Tätt

Tät båt

Senast jag var i båten och det regnade, rann det lite vatten från hålet för sladden till solpanelen på däck. Jag tätade alla hål efter solpanelen med sikaflex när jag tog bort den för att den var trasig, men jag kanske missade någonstans. Eller så var det bara en slump: vattnet som hade legat under solpanelen droppade ned genom hålet samtidigt som det råkade regna och jag råkade lägga märke till det. Hursomhelst, så fort det blev torrt igen bättrade jag på sikaflex-tätningen på ovansidan av däck och satte dit en bit papper i hålet på undersidan. Drygt en vecka senare kan jag konstatera att pappret sitter på precis samma sätt och det är lika torrt som när jag satte dit det. Skönt. Hur det blir med en ny solpanel och om jag får den på garantin och hur jag ska montera den utan att det läcker in vatten under den… that’s another story. Tillsvidare har jag en portabel solpanel som gör jobbet. Och båten är tät.

Vantskruvat

Jag vaknar upp i hemmahamn till gråväder: en jämngrå himmel, en svag vind på nord och duggregn. Allting i båten känns fuktigt. Inte jättekul att vakna upp till men varenda dag kan inte börja med strålande solsken och torr, fin luft. Det klarnar upp sakta, inte så att solen tittar fram, himlen är fortfarande grå, men luften blir torrare. Båten torkar sakta upp, både ute och inne.

Hemgång i dag, senast två vill jag vara på väg, det blir lite pyssel och fix tills det är dags att bege mig.

Jag börjar med att ytterligare täta hålet efter solpanelen. I går när det regnade upptäckte jag att det droppade lite inne i båten från hålet i skrovet där sladden från solpanelen ned till regulatorn i ruffen har löpt. Jag hoppas verkligen inte att distansmaterialet i skrovet har blivit fuktigt, utan att det bara var regnvattnet som rann rakt igenom. Det som droppade var helt klart och upphörde när det slutade att regna. Men jag vill ändå ha en fuktmätare för att kolla skrovet.

Jag testade den nya tätningen genom att hälla ett antal liter vatten med öskaret på ovansidan av däck så högt upp ifrån jag kunde, för att simulera kraftigt regn, men hushållspappret som satt i hålet på undersidan förblev torrt. Så, det verkar vara tätt. Pappret får sitta kvar. Är det torrt nästa gång jag kommer ut till båten är det tätt.

Jag testade den nya, portabla solpanelen en stund. Den är lite tung och bökig i jämförelse med den fasta som bara sitter där på däck och laddar hela tiden utan att man behöver tänka på det, å andra sidan är den portabla kraftigare (50 watt istf 21) och den laddade trots att det bara var dagsljus.

Nygamla vantskruvar till aktervant.

Det sista jag gjorde var att byta vantskruvar på aktervanten. Jag tror det heter ’aktervant’: de vant som går halvvägs upp på masten och sitter bakom de vanliga vanten. Jag har bra spänning i alla stag och vant utom i aktervanten, de skruvarna går inte att skruva åt mer. Jag hade en lite kortare vantskruv sedan tidigare och köpte ytterligare en i går, men de var för små för att passa i fästena i däck.

Jag kom att tänka på att jag har några extra vantskruvar som ser ut som sådana som sitter framme på förstaget. De kom med båten och jag har aldrig förstått varför man har tre extra vantskruvar till förstaget? Men, tänk om… Jodå, när jag jämförde var de någon centimeter kortare än de vanliga vantskruvarna, och de var tillräckligt stora för att passa till fästena i däck. Jag bytte de vanliga skruvarna på aktervanten till ”förstagsskruvarna” i stället, sedan kunde jag skruva åt dem det där extra halva varvet. Nu är aktervanten ungefär lika spända som de andra. Härligt!

Sunbeam System solpanel-strul

I går konstaterade jag att min solpanel inte laddade, trots strålande solsken. Jag felsökte och efter ett tag tyckte jag mig kunna utesluta regulator och batteri. Det måste vara själva solpanelen, Sunbeam System solpanel 21 w, som felade.

Portabel panel på fördäck.

Jag spenderade resten av eftermiddagen med att ta bort solpanelen. Vatten hade läckt in under den. Det är inte alls bra, men panelen ska tåla att gå på, så den kan knappast gå sönder av lite vatten på undersidan. Däremot kan det ha läckt in vatten i panelen via något av skruvhålen.

