Skrapa

Jag tog det lugnt i dag och gjorde något som närmast kändes som lyx: renskrapade ett par spridare. Det var inte tung, inte smutsigt, inte stort, inte bråttom och krävde inte mer verktyg än värmepistol, skrapa, sandpapper, kniv och en rundfil. Det var suveränt välgörande att sitta på trappan till snickarboden i den stilla kvällen, nästan ensam på varvet, och skrapa på en spridare som om det vore en smörkniv.

Mastarbete, dag 3

MastarbeteDet var lite knepigare att hyvla i dag, jag fick kompensera för att jag inte sågat helt parallellt och var tvungen att lägga lite extra tryck på ena kanten för att få ytan parallell med motstående sida. Jag stötte på en märla också och var tvungen att gröpa ur en liten grop i träet för att få bort den. Det ser fult ut men ska inte vara någon fara, det är ett litet hål och fylls med epoxi när jag limmar.

På det stora hela blev resultatet lyckat även i dag, kanske lite för lyckat, ytorna är så släta att jag måste rugga upp dem med grovt sandpapper före limningen. Slipningen av bladet på hyveln gick sådär, jag tror inte jag fick till en 30-gradig vinkel men det blev vasst och rakt.

Till nästa gång behöver jag virke, två brädor som är 3 meter långa, 8 cm breda och 4 cm tjocka. De ska sågas och hyvlas till på motsvarande sätt som masten, så att de passar på varsin sida, sedan limmar man ihop allting. Till det behöver jag epoxi och en massa tvingar. Sedan hyvlar man fram en ny masttopp.

Det märks att jag är i början av båtägarskapet och fortfarande inte har byggt upp en ordentlig verktygslåda, det kostar 500 kr nästan varje gång jag åker ut till båten 🙂

I morgon blir det inget mastarbete eller båt, då är det Midnattsloppet som gäller och jag ska vara hemma och ta det lugnt och ladda hela dagen. Senast jag sprang hade jag en tid över timman men så var det kö från start till mål också. Är det såpass fritt att man faktiskt kan springa rakt fram och inte enbart behöver väja för folk hela tiden borde jag klara mig under timman kanske ner mot 55 minuter.

Mastarbete, dag 2

Jag köpte en hyvel i dag och trodde den var färdig att använda men man ska förbereda hyveln genom att ställa fram bladet och dessutom slipa det. Att hyvla s.a.s. direkt ur kartongen är lite som att försöka spela gitarr med strängarna mot magen: ”Aha, de där sladdarna ska vara utåt!” Jag har inget bryne, så jag kunde inte slipa bladet, men efter att ha hyvlat en stund utan större framgång satte jag mig ned och läste bruksanvisningen och ställde åtminstone fram bladet så att det tog, sedan gick det mycket bättre.

Att hyvla är kontemplativt. Man kan inte ha bråttom och stå och hugga med korta drag, men det får inte gå för långsamt heller, då fastnar hyveln. Jag tyckte det gick bäst att låta hyveln jobba själv, den är tung och stabil och om man bara ser till att den ligger an mot ytan hela vägen, utan att för den skull pressa för mycket, så gör den jobbet själv och ytan blir till slut plan och slät.

Det tog drygt tre timmar att hyvla en sida på masten men resultatet blev över förväntan. Jag kollade med vinelhaken och ytan ser ut att vara i det närmaste helt plan och slät. Det finns vissa tendenser till avvikelser här och där, men det handlar om tiondels millimetrar, inte ens en halv millimeter. Längden på snittet är lite drygt 64 cm men det är okej. Inte illa hyvlat av en nybörjare 🙂

I morgon ska jag köpa ett bryne och hyvla andra sidan.

Mastarbete, dag 1

MastarbeteJag började med att köpa en såg, sedan cyklade jag ut till båten och kollade som vanligt först om getingarna återvänt. Nej, det var lugnt. Okej, då är det mastskjulet nästa.

Jag flyttade ned masten så jag hade den i midjehöjd till att börja med. Jag hade en diffus tanke om att märka ut var jag skulle såga men det är svårt att dra en lång linje i svag vinkel på en rundad yta. Att dra några streck och märka ut var man ska börja såga och ungefär var mittlinjen ligger någonstans är dock bra.

