsleden från Abisko till Kebnekaise lät trevlig och bestämde sig mer eller mindre på stående fot för att gå den någon gång, men har de åldern inne för seniorvarianten +55?

Båthus

Publicerat av

I dag har jag byggt mitt livs första båthus. Stommen är gjord av järnstänger som man sätter ihop ungefär som lego, det behövs inga skruvar eller spikar eller spännen, man bara trär delarna i varandra. Det tog ett tag innan jag funderat ut hur allting skulle sitta ihop men sedan gick det ganska snabbt. Hur presenningarna ska ligga har jag ingen aning om men jag hoppas de inte flyger iväg.

Det känns skönt att ha båten på land och under tak. Jag åker ut nästa helg och kollar att allting ser bra ut, att presenningarna sitter kvar och båten inte har vält eller något, och jag skulle behöva köra hem lite saker också, men annars klarar sig nog båten utan mig ett tag nu.

Tack för en härlig sommar, båten.

På land

Publicerat av

Nu är båten uppe på land. Det känns skönt. Vädret var hemskt i dag: jämngrått, blåsigt och regnigt. Jag var blöt in till underkläderna när jag kom hem. Men upptagningen, torrsättningen, torrläggningen eller vad det nu än heter gick bra. För mig var allting nytt och jag visste inte riktigt vad jag skulle eller kunde göra, men jag försökte hjälpa till så gott jag kunde och det var kul att se båtarna komma glidande i den stora kranen över grusplanen där alla båtarna står under sin vintervila. Jag filmade när min båt kom.

Jag borde ha tvättat av båten mer ordentligt och skrubbat bort allt skägg från botten, och kanske monterat båtskjulet också, men jag orkade bara inte. Jag får ta det i morgon om väder och ork tillåter. Det skulle vara skönt att ha det gjort och bara släppa båten och allt som hör till för ett par månader, bara låta henne stå där och torka upp lite.

Jag tittade på de andra folkbåtarna i går som låg vid bryggan. De flesta hade mastat av men några hade sina master kvar. De såg likadana ut, och alla var olika min. Slutsats: min havererade mast är inte ens en riktig folkbåtsmast från början, eller så är alla andra folkbåtar i klubben utrustade med icke-folkbåtsmaster. Vad är mest rimligt?

Då är det ju ingen större idé att laga min mast. Då är det bättre att försöka hitta en bättre begagnad, och riktig, folkbåtsmast. Eller kanske låta tillverka en helt ny. Jag vill helst ha en trämast. Det kommer hursomhelst kosta en del, en hel del antagligen. Jag vet inte om jag har de pengarna till nästa sommar. I sådana fall får jag nog betrakta båten som ett slags slöjdprojekt i första hand och kanske låta henne stå kvar på land en säsong och bara renovera i stället. Det finns en hel del jag skulle vilja göra, och att skrapa och slipa kostar inget annat än tid och energi.

Hemgång

Publicerat av

Hur lång tid tar det, och hur mycket bensin går det åt, att köra en träfolka från Svartsö in till Stockholm med en 4-hästars motor? Jag hade ingen aning. Det enda jag hade att gå på var säljarens uppgift att han hade seglat ut båten i våras på knappt 5 timmar, men det var i ”god vind”.

Jag gick från bryggan strax efter åtta och satte kurs mot Lådna för att tanka. De öppnar egentligen inte förrän elva på fredagar på hösten, men de såg att jag vankade omkring där nere bland pumparna och var schyssta och lät mig tanka ändå. Ett stort tack för det. Jag gick därifrån en stund senare, strax före tio, med motorn och fyra 5-litersdunkar fulltankade med bensin och med kurs mot Waxholm.

Höstlig hemgång med havererad mast.

Jag tänkte att jag får väl tanka igen i Waxholm om det behövs, och kommer jag därifrån före fyra borde jag vara i stan innan det blir mörkt. Annars får jag hänga upp fotogenlyktan någonstans på båten som en laterna om det hinner mörkna och försöka hitta fram till båtklubben i alla fall.