När jag köpte solpanelen mejlade jag säljaren Navinordic och frågade om det var okej att borra några små skruvhål i den för att skruva fast den (vid sidan av att använda sikaflex), och de sade att det var okej så länge man inte borrar i själva cellerna (det svarta). Men jag misstänker att något av skruvhålen har läckt och att vatten har trängt in i själva panelen och förstört den.

En fungerande solpanel som laddar batteriet och säkerställer att jag har gott om ström för att ladda mobil och laptop är lika viktigt som en fungerande aktersnurra. Så, det kändes lika bra att gå hem direkt och försöka ordna elförsörjningen än att skjuta på det till senare.

Jag kom i väg vid halv nio på kvällen, precis när det värsta byandet under dagen hade lagt sig, och jag seglade fint och fort i kvällsbrisen. Den sista biten var det helt stilla och jag drev sakta; natten var alldeles varm, månen rödgul och jag såg ett stjärnfall.

En vacker och stilla nattsegling till hemmahamnen.

I dag har jag varit på Hjertmans och köpt en sådan där portabel och vikbar solpanel utan regulator. När jag behöver ladda batteriet hänger jag upp panelen och kopplar in den i regulatorn, i övrigt är allt som vanligt (men inte lika bekvämt som det är med en fast panel som alltid laddar). Nu har jag iaf ström igen. Jag kanske får en ny Sunbeam System solpanel 21 w (de finns fortfarande i sortimentet) på garantin med hänvisning till att Navinordic skrev att det var okej att borra i panelen.

Nu går åskan och regnet faller tungt och rikligt här. De senaste dagarnas värme dröjer sig kvar, men det känns att den är på väg bort till förmån för svalare luft. Skönt. Hemfärd i morgon. Jag gillar livet i min lilla båt men längtar efter en varm dusch.

#livetibåtlivet

Ruffluckorna

Vänster: insida överst, utsida underst. Höger: fuktbeständighet.

borde slipas, oljas och fernissas. Så att de blir helt fuktspärrade. Jag ska göra det, ett annat år. Hittills har jag sandpapprat och sedan oljat med svensk, rå, kallpressad linolja med en tredjedel balsamterpentin. Det är inte lika hållbart och snyggt, men det är enkelt och håller säsongen ut. Jag använder ett ganska grovt sandpapper, 60, och slipar luckorna överallt. Sedan penslar jag på olja tills träet inte suger åt sig något mer. Låt torka, använd penseln för att fördela oljan som inte redan torkat in i träet. Låt torka, fortsätt att fördela den överflödiga oljan jämt. Efter några timmar, när man ser att oljan verkligen börjar torka in i träet och man kan ta på luckorna utan att bli väldigt kladdig, kan man torka bort det sista överflödiga oljan med en bit papper. Låt torka helt och hållet. Resultatet blir två ruffluckor som har en ny lyster, är snyggare och tål vatten och väta på ett mycket bättre sätt. Till nästa säsong, då gör jag det igen 🙂

Vädret är stilla och vackert, lite mulet men varmt och skönt, och det är mycket lugnt här i hamnen. Det har byat mycket i dag. SMHI:s prognos angav 13-15 sm i byarna under några timmar på e.m., men så mycket tror jag inte det var. Särskilt mycket regn blev det inte heller, bara några droppar. I morgon kanske jag går någonstans, över dagen eller för en natt, jag får se hur vindarna blåser.

Stilla, lite mulet och varmt

Linolja

Trä behandlat med linolja.

Det åskade i natt, inte så länge men det small till rejält en gång och sedan kom regnet. När det åskar känns det ganska bra att ligga i en mindre båt, det finns gott om högre master häromkring.

Min Selva utombordare är omhändertagen och har via hamnfogdens försorg transporterats in till närmsta (och cert. Selva-) mekaniker för översyn och reparation. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta, det känns mycket bra att bara veta att motorn är i goda händer nu.

Det är väl inte helt omöjligt att ge sig ut på en seglats, åtminstone över da’n, utan aktersnurra – förutsatt att vindarna kommer från rätt håll och är lagom hårda – men tills vidare fortsätter jag att bryggsegla i hemmahamn och passar på att göra lite småfix på båten som jag inte hann med vid sjösättningen eller har velat göra i alla fall.

