Minst hälften av oljan jag strök på i går låg kvar på ytan och hade runnit ned på däck eller hängde i droppar längs nedre kanten. Man märker tydligt när träet är mättat med olja och inte tar in något mer. Jag tog fram stora pappersrullen och torkade bort det överflödiga och cyklade hem igen. Skönt. Jag har semester i morgon för en extra dag med båten, det är bäst att passa på när det är fint väder även om prognosen ser lovande ut även nästa vecka.

Jag fick ett tips på hur man kan hålla fernissan och/eller färgen varm när det är kallt: jobba med två burkar och ha alltid den ena stående framför en kupévärmare eller varmluftspistolen. Smart. Och enkelt.

På en del ställen inne i ruffen liksom blöder oljan igenom och ligger fläckvis på ytan, jag antar att det betyder att träet börjar bli mättat med olja. På utsidan var det torrt överallt, men när jag lade handen på ytan kändes den fet och fingrarna fick lite olja på sig. Är det tillräckligt eller ska jag mata på med mer olja tills det ser likadant ut som inne i ruffen? Det är kruxet när man inte kan, man vet inte var gränsen går och kan inte stanna vid den, man måste hela tiden passera den. Man lär sig det mesta negativt: aha, okej, sådär ska man inte göra. Jag oljar på tills det blöder.

Det kan kännas motigt att behöva cykla ut till båten efter jobbet och sitta under en kall presenning och försöka olja snyggt i skenet av en pannlampa och knappt se vad man gör eftersom andedräkten står som en kvast ur munnen. Men när man är färdig och cyklar hemåt genom natten, det finns ingen gatbelysning sista vägen ut till varvet, och det är alldeles stilla och månen kastar trädens skuggor på vägen och ett rådjur prasslar någonstans en bit in i skogen, då stannar jag en stund och tittar upp på de tysta stjärnorna och känner värme och glädje.

”Music is a state of mind” läste jag på dörren till en musiklärares arbetsrum en gång, jag tror detsamma gäller dans, och jag kände mig inte alls på humör i dag, så jag åkte ut till båten lite tidigare och drog på en omgång olja på ruffen i stället. Jag tror träet börjar bli mättat på sina ställen, fläckvis fanns olja kvar på ytan. När jag torkade ut/bort det kom jag på att man kanske inte ska applicera oljan som jag har gjort hittills: pensla och sedan torka en stund senare. Oljan lär ju inte härda över natten, det borde räcka med att enbart pensla på oljan och vänta till nästa dag med att torka bort eventuellt överflödig olja. På det sättet ser jag tydligare om, när och var träet är mättat.

Jag var ute efter jobbet i dag och strök på mer olja på ruffen, utsidan och insidan. Det tog ganska precis två timmar; pensla på tunnt och gå tillbaka med jämna mellanrum och torka upp/ut överflödig olja. Jag såg att prognosen för veckan visar på sol och värme, det passar bra när jag håller på att olja, det ska bli intressant att se hur det ser ut i morgon. Man kanske skulle ta semester och passa på att lacka friborden medan det är varmt? Rätt som det är slår det om och blir kring 0 grader igen. Det är bedrövligt att stå i några plusgrader med regn utefter ryggen och huvudet innanför presenningen och försöka stryka ut kall och stel lack så att det blir snyggt. En vän som är massör visade en smidig liten nappflask-värmare han använder för att hålla massage-oljan varm, en sådan borde man kunna använda till lack och fernissa också.

Jag har torrslipat i dag. Jag undviker det helst, det är mycket skönare att våtslipa, men har man renskrapat och pluggat igen en del gamla hål är det bara att koppla in dammsugaren till planslipen, sätta på sig öronskydden och köra igång. Det gick åt en del slippapper men det blev bra, ganska jämt och snyggt, och jag fick bort det mesta av epoxin som runnit bredvid pluggarna.

Ruffen och rufftaket är färdigslipat nu. I morgon ska jag dammsuga och -torka, våtslipa fribord och däck, och olja det renskrapade träet en första omgång. Nästa helg blir det slipa botten, kolla pumpen och batteriet, olja lite inuti båten, och börja måla och fernissa. Helgen därefter fortsätta måla och fernissa och fixa, sedan är det sjösättning. Det blir brådis i år också, men det känns åtminstone mer kontrollerat än förra då det var helt hysteriskt.

Senast jag var ute oljade jag det renskrapade träet inuti ruffen en gång. Jag har blandat ungefär hälften rå linolja med hälften balsamterpentin i en burk med tätslutande lock och en pensel som ryms precis. Jag var noga med att stryka på tunnt och torka bort allt överflödig olja och sedan värma en stund med värmepistol. Det blev grymt bra! Oljan verkar ha gått in i träet på ett bra sätt. Träet har en mörk, djup och fin färg och ytan är torr, ingen olja har lagt sig på ytan som ett kladdigt skinn.

Nu är det slutpluggat för den här gången. Jag testade stämjärnet på några av de första pluggarna där epoxin verkade ha torkat och tog bort den utskjutande delen av pluggen. Det var en konst, det också, att ha stämjärn med mycket god skärpa kändes som en minsta förutsättning för ett lyckat resultat, annars kan pluggen spricka eller nå’t. Stämjärn är inget verktyg man ska snåla på, med andra ord.

De ljusa pluggarna ser ganska konstiga ut i det rödbruna träet, men det är inget att göra åt nu, jag får betsa lite i värsta fall. Eller så får det vara, det är lite punk med vanliga plugg i mahogny 🙂

Jag har pluggat i båten i dag, inte som i studerat utan som i borrat hål och limmat dit träpluggar. Jag har aldrig gjort det tidigare, det gick sådär. Jag har använt fel borr, en vanlig spiralborr, 10 mm för plugg i samma diameter, men vill man ha riktigt fina hål med skarpa kanter ska man använda en speciell typ av borr som jag inte kommer ihåg vad den heter, så jag lär borra med samma borr i morgon också.

Epoxin fungerar egentligen bara när det är +18 grader, vilket det långt ifrån var i dag, men med värmepistol gick det ganska bra. Först kladdade jag lite epoxi på hålet sedan värmde jag på det försiktigt så det blev mjukt och rann ned lite i hålet, jag kladdade lite epoxi på pluggen och slog i den, sedan värmde jag ytterligare en stund, i förekommade fall från båda sidor, så att epoxin rann ned och in i hålet ordentligt och spred sig kring pluggen. Värmepistol är lite som silvertejp, vad gjorde man utan den?

Jag tyckte det gick bäst att kladda lim i borrhålet, värma lite och sedan i med pluggen i stället för lim på pluggen och försöka få den på rätt plats. Epoxi kanske inte luktar så mycket men man ska nog vara försiktig med att få det på huden, den metod som ger minst epoxi på fingrarna är kanske bäst.

Det är gamla skruvhål jag pluggar igen och på vissa ställen är pluggen kortare än tjockleken på träet, då får man ta en plugg från vardera sida. Tyvärr har jag inte plugg så det räcker i passande ädelträ, jag blandar lite mellan teak och mahogny men använder också helt vanlig träplugg (sådana där ljusa och lite räfflade). Jag vet, det är på gränsen till vanvård, men det får gå ändå. Jag säger som min båtgranne: folkbåt är en bruksbåt.