Det är grått och mörkt och blåsigt. På väg hit lyste det på vattnet och jag trodde det var månen men det var den ljusa kvällshimlen som hade hittat en glipa mellan molnen som låg som ett dovt täcke över oss ända bort till horisonten där solnedgången brann i rött och orange.

Badväder kan man nog inte säga att det är, men jag kunde inte hålla mig från att ta ett dopp i alla fall. Jag kunde verkligen känna hur vattnet, det kalla och friska vattnet, kallade på mig: kom och bada! Jag klädde av mig, svepte en handduk om mig och tände ficklampan och trevade mig bort till en brygga där man kan gå ned i vattnet på en stege.

Det var kallt, uppfriskande och oerhört skönt. Det kändes spännande och lite upphetsande att kliva ned i det svarta vattnet en blåsig och kall höstkväll. Först var det bara kallt och jag hyperventlierade så jag trodde jag skulle svimma men så fokuserade jag på, eller bara släppte fram, tanken på värmen inom mig i stället för kylan i vattnet. Jag slappnade av och det kändes skönt. Jag släppte taget om stegen och simmade lite fram och tillbaka och doppade mig ordentligt.

Det var underbart att bada! Skönt, härligt, uppfriskande, sexigt! Jag klev upp på bryggan och gav luft åt de känslor av liv och lust som fyllde min kalla kropp och min heta själ. Gud, ett kungarike för en kvinna nu!

Jag kunde inte hålla mig utan badade en gång till. Det var kallt och underbart skönt. Och när jag torkade mig tyckte jag mig känna din doft i handduken.

Det är tidig morgon och jag bestämmer mig för att gå runt ön. Jag går på klipporna längs med vattnet. På ett ställe vadar jag i stället för att klättra en lång omväg.

Vattnet känns inte alls lika varmt som förra helgen. Kan det ha blivit såhär kallt på bara en vecka? Kanske, vädret under veckan har varit allt annat än varmt. Det är grått och blåsigt nu också. Det känns alltför kallt och ruggigt för att bada. Synd. Det känns trist att vara här utan att bada.

Jag har kommit till andra sidan ön och ställer mig till anklarna i vattnet. Kallt men skönt. Visst måste det gå att bada ändå! Jag vill inte åka hem utan att ha omfamnat det här underbara vattnet. Jag klär av mig och lägger kläderna i en skreva så att de inte blåser bort. Jag sätter mig i vattnet. Det är kallt och jag får nästan svårt att andas. Samtidigt är det skönt och jag slappnar av lite och öppnar upp för tanken på värmen inombords i stället för kylan i vattnet. Jag är på väg upp för att nöja mig med att ha suttit en stund i vattnet och blaskat av mig, men jag vill ned i vattnet helt och hållet. Jag stiger ned igen, den här gången så jag har vatten till strax över magen. Jag sänker mig sakta ned till axlarna och fokuserar på värmen inom mig, eller bara släpper fram och låter just den tanken vara tongivande i stället för den andra på att det är kallt, och simmar ut i det klara vattnet. Jag tar ett djupt andetag och dyker ned under ytan och kommer upp ett par meter längre bort.

Underbart. Härligt.

Jag sitter naken och nybadad och blöt på en klippa alldeles vid vattnet och lyssnar på vinden och vågorna och känner värmen inombords. Molnen drar fram på så låg höjd att de trasas sönder av klipporna och man kan sträcka sig upp och ta på dem. Jag är hungrig, varm, vaken och kåt. Det är gott att leva.

Jag har varit och tagit mitt sista dopp för den här gången. Vad skönt det är att ta av sig kläderna och stå naken på en klippa en stund innan man kliver ned i det klara, svala och sköna vattnet. Det kan kännas kallt i början men man får tänka på värmen inom sig i stället för det kalla vattnet utanför.

Jag önskar du vore här. Det är snart dags att segla hem, jag ska bara vänta på att en regnskur drar förbi, och när jag kommer hem i kväll hoppas jag på ett mejl från dig. Annars skickar jag ett till till dig.

Vattnet känns varmare än blåsten. Vågorna går höga, mäktiga och stora och innan jag har bestämt mig har jag sköljts bort från den flacka klippan och ut i det mörkblåa, fräsande och skummande vattnet. Jag tar ett djupt andetag och dyker ned under vattnet och för ett ögonblick vet jag inte vad som är upp och ned. Var är ljuset och luften? Var är botten på havet? En kort, knapp förnimbar känsla av skrämsel följs av lugn. Havet tar vad havet vill ha.