Jag ville undvika de där konstiga skarvarna från den tidigare lagningen, så jag kapade masten en bit in från brottet först. Sedan kollade jag att masten låg rakt på alla håll och kanter, måttade och lade sågen på plats, bad en bön och började såga.

Jag har hört lite olika bud om hur långt snittet, dvs. limytan, ska vara. Vissa säger att den ska vara 10 ggr tjockleken, eller diametern i det här fallet, andra säger 12 ggr. Själv har jag läst att man kommit fram till att om limytan är 8 ggr tjockleken, blir skarven något starkare än själva träet.

Jag väljer 8 ggr som riktvärde, främst med tanken på att masten bör vara lite böjlig i toppen och inte helt stel. Där jag börjar såga är masten 8 cm i diamater, där den slutar är den drygt 7 cm, en limyta på ca. 64 cm (8 x 8 = 64) borde bli bra.

MastarbeteJag kom in lite för brant i träet i början men det redde ut sig och blev till slut helt okej. Man får stanna upp ganska ofta och kolla att sågen löper rätt och att man har korrekt kurs. På bilden ovan har jag sågat i över en timma och har någon cm kvar. Linjen är inte helt spikrak men jag tycker det är tillräckligt bra, finliret tar man med hyveln sedan i vilket fall som helst.

MastarbeteFörsta snittet blev helt okej. Jag tänkte avsluta dagen efter det, för det var drygt att stå och såga i mer än en timma, men jag vände på masten och sågade andra sidan också när jag ändå höll på. Jag drog några streck med pennan, måttade och började såga försiktigt.

När man börjar såga ligger sågen mer eller mindre på träet och det känns som man mest bara står och raspar i träet men efter ett tag får man fäste och börjar äta sig in i träet. Har man rätt vinkel och en bra kurs är det bara att såga på och se till att sågen löper utan att kärva och hamna snett.

Resultatet av dagens arbete tycker jag blev helt okej. Inte illa sågat för en färsking som jag. Ytorna skyddas med en svart plastsäck mot damm och smuts. I morgon blir det inköp av hyvel. Sedan återstår det att se hur pass väl jag hanterar ett sådant verktyg.

Mastkoll

Jag har fått hjälp med att kolla närmare på min mast, framför allt på brotten uppe i toppen och nere i foten, av ett par kompetenta båtägare i klubben som kan det mesta om träbåtar och som i princip har byggt sina båtar själva.

Brottet i foten ser inte bra ut, träet är tilltuffsat och masten har spruckit upp en bit och jag har fått röta längst ned i den. Det ser ut som att jag helt enkelt får såga av masten en bit upp och bygga ut en ny mast nere i foten. Det är lite bökigt men inte alls omöjligt. Så tidigt som i våras var det en annan folkbåtsägare, tillika slöjdlärare, i klubben som gjorde just det. Jag kan nog fråga honom om råd.

mastbrottBrottet i toppen ser ännu värre ut, där har masten gått av mitt i en gammal lagning. Enligt den tidigare ägaren var det röta i toppen av masten och han lejde bort jobbet för att få det ordnat. Till vem? Ingen aning, men jag hoppas att det inte är en som kallar sig båtbyggare. Skarven är delvis rak och limmad på ett så dåligt sätt att masten hade gått av i toppen förr eller senare i vilket fall som helst. På vissa ställen ser det ut som han inte ens har limmat med epoxi utan spacklat med någon smörja som bara har lagt sig som en utfyllnadsmassa mellan de olika träbitarna utan att gå in i träet och fästa ordentligt.

mastbrottOch i toppen av masten är det bakre staget ”fäst” med en ögla som helt enkelt har trätts runt masten och ”säkrats” med ett sådant där litet spännband som man skruvar åt.

Det känns ju jävligt betryggande när man kryssar över St. Nassafjärden i 12 sekundmeter.

När jag köpte båten fick jag intrycket att säljaren faktiskt kunde något om båtar, annars kan man ju vara ärlig och säga det: jag kan inte ett skit om träbåtar och seglar bara inomskärs i vacket väder, men jag gillar att skrapa, olja och lacka och nu säljer jag den här båten. Vilket skick den är i? Kolla själv.

