Jag funderar på att ta bort det där räcket som sitter längst fram i fören på båten, ’pulpit’ (alt. ’stäv-pulpit’) tror jag det heter. Jag vet inte riktigt vad den är till för. Jag använder den aldrig till något, den är mest bara i vägen när jag ska av och på båten. Om jag ska ta emot eller flytta båten vid en brygga eller en klippa, använder jag hellre relingen än att stå och slita i pulpit:en och dess fästen på däck. Och jag har alltid tyckt att den ser lite konstig ut på en så liten båt, ungefär som en takbox på en mopedbil. Jag hade ingen pulpit på träfolkan, varför ska jag ha en på en ännu mindre båt?

Monterar jag bort pulpit:en blir det aktuellt att fylla igen hålen för fästena i däck med något annat än sikaflex eller gelcoat. Jag lär behöva plasta igen hålen. Jag har aldrig gjort det tidigare, men hur svårt kan det vara? Och nuförtiden kan man alltid börja med att söka efter ’plasta igen hål i skrov’ på Youtube för att skaffa sig en inledande idé och förförståelse för vad man behöver göra, innan man eventuellt skrider till verket.

Jag fick med en reparationssats för plastbåtar när jag köpte båten. Den är oanvänd, knappt öppnad, och ser ut att vara ungefär samtida med båten. Jag hittar inget årtal men med tanke på bildmanér, språk och frånvaron av mejl- och webbadress gissar jag att den härstammar från tidigt 90-tal. Garanterad lagringstid är ett (1) år, så jag behöver köpa en ny reparationssats. De är tydligen färskvara. Frågan är vad jag gör med den här gamla, en retro-lagning? Det känns lite synd att bara lämna in den på en återvinningsstation, den skulle kunna vara något för en båttillbehörsaffär eller likn., för att skapa atmosfär.

Jag kunde inte hålla mig i dag, utan skar till en ny dyna till förpiken också, trots att jag tänkte vänta med den till nästa vår. Men varför vänta när de två andra dynorna blev så bra? Nu är alla dynorna i båten som nya och i samma tjocklek.

De två minsta som ligger längst bak, i stickkojerna, var fina och lite tjockare än alla andra från början. De två följande som tar mest tyngd när man ligger och sover i båten gjorde jag om för ett par veckor sedan. Och nu är även den stora längst fram, i förpiken, som ny.

Det svåra den här gången var att limma ihop de två halvorna av madrassen, eftersom jag inte köpte en som var 140 cm bred. Kanten på madrassen var inte helt rak, och det gick ärligt talat inget vidare att skära till den, men på något sätt lyckades jag limma ihop halvorna hjälpligt. Den fina sidan fick vara uppåt.

Tillskärningen gick annars lika bra som när jag gjorde de två andra dynorna. Jag använder en ’permanent marker’ för att markera var jag ska skära någonstans, vilket jag gör med en slags mattkniv med långt rakblad. Den här gången tog jag lite hjälp av tumstocken och mätte på några ställen, annars ritar jag bara av den gamla dynan på den nya madrassen och förlitar mig i övrigt på ögonmåttet.

Den nya dynan blev nästan lika lång som den gamla men inte lika bred. Jag tror det blir bra ändå, den gamla var lite för bred.

De två fendrarna som följde med båten har tjänat mig väl i fyra säsonger men aldrig sett särskilt snygga ut. Jag har försökt rengöra dem, jag tror jag diskade dem förra sommaren, men smutsen satt för hårt och ingrott. Det slog mig plötsligt i dag: stålull. Och det fungerade hur bra som helst. Efterbehandling med lite transparent skopolish verkar fungera bra också. Fendrarna är havda och skavda men hela och ser mycket bättre ut nu.

Det bästa med att ha (gamla) saker är att ta hand om och vårda dem. Att springa i väg och köpa nytt är enkelt, det kan vem som helst göra, men att laga och renovera och underhålla saker som har använts länge och väl – som har en historia – det kräver något annat än bara pengar.