Före och efter. ’Liquid Rubbing’ till vänster, oxiderad gelcoat till höger.
Gråväder men uppehåll (förutom lite duggande en stund nu på kvällen) och lagom varmt för kroppsarbete. I dag blev det ’rubbing’ av friborden. Och nu på kvällen målning av bottenfärg.
En hel halvliter ’Liquid Rubbing’ gick åt, dels för att det behövdes (det var mycket oxidering i gelcoat:en) dels för att det tog ett tag innan jag kom på hur man skulle jobba med den. Först gnuggade jag bara direkt med en svamp tills det var torrt. Det funkade men sådär. Efter ett varv och ett antal timmar kom jag på att det verkar fungera mycket bättre om man applicerar ett tunt lager som får torka och bara stå en stund, sedan eftertorka och gnugga med mikrotrasa. Det verkade ta bäst.
Resultatet är inte perfekt men oxideringen är mycket mindre och friborden har en helt annan färg och lyster nu och ser mycket bättre ut. Hela båten har fått ett lyft. Polish och vax i morgon. Resten av oxideringen får jag ta nästa vår, nu när jag vet hur man gör (det här är faktiskt första gången i mitt liv som jag polerar friborden på en båt).
Jag anlände vid 1-tiden i går natt. 4 grader och mycket kallt i båten, det kändes som 0-gradigt. Fotogenlyktan ger ingen riktigt värme när det är så kallt, den är mest för ljus och placebo, men jag skulle inte vilja vara utan den ändå. Sovsäcken ska ha komfortzon ned till -5 grader. Jag sov med underställ och mössa.
Första dagen har mest regnat bort, men mellan skurarna har jag slipat botten och rengjort friborden. Enligt prognosen ska det bli mulet, 10-14 grader och mest uppehåll hela dagen i morgon, regn framåt kvällen. Jag hoppas hinna måla botten och polera friborden då. Resten hinner jag på fredag.
Kroppen värker och känns trött efter en hel dag av upp i båten, ned från båten, upp i båten, ned från båten, upp i båten, ned från båten. Det är jobbigare än man tror. Att sitta under skrovet och slipa är inte heller sådär jättebekvämt 🙂 Det ska bli skönt med nattvila nu. Två dagar till sjösättning.
Hemma igen efter att ha kört upp grejerna till båten inför sjösättningen. Jag brukar hyra en kombi (t.ex. Volvo V60) men den här gången blev det en city-SUV, en Citroën. Det gick att packa in alla grejerna i den också. Precis. Hade den varit 60 liter mindre hade jag fått lämna kvar något. Det var lugnt på vägarna och jag kom fram i tid när det var mörkt. Pannlampa kom väl till pass vid nedmontering av täckställning och presenning. Natten blev kort och kall. Det var lite vatten på däck som var fruset i morse. Dynorna blev inte så bra som jag hade hoppats. Det är glipor mellan dem nu lite här och där. Jag gjorde uppenbarligen något fel i alla fall. Jaja, det finns värre saker att råka ut för. De är skönare att ligga på än de gamla och får duga tills vidare. Apropå det såg jag en mycket intressant och tänkvärd ’encounter’ med Aleksandr Dugin häromdagen – rekommenderas: https://tuckercarlson.com/the-tucker-carlson-encounter-aleksandr-dugin/
Kapitalismens grundsats om hur priserna sätts, inte av människor, utan av ”utbud” och ”efterfrågan” – likt en naturlag – är i mina ögon mest bara ett sätt att skymma en hänsynslös girighet.
Det finns ingenting som tvingar mig att hyra ut en lägenhet till ockerhyra, enbart för att det är ont om lägenheter att hyra. Vad har utbudet med mig att göra? Jag tar i hyra det jag behöver för att täcka mina kostnader + ev. pålägg för att generera en liten (<- Obs!) vinst.
Det kan finnas andra orsaker att ta ut ockerhyra, att jag behöver mycket pengar eller bara är girig, men huruvida utbudet av den vara jag säljer är stort eller litet måste inte med en ofrånkomlig nödvändighet bestämma mitt pris. Det är en myt.
Jag fattar inte hur folk är funtade som dels har som enda drivkraft att tjäna pengar, dels tycker att de har rätt att skinna andra människor på deras. Hur ser de sig själva i spegeln om morgnarna utan att skämmas?
Jag kunde inte hålla mig i dag, utan skar till en ny dyna till förpiken också, trots att jag tänkte vänta med den till nästa vår. Men varför vänta när de två andra dynorna blev så bra? Nu är alla dynorna i båten som nya och i samma tjocklek.
De två minsta som ligger längst bak, i stickkojerna, var fina och lite tjockare än alla andra från början. De två följande som tar mest tyngd när man ligger och sover i båten gjorde jag om för ett par veckor sedan. Och nu är även den stora längst fram, i förpiken, som ny.
Det svåra den här gången var att limma ihop de två halvorna av madrassen, eftersom jag inte köpte en som var 140 cm bred. Kanten på madrassen var inte helt rak, och det gick ärligt talat inget vidare att skära till den, men på något sätt lyckades jag limma ihop halvorna hjälpligt. Den fina sidan fick vara uppåt.
Tillskärningen gick annars lika bra som när jag gjorde de två andra dynorna. Jag använder en ’permanent marker’ för att markera var jag ska skära någonstans, vilket jag gör med en slags mattkniv med långt rakblad. Den här gången tog jag lite hjälp av tumstocken och mätte på några ställen, annars ritar jag bara av den gamla dynan på den nya madrassen och förlitar mig i övrigt på ögonmåttet.
Den nya dynan blev nästan lika lång som den gamla men inte lika bred. Jag tror det blir bra ändå, den gamla var lite för bred.
Den till vänster är rengjord med stålull, den högra inte.
De två fendrarna som följde med båten har tjänat mig väl i fyra säsonger men aldrig sett särskilt snygga ut. Jag har försökt rengöra dem, jag tror jag diskade dem förra sommaren, men smutsen satt för hårt och ingrott. Det slog mig plötsligt i dag: stålull. Och det fungerade hur bra som helst. Efterbehandling med lite transparent skopolish verkar fungera bra också. Fendrarna är havda och skavda men hela och ser mycket bättre ut nu.
Det bästa med att ha (gamla) saker är att ta hand om och vårda dem. Att springa i väg och köpa nytt är enkelt, det kan vem som helst göra, men att laga och renovera och underhålla saker som har använts länge och väl – som har en historia – det kräver något annat än bara pengar.