Men jag fick inte det intrycket. Tvärtom tyckte jag att han förespeglade att det var en båt i mer eller mindre väldigt gott skick och att det enda jag kommer att behöva göra framöver, utöver det normala underhållet, är att ordna en sådan där liten metallspets i fören och att byta ut fönstrena, inte för att de läcker utan för att de inte är särskilt Folkbåtsaktiga, i övrigt är hon en pärla.

Men ju mer och närmare jag tittar, klämmer, känner och lyssnar på båten desto fler och mer allvarliga brister upptäcker jag. Det är något som inte stämmer här, mellan det säljaren förespeglade och den båt jag äger. Vissa saker såg jag ganska tidigt efter köpet och reagerade på som lekman: ska det sitta så här, ska det se ut så här? Men man är ny och tänker att det kanske ska vara så på sjön. Nu inser jag att jag kunde ha litat på min lekmanna- och ryggradskänsla.

Men jag blev inspirerad att börja jobba med masten. Jag börjar med toppen. Jag behöver en schysst såg, sedan sågar jag en lång (8 ggr diametern) kil på masten och limmar på nytt trä och bygger en ny, bra, vacker och hållbar mast-topp. Det ligger en folkbåtsmast på parkeringen som också står på däck som min, den kan jag ha som förlaga. Det är bara en dryg månad kvar till första upptagningen och tills mastskjulet börjar fyllas med master igen, men jag kan hinna. Det vore guld inför vinterhalvåret att ha halva mastjobbet gjort.

Sommarplaner

Att limma ihop masten, och få dit mastfoten igen (glöm inte en krona under mastfoten, för tur, men jag tar en 10-öring i stället som jag hittade i båten, för en hittad krona är en tur-krona), plugga igen de där konstiga hålen i träbitarna under däck som mastfoten är skruvad i, slipa och måla rufftaket, slipa och måla däck, fixa lådorna i sittbrunnen så jag har något att lägga ankare i mantåg i, spännrem till batteriet, slipa och olja och lacka luckan i fören och inredningen i sittbrunnen, fixa förstaget, etc., etc., etc.

Men, man köper inte träbåt om man inte gillar att jobba i trä, jag hoppas bara jag hinner med… hälften.

Träbåt är en process, inte ett resultat, man blir aldrig ”färdig”. Jag tror inte ens plastbåtar blir färdiga, det finns ständigt något att göra, förbättra och laga på dem också, men det är roligare att jobba med trä.

Reflektioner från ett båthus

Det mörknar snabbt så här års. Det är en fantastiskt vacker dag med strålande sol från en klarblå himmel och några minusgrader och klockan är två, snart, men ljuset börjar redan blekna. Det kändes nästan varmt för någon timma sedan men nu är det mest bara kallt igen.

Jag sitter i sittbrunnen under den knäppande presenningen i båthuset och förundras över minnet från i somras då jag satt i samma sittbrunn i bara shorts och seglade och solade. Det känns avlägset. Och det känns märkligt att allt det här träet som sitter ihop i form av en båt, och har gjort det i så många år, överlever den kalla vintern utan att dö, spricka sönder och falla ihop i en liten hög av småbitar. Men det kommer att tina upp i vår och svälla ihop igen vid sjösättningen. Och det kommer dagar nästa sommar då det är så varmt att man knappt kan vara i sittbrunnen utan mest bara vill bada.

Det är tur att man inte behöver göra så mycket mer med båten under den här delen av året än att låta den stå och torka, det är alltför kallt och mörkt för att göra något annat. Men det finns några ställen i fernissan på fribordet där jag borde slipa redan nu och börja mätta träet med linolja så det hinner torka tills det är dags att fernissa i vår. Det borde jag ha börjat med tidigare i höstas, men jag får hoppas på bra väder nästa helg och att jag hinner ändå. I övrigt behöver man bara rugga upp ytan och stryka på ett nytt lager fernissa, har jag lärt mig, och det behöver jag inte börja med förrän i vår.