Något jag har velat göra ända sedan jag såg båten för första gången är att olja in träluckorna som ligger för utrymmena under kojplatserna. De fyller sin funktion väl och under dynorna syns de nästan aldrig, men det är så tråkigt att se de där solkiga och trista plywoodskivorna varenda gång man ska ha något därunder. En sådan här dag är perfekt för att slipa lite på dem, olja in dem och låta dem torka i solen så att de är torra tills i kväll. Det är inte lika bra som fernissat men bättre än inget. Och hundra gånger snyggare.

Rå linolja + balsamterpentin är grejer, det 🙂

Motor, motor…

…på akterspegeln där. Den enklaste lösningen vore att bara skruva loss skiten – Selva utombordare ’Sea Bass’ 6 hk – låta den sjunka till botten, ta hojen in till Hjertmans och köpa en ny Mercury 3,5 hästars i stället, den räcker för den här båten. Och den väger bara 18 kg.

Sotigt tändstift.

Jag kollade på motorn i går kväll och började med att skruva loss tändstiftet. Jag vet inte mycket om motorer men t.o.m. jag vet att ett tändstift ska inte vara svart av olja och sot. Dålig förbränning, antar jag, men varför? Eller läcker det in olja någonstans där det inte ska, eller för mycket?

Jag rengjorde tändstiftet med papper och ett fint sandpapper, fyllde på bensin och drog igång motorn. Den gick igång efter några försök, jag skruvade lite på den där tomgångsskruven igen men märkte ingen avgörande skillnad åt det ena eller andra hållet. Motorn verkade gå bra, men jag gav upp och stängde av när jag såg att hälften av bensinen läckte rakt ut i motorkåpan och vidare ned i vattnet.

När väl motorn startar, verkar den gå helt okej, åtminstone på tomgång (fast den vibrerar som en HD), men det igensotade tändstiftet och den läckande bensinen gör att jag inte vågar köra med eller förlita mig på den här Selva utombordaren. Den är trasig bortom en enklare reparation och behöver en auktoriserad mekaniker.

Sopig utombordare.

Garantin på en Selva utombordare är hela fem år, men den gäller endast under förutsättning att jag servar den 1 gång/år, naturligtvis hos en auktoriserad Selva-mekaniker. Och då menar de att första servicen ska göras inom 365 dagar från inköpstillfället, andra servicen inom 365 dagar från första servicen, osv.

Jag köpte motorn 29 maj förra året. 1 juni i år gick jag för motor hem från en naturhamn då det blåste lite väl mycket för att segla. Då funkade motorn bra i 1,5 tank och ett par timmar. Sedan dess har den snabbt börjat krångla. Någon service har jag inte gjort. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att motorn skulle vara så noga med att erhålla service på dagen 1 år efter inköp.

Jag är djupt besviken på min Selva ’Sea Bass’ 6 hk. Visst ska man serva och ta hand om sina motorer (bilar, motorcyklar, båtmotorer, etc.) men att en helt ny utombordare inte fungerar som den ska ens två säsonger i sträck tycker jag är skit. Den användes inte särskilt mycket första säsongen, har hanterats försiktigt i alla lägen och stått (inte legat) inomhus hela vintern.

Som jag minns det var det aldrig sådant här strul med vår 4-hästars utombordare när jag var liten. Den tog vi bara av båten och ställde ned i källaren över vintern. När båten låg i sjön igen hängde vi på motorn och efter ett antal startförsök hostade motorn igång med ett vrål och en del rök – ”It’s alive! IT’S ALIVE!” – och sedan gick den bara. Jag minns inga årliga service. Gick den dåligt bytte vi kanske tändstiften, annars gick den bara. Men det var kanske en av de där gamla 2-taktsmotorerna, de var kanske enklare än dagens.

Motorjäveln

Det är något mer fel på min Selva utombordare än bara tomgången. Den strulade i morse igen, på samma sätt som när jag lade till vid Dromhals i går. Den hostade, fräste, rök, gick ojämnt och var svår att stanna med dödarknappen. Skumt!

Eftersom vinden inte skulle vara S med byvindar omkring 12 sm hela dagen i dag, seglade jag hem till hemmahamnen i stället för att gå vidare norrut i St Anna skärgård. Jag måste kolla utombordaren och få ordning på den innan jag gör något annat. Det kan låta paradoxalt, men det är svårt att segla utan en pålitlig motor.

