Segelbåt J17 vid Långholmen, söder om Fångö i Gryts skärgård, augusti 2026.
Jag vaknade ganska tidigt i morse. Vinden låg på NV och det såg ut att bya 8 sm där ute på öppna vattnet. Kyliga byvindar letade sig in i den skuggiga viken där jag låg och slet och drog i båten och till slut lossnade ankaret någon meter, så klart. Dags att gå, då. Men inte före frukost, kaffe och ett morgondopp i det friska vattnet som bet litegrann. Är det nere på 16 grader nu, eller ännu kallare? Jag torkade i morgonsolen, klädde mig, gjorde loss, drog igång motorn och gick bort till stället jag hade sikte på först i går. Det låg hyfsat skyddat mot vinden, bättre än där jag låg i natt. Motorbåten med ”stödlinorna” låg kvar och den låg helt i lä, där blåste det ingenting. Jag gick runt till läsidan av ön och hissade förseglet och hade intentionen att segla söderut i NV-vinden så långt jag orkade i dag. Och jag seglade söderut, men inte särskilt långt, max 2 nm. När jag kom in i lagunen mellan Långholmen, Lisselfjärd och Ekholmen kände jag: ”Ja, det blir sol och bad i dag.” Jag ligger förtöjd vid en låg men brant klippa med stäven nästan rakt mot vinden och har gott ankarfäste i sand- och lerbottnen. Fina badklippor. Sol mest hela dagen. Dock dålig mottagning. Jag befinner mig i något så ovanligt som en radioskugga och får lägga mobilen i en strumpa och knyta den i bommen, för en dryg meter lägre ned i ruffen har jag ingen mottagning alls.
PRIVAT! Det här är ett jävla oskick som jag tyvärr ser alltmer av: att man spärrar av en hel vik med ”förtöjningslinor” från aktern ut mot sidorna. Jag sätter citattecken där, för ingen kan inbilla mig att de där extra linorna faktiskt behövs i en så stilla vik, de är enbart där för att få ha viken för sig själva. (De extra linorna är markerade med rött.)
Efter en natts bryggsegling i hemmahamn gick jag österut i morse i den byiga V-vinden. I helgen blev det en del seglande med enbart försegel, och det är bekvämt, men i dag blev det fullt ställ som vanligt. Det var lugnt bort till Håskö, sedan byade det en del. Jag gick mot vinden en del och försökte laborera lite med hur jag ska ställa seglen i förhållande till vinden och varandra för att få en så bra kryssvinkel som möjligt, men seglens tell-tale:s sade inte så mycket och jag blev inte mycket klokare.
Jag fortsatte bort till Innerö men där vred sig vinden bara runt udden och det blåste nästan lika mycket inne i viken som strax utanför den. Jag tog ned seglen, satte på bomkapell och stuvade undan förseglet och gick ned till Gubbön för motor. En stor segelbåt gick in några hundra meter före mig och tog platsen jag hade lite sikte på. Men där har jag nog inte helt bra skydd mot NV-vinden i alla fall, så det gör inget. Jag gick bort till en annan vik där det låg en motorbåt, men de hade effektivt spärrat av den del av viken man kan lägga till i och satt i varsin solstol på klippan och bara tittade på mig, så jag fortsatte längre in i stället.
Längst in i viken låg en stor, fin segelbåt med två vuxna, fyra barn och en hund som inte verkade alltför entusiastisk över det kringflackande livet på en segelbåt. De hade inte spärrat av viken, utan hälsade och gav mig hjälp att ta emot i fören när jag lade till. Efter en stund gick de vidare, så nu är jag ensam igen. Det är lite trist, de verkade trevliga och hade gärna fått ligga kvar här bredvid, men det kanske kommer en annan båt och lägger till, då är det jag som släpper det jag har för händerna och hoppar ut på klippan och tar emot.
Hursomhelst, jag verkar ha bra skydd mot V-vinden här på östra sidan av Gubbön, även om det blåser igenom en del och byvindarna drar lite i båten, och jag tror jag ligger bra till mot NV-vindarna också.
Efter att ha varit inne i hemmahamn och provianterat och hämtat upp min gast för helgen gick vi ut i fredags kväll vid 19-tiden med kurs på Håskö. Vi anlände ganska precis tre timmar senare och lade till i mörkret med hjälp av pannlampa och gemensamma ansträngningar. På lördag gick vi vidare ned till Laxvarp. Det var vackert och blåsigt, till kvällen mojnade det äntligen och vi fick en lugn natt. Söndag förmiddag ägnades mest åt sol och bad. Vattnet kändes lite svalare än föregående dag. Det är väl all vind på väst som blåser ut det varma ytvattnet till havs och byter ut det mot kallare vatten. Vi gick hemåt efter en tidig lunch med bara förseglet. Enligt prognosen skulle vinden vrida från SV till S vid lunch och snabbt bya upp till 16 sm. Vinden vred sig till S men mycket mer än 10 sm blev det nog inte, men det kändes ändå skönt att ha bara förseglet uppe. Nu ligger jag i hemmahamn igen och bryggseglar en natt, sedan går jag ut igen.
Det är lite knepigt att segla när storseglet inte sitter fast i bommen ordentligt. Jag hade säkert kunna lösa det på plats genom att dra dit en tamp och fortsätta segla, men det byade i 8 sm och jag låg på kryss, så jag gick för motor ist.