Men alla mina farhågor kom på skam. Jag var framme vid jollebryggan på båtklubben strax efter halv tre. Det tog ca. sex timmar och ungefär lika många liter bensin. Skönt med lite medvind och något som gick enklare, snabbare och lättare än befarat.

Höstbad

Publicerat av
Höstbad.

Det är grått och mörkt och blåsigt. På väg hit lyste det på vattnet och jag trodde det var månen men det var den ljusa kvällshimlen som hade hittat en glipa mellan molnen som låg som ett dovt täcke över oss ända bort till horisonten där solnedgången brann i rött och orange.

Badväder kan man nog inte säga att det är, men jag kunde inte hålla mig från att ta ett dopp i alla fall. Jag kunde verkligen känna hur vattnet, det kalla och friska vattnet, kallade på mig: kom och bada! Jag klädde av mig, svepte en handduk om mig och tände ficklampan och trevade mig bort till en brygga där man kan gå ned i vattnet på en stege.

Det var kallt, uppfriskande och oerhört skönt. Det kändes spännande och lite upphetsande att kliva ned i det svarta vattnet en blåsig och kall höstkväll. Först var det bara kallt och jag hyperventlierade så jag trodde jag skulle svimma men så fokuserade jag på, eller bara släppte fram, tanken på värmen inom mig i stället för kylan i vattnet. Jag slappnade av och det kändes skönt. Jag släppte taget om stegen och simmade lite fram och tillbaka och doppade mig ordentligt.

Det var underbart att bada! Skönt, härligt, uppfriskande, sexigt! Jag klev upp på bryggan och gav luft åt de känslor av liv och lust som fyllde min kalla kropp och min heta själ. Gud, ett kungarike för en kvinna nu!

Svartsö

Publicerat av

Jag skulle ta bussen från Slussen till Boda brygga och sedan sjötaxi därifrån ut till Svartsö där båten legat under sommaren för en natts bryggsegling och sedan köra hem henne i morgon fredag. Hon är schemalagd att tas upp på land under första passet av torrsättningen, kl. 8-12, på lördag.

Jag tog tunnelbanan till Slussen och köpte en extra bensindunk att ha med mig till båten och gick och ställde mig i kön till bussen. Men den kom aldrig, eller så var den bara sen, jag vet inte. Det är en tajt tidtabell med en (1) minut till godo mellan buss och båt i Boda, så efter några minuter gick jag och hejdade en taxi i stället.

Taxichauffören var en trevlig kille som också har en träbåt, en kravellbyggd motorseglare från 1938 som han försökte sälja till en kille från Kalmar men som tog tillbaka handpenningen och hävde köpet när han blev sjösjuk på väg till Landsort.

Vi hade lite svårigheter att hitta Boda brygga och körde nog fel och vände. Om drygt en kvart går båten, den sista för dagen. Vi körde lite fel igen och vände någonstans i Gustavsberg. Jag ringde skepparen på sjötaxin och bad honom vänta en stund för vi är på väg. När han hörde att vi inte ens var i Hemmesta gav han oss en chans på hundra och sade att han väntar max tio minuter. Okej, det ger oss drygt elva minuter. Vi hinner, sade taxichauffören, och bilen sköt fart genom en rondell. Jag läste kartan och han körde, mycket snabbt men säkert, och med gemensamma krafter och tack vare att en annan passagerare också var sen, hann jag fram i tid. Det första jag såg när jag satte mig i båten var tjejen som stod före mig i busskön.

Ett stort tack till dig som körde taxin så tålmodigt och snabbt. Och ett stort tack till skepparn på taxibåten som väntade.

Skit på er ni som ansvarar för busstrafiken ut mot Nacka och Värmdön för att ni löpande kan ange bussnummer och avgångstider på skyltarna vid busstationen under Slussen, men ni kan inte med samma skyltar meddela om en buss är inställd eller bara lite sen. Det är svagt. Och ni är skyldiga mig 450 kr för taxin.