UV-strålningen den här tiden på året, mitt på dagen och vid vattnet är inte att leka med. Det enda jag gör är att vara i skuggan och hålla vätskebalansen, men framåt 18-tiden ska jag ta bort kåpan och kolla närmare på den där jävla Selva utombordaren. Jag såg att den läckte bensin på vägen hit, med lite tur är det bara soppaslangen som lossnat.

Jag kan inte fatta hur utombordaren kan krångla så, den är från 2017 men blev inte påställd förrän förra året 2020 när jag köpte den hos en Selva-handlare. Det kanske är läge att köpa elmotor. Men då behöver jag ytterligare ett batteri och solpanel och det ryms inte riktigt på den här lilla båten.

Hemgång i stormiga byar

Det gick bra att gå från Håskö. Jag lade till i går utan hjälp av motor och gick i väg i dag på samma sätt men åt andra hållet: lossade förtöjningen, drog upp ankaret, hissade seglen och seglade vidare, utan hjälp av motor.

Vinden var ganska hård och framför allt byig. Jag höll nära land och det gick lugnt till när jag seglade norrut. Det blev mycket lutande och jobbiga slag när jag rundade udden på norra Håskö och började kryssa i NV-vinden som var mer norr än väst, eller om det var byarna som var mer norr.

Vid ett tillfälle knakade/pangade det till ordentligt någonstans i riggen och jag blev mycket rädd att något hade gått sönder och jag skulle råka ut för ett masthaveri igen, som med träfolkan. Men inget hände. Jag kunde inte se att något hade gått sönder och seglade vidare. Sedan hörde jag samma ljud på samma sätt ett par gånger ytterligare, alltid när jag fick in vinden från styrbord, så jag antog att det var något som inte låg rätt till utan flyttade lite på sig med ett högt ljud när belastningen blev tillräckligt hård.

Jag gick in bakom en ö för att få lite lugn och ro. Tanken var att bara förlänga ett slag och fortsätta i ungefär samma kurs i relativt lä bakom ön. Men det var en hög ö som gjorde att vinden kom från alla möjliga håll och var alldeles för svag för att segla med. Jag fick in vinden från fel håll och började driva i stället. Jag gjorde fyra piruetter i stiltjen innan jag kom tillräckligt långt ut från ön för att få vind och fortsätta framåt i stället.

Finnfjärden var jobbig att kryssa över och det lutade lite oroväckande i de starka byarna, men på det stora hela kändes det tryggt och stabilt och jag tänkte att det måste lugna ned sig när jag kommer in mot västra delen av fjärden där den inte är lika stor och öppen. Tvärtom. Där blev det ännu värre. Byarna kastade sig aggressivt och oupphörligt mot seglen och båten lutade så att Windex:en högst upp i masten nästan tog i vattnet. Det kändes INTE okej med en liten J-17. Jag gick upp i vindögat och lyckades reva seglen med möda och besvär. Jag drog i gång motorn och trots 6 hk var det kämpigt att gå sista biten in till hemmahamnen för motor.

Väl hemma i marinan igen upptäckte jag att den stora vattendunken som rymmer 10 l och som bara brukar stå kvar på durken under segling och kanske flytta lite på sig men inte välta hade gjort just det: vält. Den har en sådan där kran som man vickar på för att få vatten. Den innehöll bara några liter vatten men var helt tom. Allt vatten hade runnit ut över durken och ned i kölsvinet. Jag torkade upp någon liter men resten måste ha försvunnit vidare ned i båten, Gud vet vart. Men jag antar att det dunstar, annars är jag noga med att ta bort dyvikan inför vintervilan.

Jag skruvar fast ett par buntbandshållare i sargen/kanten på britsen i förpiken, så jag kan säkra vattendunken nästa gång med ett buntband på samma sätt som batteriet på andra sidan sargen/kanten. Batteriet står fortfarande stadigt. Ett par av kablarna har nästan lossnat på ett par ställen och jag får fixa och skruva dit lite hårdare och dona lite, men i allt övrigt ser det bra och stabilt ut.

Det finns något kompromisslöst med att segla som obönhörligt visar vad som funkar och vad som inte gör det. Det finns inte utrymme för ”Ah, det där håller nog, nu drar vi!”, det måste hålla för storm. Jag gillar det på något sätt.