Jag upptäckte att det fanns vatten kvar i kölen längst upp i aktern. Det finns inga hål genom de där tvärgående grejerna så att vattnet kan rinna ner där pumpen står och det har inte varit så varmt att det har dunstat. Jag hoppas det inte blir sprickor i träet. Tur att det inte varit så kallt hittills, det kan inte ha frusit särskilt mycket eller länge. Jag öste ur så mycket det gick, skrapade bort den is som fanns och torkade ur med en trasa så gott det gick. Jag behöver en värmepistol till nästa gång.

Jag behöver sandpapper också, till en slipmaskin Skil 160 watt, så jag kan börja slipa lite. Och linolja och några penslar. Munskydd får jag inte glömma bort. En fil kanske är bra att ha också. Jag behöver säkert fler verktyg men jag kommer inte på dem just nu, jag får köpa dem allteftersom.

Jag kommer att behöva några tvingar och en bra hyvel när jag ska limma ihop masten i sommar. Det finns en mast som blev över från höstens städning av mastskjulet och som jag har hoppats lite på, men jag har mätt och den är en knapp meter för kort. Synd. Men när det finns plats på båtplanen igen efter sjösättningen och det är varmare och ljusare, då ska jag limma ihop den mast jag har i stället.

Dubbla presenningar skulle jag också vilja ha, åtminstone till nästa år. Ett enkelt lager kan tyckas vara helt okej på hösten men nu under vintern känns det helt otillräckligt. Det blir kondens som droppar ned på båten. Jag har läst någonstans att man ska ha dubbla lager. Man borde binda ihop dem så att de är dubbla hela tiden, och märka ut vad som är lång- och kortsidor så man ser hur de ska ligga på båthuset.

Till nästa år kommer jag veta mycket bättre hur jag ska göra och när jag ska göra det. Det här första året får jag lägga ribban lågt och sikta på att s.a.s. bara överleva och ta mig igenom och se till att få båten i sjön igen nästa sommar. Finliret och de stora planerna får vänta till nästa år. Men jag har lärt mig mycket av mina vänner som har båt sedan tidigare och som svarat tålmodigt på mina frågor, utan dem hade det nog inte gått alls. Man behöver någon man kan fråga. Jag skulle ha haft en mentor från båtklubben också men honom har jag inte hört något av. Tråkigt. Det blir liksom fel från början om eleven måste fråga efter mentorn, så man säger hellre inget alls då.

Båtinventering

Stukad folkbåt S-190, september 2007.

Jag är ute vid båten. Den flyter fortfarande, trots det myckna regnandet den här senaste veckan, pumpen verkar fungera bra med andra ord.

Jag har pallat upp masten så att den inte ligger direkt på ruffluckan där den är som tyngst. Tack S för hjälp med brädorna. Jag har vänt på masten också, så att inte likrännan (eller heter det bara ’liket’?) ligger uppåt och får en massa vatten i sig när det regnar. Jag har surrat masten ordentligt och försökt fixera den så att den inte ska fara iväg någonstans. Den borde hålla sig på plats.

Jag har städat lite i båten, plockat undan lite grejer som jag inte hann eller orkade senast och packat ihop seglen. Focken var fortfarande fuktig men jag lämnade påsen öppen. Jag såg förresten att focken är från 1962. Jag såg inget datum på storseglet men gissar att det kan vara tjugo år yngre. Det var i stort sett torrt i alla fall, och alla lattor fanns kvar. Det var skönt att få lite ordning i båten.

Jag har kollat däcket mer noggrant och fästet i fören för främre staget ser böjt ut men det verkar som att däcket omkring har klarat sig. Annars ser däcket helt okej ut. Skönt.

I övrigt verkar båten ungefär som jag, lite tagen och tilltufsad efter en händelserik säsong (den allra första för mig) men vid relativt gott humör och sugen på att segla så snart som möjligt igen. Men visst är det tråkigt att se henne ligga vid bryggan med masten tvärs över däck såhär. Jag tänker på när jag låg vid Björkskär tidigare i somras och stod på klippan och såg hur fiskarna stod i skuggan under min vackra båt.

Jag vill få masten lagad så snart som möjligt.