Avgång. Första seglatsen. Först fick jag inte upp seglet ordentligt, sedan kom en störtskur i kapp mig och blötte ned allting, sedan höll jag på att tappa vajern som håller seglet uppe i masten och jag fick kliva upp på bommen för att hämta den innan den var helt förlorad, sedan höll jag på att köra in i några stenar och när jag äntligen fick ordning på seglet seglade jag fel och tog höger där jag skulle ha kört rakt fram, helt plötsligt stämde ingenting med sjökortet. Jag fick vända och kryssa hemåt igen, till det etappmål som jag blivit tipsad om som ett lagom mål för en nybörjare men som jag naturligtvis seglat förbi i ett plötsligt övermod.
Annars är det relativt enkelt att segla: en båt med fram och bak, vatten runt omkring, vind där, segel där, styr med rodret, håll örn-koll på var du är och se upp för grynnor och Waxholmsfärjor. Men att lägga till vid en okänd strand är rent ut sagt skitläskigt när man är själv: seglet ska revas och surras provisoriskt kring bommen som ska hängas upp i det bakre vantet och ankaret ska i och få fäste och motorn ska läggas i friläge så att den inte tuggar i sig ankarlinan och man ska springa fram till fören med en förtöjningslina. Allt detta ska ske innan man hinner köra rakt in i en klippa, brygga eller en annan båt.
Men nu är det bra, för jag har seglat själv för första gången i mitt liv, med min egen båt, och jag har lagt till vid en klippa på Träskö / Storö mellan Ingmarsö och Möja i skydd från den sydvästliga vinden. Det känns som jag har bra ankarfäste och jag har förtöjt i fören med två linor snett åt varsitt håll. Det känns bra. Jag är mycket trött och nu måste jag sova.
Roger, Roger. Över och ut.
Okej, men hur långt är en distans på ett sjökort? Om skalan är 1:50 000… då är varje del på kartan 50 000 gånger större i verkligheten. 1 millimeter på kartan är 50 000 millimeter i verkligheten, dvs. 50 meter.