Jag kollar samtliga fästen i däcket för vant och stag men kan inte se några skador. Allt ser bra ut och alla sprintar sitter där de ska. Däremot är den vantskruv på styrbords sida som sitter närmast sittbrunnen av en annan modell än de andra fem. Den är mindre/klenare än alla andra och lite böjd i gängorna som sitter nedåt mot däcket. Jag vet inte om det ska vara så eller om det är något som uppstått under vägen, men alla andra vantskruvar är av samma, raka modell. Det kanske var den här vantskruven som knakade till några gånger tidigare i dag.

Jag hittar en annan skruv i verktygslådan, en som är som alla de andra, och byter ut den mindre/klenare vantskruven. Nu är alla vantskruvar av samma sort, det borde vara det rätta på en segelbåt. Jag passar på att lossa samtliga vantskruvar i tur och ordning och kollar att vanten inte har snott sig eller att något annat ser tokigt ut. En vajer har snott sig något varv men annars ser allt bra ut. Jag spänner så gott det går och så jämt som jag kan på vardera sida.

Dagen avslutas med att skruva bort de där handtagen på däck längst fram i fören. Jag upptäckte på skruvarna under däck att de läcker. Det har uppstått nyligen och behöver tätas. Det tar en god stund innan jag får bort allt och lyckas klura ut hur och i vilken ordning jag ska sätta ihop allting igen. Jag rensar hålen i däck från det lilla av den gamla tätningen som finns kvar, ruggar upp ytan med slippapper, rengör med aceton och låter torka en stund innan jag kletar dit ordentligt med sikaflex och monterar tillbaka allting igen.

Nu har jag gått igenom hela båten; det finns inte en enda sak som jag inte har hållit i och bestämt mig för om jag ska behålla eller slänga; jag har hittat en bra plats för ankare, vattendunkar, rep, verktygslåda och allt annat som jag behöver ha i båten; jag har bytt motorfäste; jag har seglat i för mig alltför hård vind utan att få masthaveri; jag har kontrollerat och spänt vanten; jag har monterat solpanel och batteri (som snart är fulladdat); jag har spacklat igen typ hundra små skador i plasten med gelcoat; jag har åtgärdat ett plötsligt uppkommet läckage; jag har seglat några dagar och bl.a. gjort världens snyggaste förtöjning (på Håskö). Nu är det inte längre A:s båt som jag köpte och tog över tidigare i våras, nu är det min båt.

El-arbete

Fortsatt arbete med el i båten, i dag montering av regulator och dragning av kablar för att koppla ihop allting: solpanel till regulator till batteri till kopplingsplint till 12-voltsuttag. Det är mycket med det elektriska och ser man inte upp kan man få kortslutning. Batteriet har bara grundladdning från affären, vilket är knappt hälften, men när jag skalar av en kabelände och kommer åt den andra med kniven och det sprakar till av kortslutningen inser jag hur mycket kraft det finns i ett 12-voltsbatteri (eller så är det eggen på kniven som är dålig):

Jag behöver en ny kniv. Och jag ska aldrig mer jobba med kablar utan att först koppla bort dem från batteriet.

Till slut får jag ihop allting. Jag har inte fäst kablarna slutgiltigt ännu, de ligger lösa under stora dynan i förpiken från regulatorn ned till batteriet och tillbaka upp till kopplingsplinten, men de är såpass tunga att de ligger på plats. Vid tillfälle ska jag fästa dem med lite lim, så de sitter men går att ta bort enkelt. En uppochnedvänd liten låda i plast får husera kopplingsplinten och skydda den från ev. läckage så det inte blir kortslutning och brand.

Systemet startas genom att koppla in flatstiftssäkringen på 15 A mellan regulatorn och batteriet. Först ska regulatorn bekanta sig med batteriet, sedan kopplas övrig utrustning in. Manualen specificerar inte vad som menas med ”övrig utrustning” men jag kopplar först ihop regulator med batteri, sedan solpanelen, sedan kopplingsplinten och till sist USB-uttaget till plinten.

Och det fungerar! Det laddar!