Jag kom iväg strax efter 6 i morse och kryssade mig NV i den lite ettriga V-vinden. Eller håller den på att vrida mot NV? Vindexen kunde inte riktigt bestämma sig där uppe i masttoppen. Det kanske är byvindarna som kommer mer från NV än grundvinden som verkar ligga stadigt på V? Någon sade, eller skrev, någonstans, att när vinden tar sats ändrar den alltid riktning lite. Det kan förklara saken.
Prognosen verkade stämma och byvindarna kom farande i en hastighet och styrka som jag uppskattade till uppåt 8 sm. Fjärden var inte prickig av dem men visst gick det gäss. När jag ser ordet ’vindby’ tänker jag på något tillfälligt, att det t.ex. kommer att blåsa 4 sm oftast och mest, men stundtals blåser det upp till 8 sm. Och så kan det vara, men det kan också vara tvärtom. Då är det mer rättvisande att tänka att jag ska oftast och mest segla i 8 sm, men ibland mojnar det en stund till 4 sm. Innan det tar fart upp till 8 sm igen.
Så var det i dag. Förseglet fladdrade en del i motvinden och jag fick falla av ganska rejält i vissa vindbyar. Det är jag iofs van vid, men i dag kändes kryssvinkeln extra dålig. Rätt som det var hörde jag det där ljudet som man absolut inte vill höra: Snapp! Något gick sönder. Något som ska hålla något annat i riggen brast. Och nu är något löst. När jag sitter och kryssar över en stor fjärd i 8 sm. I nästa tiondels sekund såg jag var det var: storseglet fladdrade och var löst. Det var inte löst i masten, utan i bommen. Det tog ytterligare någon sekund eller två innan jag insåg att det INTE var ett vant eller stag som hade brustit. Jag kom snabbt upp på fötter, tog ned storseglet och drog ett par bagagestroppar runt det och bommen, så inte seglet skulle ta vind och falla ned i vattnet.
Jag fortsatte att segla med bara förseglet. Jag ville komma i lä och inspektera lite närmare vad som hade hänt och ev. fixa det temporärt, eller bara för att bara ta ned förseglet i lugn och ro och gå vidare för motor. Efter en stund såg jag att det var den där segeltravaren i slutet av bommen, som håller storseglet på plats, som hade brustit och gått av. Den har jag tittat på många gånger och undrat över hur länge den kommer att hålla. Klantigt att inte ha bytt ut den tidigare. Jaja, jag har några extra travare någonstans, det där fixar jag lätt.
Sedan upptäckte jag att det går alldeles utmärkt att kryssa med bara förseglet, eller ’kryssfocken’ som jag tror det kallas. Det kanske ligger något i det namnet? Det gick inte riktigt lika snabbt som med båda seglen, å andra sidan hade jag en klart bättre kryssvinkel och inget fladder i förseglet, som det brukar vara på kryss i hård vind. Då borde fladdret bero på luftspalten mellan försegel och storsegel, inte på varken vind, byvind eller kryssvinkel.
Jag antar att det är en sådan sak de gör på seglarläger, kryssar med enbart förseglet först och sedan lägger till storseglet för att konkret se, känna och märka hur seglen fungerar som en sammansatt helhet tillsammans med vinden. Jag har aldrig varit på seglarläger, men jag lär mig med hjälp av gratiskurser på webben och egen erfarenhet. Det går det med. Nästa gång jag kryssar och det börjar fladdra i förseglet behöver jag experimentera med hur jag ska ställa storseglet i förhållande till förseglet, i stället för att sitta och gnälla över taskig kryssvinkel 🙂
Jag gick resten av vägen för motor, stannade och låg en stund på svaj i en vik medan en regnskur drog förbi och nu är jag förtöjd i hemmahamn igen. Storseglets fäste i bommen är fixat och nu väntar lite proviantering och lunch innan gasten anländer i kväll och vi går ut igen. Det ser ut att bli Håskö i natt och sedan vidare söderut innan det är dags att vända hemåt på söndag.
Segelbåt J17 förtöjd längst in i viken på norra Håskö, augusti 2026.
Jag kom iväg ganska tidigt i dag, efter frukost och kaffe. Prognosen lovade vindar på syd, vridandes mot väst, med upp till 10 sm i byarna på f.m. (runt 12 sm senare på dagen). Eftersom jag skulle norrut och ha vinden mer eller mindre in från aktern hela tiden, hissade jag enbart storseglet. Slöra kan jag göra med båda seglen, men segla medvind i upp till 10 sm vill jag helst göra med enbart storseglet.
Det gick fort med 10 sm rakt in i aktern och storseglet ställt åt ena sidan. När jag kom ut från passagen mellan St Skällö och Grönsö blåste det mer än 10 sm i byarna och jag hade vinden mer in från sidan än bakifrån. Hade jag vetat det hade jag revat. Jag funderade ett tag på att gå in i lä och ta ned seglet och gå för motor i stället men släppte ut seglet så att det precis fångade in vinden utan att fladdra och stretade vidare upp till norra Håskö.
Allting höll och efter lite om och men ligger jag nu förtöjd längst in i viken vid en liten klipphäll. Även här finns en baja- och sopmaja inom behändig avstånd. Ankaret verkar ha sugit fast ordentligt i sandbottnen och håller – än så länge – för de byvindar som blåser igenom och drar i båten.
Här ligger jag bra till för att kryssa in till hemmahamn i morgon bitti för att proviantera lite – och hämta upp en gast. Jag har lyckats lura med en bekant att följa med och segla en helg i min lilla båt. Hon har varit med en gång tidigare, för fem år sedan, och det ska bli kul med lite sällskap och att ha någon att sitta och prata lite med i sittbrunnen under seglingen.