Inför torrsättning

Publicerat av

Jag funderade nästan på att åka ut och kolla till båten nu i helgen men stannade hemma. Det känns som ett klokt val. Båten ligger bra där den ligger och borde klara sig utan mig några veckor och jag har en massa andra saker att göra här hemma. Jag hade tvättid i går som jag inte kunde ignorera längre. Och jag borde ha pluggat, men det gjorde jag väl inte så mycket kanske, jag satt mest och kollade på golf, bloggade något som jag redan glömt och åt getost med flytande honung och valnötter. Usch, vad depraverad och förtappad jag är ibland! Men i dag har jag läst flitigt, ätit råris och tänkt på båten där den ligger ensam i blåsten och regnet.

Jag har fortfarande inte hittat, eller bestämt mig för, någon som kan laga masten. Jag hoppas på ett båtvarv i närheten men de tar lång tid på sig att bestämma sig och har inte hört av sig på över en vecka. Snart måste jag bestämma mig i vilket fall som helst. Jag kanske får köra in till stan för motor ändå. Det hade ju varit roligare att segla.

Jag har också fått lite olika bud om huruvida det alls går att laga masten med bibehållen hållbarhet. Jag får intrycket av att vissa menar mer eller mindre att jag borde kunna limma ihop den själv medan andra tycker att jag borde köpa en ny eller åtminstone en hel mast. Man kan köpa en ny rigg i aluminium också, en sådan går på drygt 37 000 kr. Jag vet inte riktigt, men jag tycker man borde kunna limma ihop en trämast med bibehållen hållbarhet om man gör på rätt sätt.

Blir det ingen ny mast de närmaste två veckorna måste jag köra båten in till stan. Jag har kollat lite som hastigast på sjökortet hur långt det är och försökt uppskatta hur mycket bensin det kan gå åt. Det är en liten motor utan trycktank och när jag körde hem från masthaveriet drog den knappt fem liter för en sträcka som är något kortare än halvvägs in till stan. Då räcker det om jag har med mig två dunkar om fem liter bensin och tankar på vägen.

Jag åker ut på torsdag kväll och har semester på fredag för att köra in till stan. På lördag morgon ska hon upp på land. Jag hoppas på fint väder, åtminstone på fredagen. Och sällskap, det vore kul att ha sällskap, det blir trist och kallt annars att sitta själv hela vägen in till stan. Fast det kanske inte är så kul att vara sällskap och sitta i en stukad träfolka som inte ens kan segla en hel dag när man inte behöver.

Båtinventering

Publicerat av
Stukad folkbåt S-190, september 2007.

Jag är ute vid båten. Den flyter fortfarande, trots det myckna regnandet den här senaste veckan, pumpen verkar fungera bra med andra ord.

Jag har pallat upp masten så att den inte ligger direkt på ruffluckan där den är som tyngst. Tack S för hjälp med brädorna. Jag har vänt på masten också, så att inte likrännan (eller heter det bara ’liket’?) ligger uppåt och får en massa vatten i sig när det regnar. Jag har surrat masten ordentligt och försökt fixera den så att den inte ska fara iväg någonstans. Den borde hålla sig på plats.

Jag har städat lite i båten, plockat undan lite grejer som jag inte hann eller orkade senast och packat ihop seglen. Focken var fortfarande fuktig men jag lämnade påsen öppen. Jag såg förresten att focken är från 1962. Jag såg inget datum på storseglet men gissar att det kan vara tjugo år yngre. Det var i stort sett torrt i alla fall, och alla lattor fanns kvar. Det var skönt att få lite ordning i båten.

Jag har kollat däcket mer noggrant och fästet i fören för främre staget ser böjt ut men det verkar som att däcket omkring har klarat sig. Annars ser däcket helt okej ut. Skönt.

I övrigt verkar båten ungefär som jag, lite tagen och tilltufsad efter en händelserik säsong (den allra första för mig) men vid relativt gott humör och sugen på att segla så snart som möjligt igen. Men visst är det tråkigt att se henne ligga vid bryggan med masten tvärs över däck såhär. Jag tänker på när jag låg vid Björkskär tidigare i somras och stod på klippan och såg hur fiskarna stod i skuggan under min vackra båt.

Jag vill få masten lagad så snart som möjligt.