Jag ligger på dynan i förpiken och tittar fascinerat på displayen på regulatorn som visar hur solpanelen matar regulatorn med ström som laddar batteriet. Så fort det är lite sol och panelen genererar 0,1 A eller mer, laddar regulatorn batteriet. Batteriets laddning visas med max fem streck på displayen. Det har två streck i början, så det borde vara knappt halvladdat från affären, men framåt kvällen börjar batterisymbolen blinka mellan två och tre streck. Det är total magi för mig, hur en bit plast på däck i solen ger ström åt ett batteri som jag kan ladda mobilen med 🙂

Solpanel

Det är en liten båt jag har. Jag brukar beskriva den som ett tält i hårdplast som man kan segla med. Camping till sjöss. Enkel standard och enkla lösningar med Trangia-kök, sovsäck, vattendunkar under britsarna, konserver i kölsvinet, sjökort och kompass. Jag tycker om det. Och det är egentligen allt man behöver för att komma ut i skärgården. Och komma nära – havet, vinden, vattnet, regnet, solen, klipporna, glittret och vågorna.

Det kan tyckas överdrivet med batteri och solpanel i en sådan liten båt, och jag vill behålla en enkel och ärlig standard, men det finns ett stort värde i att ha el i båten och kunna ladda mobilen för att kolla kustvädret på smhi.se eller kanske ladda laptop:en så man kan se en film eller två en regnig dag. På sikt vill jag också kunna använda lanternan i masten om jag skulle behöva segla några distans i mörker någon gång.

När det gäller batteriet var jag först inne på att parallellkoppla två 20 Ah-batterier på 6,3 kg styck. 40 Ah kan tyckas lite lite men jag bedömde att det borde täcka mina behov och det blir en behändig vikt att hantera i trånga utrymmen i en liten båt. Men när jag väl stod inne på Hjertmans hade de utförsäljning på ett 60 Ah-batteri som dessutom var det enda i sortimentet som rymdes i min batteribox. Det vägde nästan 20 kg men kostade 1200 kr i stället för 2 * 1500 kr vilket avgjorde saken.

Jag har ingen tidigare erfarenhet av solpanel/solceller eller el i båt. Jag kan inget om volt, watt och ampere. Jag trodde solpaneler hade USB-uttag som man kunde ladda mobilen i direkt när det var sol. Efter en del samtal med en god vän som är ingenjör och seglare förstod jag att det är ett helt system bestående av en solpanel som ger ström åt en regulator som laddar ett batteri varifrån man kan dra sladdar till en kopplingsplint där man kopplar in t.ex. lanterna, belysning, USB-laddare och ett 12-voltsuttag. Utöver det behövde jag ett antal meter kabel (4 kvadrat-mm), batterikabelskor, flatstift, gaffelkabelskor och en 15 A-säkring mellan batteriet och regulatorn.

Solpanel till en liten båt. Solcell i aluminiumram går bort, det är för klumpigt och hårt. En solcell monterad på en stolpe längst bak i båten kommer att vara i vägen, och hur många tusen går i sjön om jag fastnar i den med ett fall eller ankarlinan? Det enda rimliga alternativet som kvarstod var en flexibel solpanel för montering på däck och som tål att gå på.

Efter mycket letande hittade jag en 21 watt-solpanel på Navinordic som fanns i två dimensioner varav den mer rektangulära var tillräckligt liten för att rymmas på luckan längst bak i aktern, under rorkulten. Jag beställde men fick hem den avlånga. Jag beställde igen och fick hem den avlånga igen. Ok, I give up. Jag monterar solpanelen i fören i stället, det går lika bra. Den ska ju tåla att gå på. Och batteriet står bättre framme i fören i vilket fall som helst, annars hamnar allt tungt i båten bak i aktern.

Jag lade solpanelen på däck där jag ville ha den, markerade med penna och rengjorde ytan med slippapper och aceton. Jag började med att borra hål för den platta sladden från panelen till regulatorn. Däcket var tjockare än jag trodde. Jag borrade några hål i panelen också, för jag ville fästa den med både sikaflex och skruv. Jag förborrade för skruvarna och testade att panelen låg helt platt mot däck innan jag kletade ut sikaflex och skruvade dit allting. Från undersidan av däck tätade jag hålet för sladden. Det blev bra, tror jag. Det sitter och är förhoppningsvis tätt. Slut för i dag, jag skruvar dit regulatorn och drar lite sladd i morgon.

21 watt-solpanel monterad på däck på J-17 segelbåt.