Jag har just haft besök av en blond liten lintott i fem-, sexårsåldern vid namn Felix med vänsterskon på högerfoten och högerskon på vänsterfoten och med ett uppenbart intresse för segelbåtar. Det kan ju hända att han kan simma men han hade ingen flytväst på sig och det såg lite vanskligt ut när han stod på bryggan och försökte dra in en av de stora segelbåtarna som är lika breda som min är lång. Jag såg inte till någon förälder i närheten men ville inte bli hysterisk och rusa i väg med honom till land: ”Vet din mamma att du är här!?” Men jag tog av mig skorna, klockan, plånboken, mobilen och tröjan i händelse av att jag skulle behöva göra ett snabbt ingripande. Jag trodde han skulle tröttna ganska snart men han gav sig inte, han skulle ombord på den där segelbåten. Och fortfarande såg jag ingen förälder i sikte. Jag hoppade upp på bryggan, släntrade fram till honom och sade hej. På frågan om han kunde simma svarade han ingenting. Och att fråga om hans mamma visste var han var skulle troligen inte stilla hans intresse för segelbåtar, så jag ledde över intresset till min båt i stället. Det är bättre att han får hoppa ombord på min båt under min uppsikt än att stå och dra i båtar där ingen är hemma. Det gick bra. Jag satt på bryggan medan han gick husesyn i min båt. Han rörde sig försiktigt och ganska hemtamt och tittade intresserat i förpiken, ruffen och sittbrunnen. Motorn tilldrog sig ett särskilt intresse och han upplyste vederhäftigt att den ska vara nedfälld i vattnet för att man ska kunna köra med den. När han var nöjd lämnade han bryggan och gick hem igen.

Tänk, jag kanske har präglat honom för resten av livet nu och inpräntat i honom en diffus men envis känsla av att en riktig båt är gjord av trä och ser ut som en folkbåt.

Jag funderade först på att köpa ett Trianga-kök till båten men då måste man alltid i land när man ska laga mat och det är inte säkert att man kan hitta ett platt och bra ställe heller, så det fick bli ett riktigt fotogenkök. Det fungerar alldeles utmärkt. I går kokade jag råris och stekte lite grönsaker. Riset behövde en extra deciliter vatten eftersom man inte kan koka det på eftervärmen på samma sätt som på en elspis. Och det stänkte kanske lite väl mycket när jag stekte eftersom jag hade för mycket olja. Att woka eller steka på hög värme är uteslutet. Annars gick det bra.

Jag sov väl inte så mycket natten mot fredag, och första natten i båten sov jag nästan inte alls, men jag har sovit desto mer i dag. Nu är jag nästan så utsövd att jag vill piggna till och inte bara somna om och sova mer hela tiden.

En dörr, jag måste göra en dörr till ruffen. De där larviga luckorna som man staplar på varandra är ju helt hopplösa. Frågan är bara vilken sida dörren ska sitta på och om den ska gå inåt eller utåt. Något att fundera över.

Jag sticker ut handen utanför sovsäcken och känner på durken. Den är inte blöt, jag flyter fortfarande, jag är vaken. Jag ligger fortfarande kvar vid klippan jag förtöjde vid i går kväll, och jag ligger inte och skaver på någon av grannbåtarna. Hurra! Jag kanske ska stanna här några dagar? Klockan är halv fem och jag känner mig ganska utsövd. Jag somnade nog ganska snart efter dagens sista Sjörapport i går.

Jag kan se min egen andedräkt, det måste vara kallt, men jag fryser inte. Jag tänder fotogenlyktan i alla fall för att få lite värme. Det är stora glipor vid ruffluckan men förutom de myggor som redan var inne i båten när jag stängde i går kom det nog inte in flera, trots att jag hade lampan tänd en stund. Ute är det tyst och lugnt. Vattnet kluckar lite mot båten och ena vantet skramlar slött då och då. Man kanske ska klä sig, hoppa i land och gå och kissa?

Båtliv.