Före och efter. ’Liquid Rubbing’ till vänster, oxiderad gelcoat till höger.
Gråväder men uppehåll (förutom lite duggande en stund nu på kvällen) och lagom varmt för kroppsarbete. I dag blev det ’rubbing’ av friborden. Och nu på kvällen målning av bottenfärg.
En hel halvliter ’Liquid Rubbing’ gick åt, dels för att det behövdes (det var mycket oxidering i gelcoat:en) dels för att det tog ett tag innan jag kom på hur man skulle jobba med den. Först gnuggade jag bara direkt med en svamp tills det var torrt. Det funkade men sådär. Efter ett varv och ett antal timmar kom jag på att det verkar fungera mycket bättre om man applicerar ett tunt lager som får torka och bara stå en stund, sedan eftertorka och gnugga med mikrotrasa. Det verkade ta bäst.
Resultatet är inte perfekt men oxideringen är mycket mindre och friborden har en helt annan färg och lyster nu och ser mycket bättre ut. Hela båten har fått ett lyft. Polish och vax i morgon. Resten av oxideringen får jag ta nästa vår, nu när jag vet hur man gör (det här är faktiskt första gången i mitt liv som jag polerar friborden på en båt).
Jag anlände vid 1-tiden i går natt. 4 grader och mycket kallt i båten, det kändes som 0-gradigt. Fotogenlyktan ger ingen riktigt värme när det är så kallt, den är mest för ljus och placebo, men jag skulle inte vilja vara utan den ändå. Sovsäcken ska ha komfortzon ned till -5 grader. Jag sov med underställ och mössa.
Första dagen har mest regnat bort, men mellan skurarna har jag slipat botten och rengjort friborden. Enligt prognosen ska det bli mulet, 10-14 grader och mest uppehåll hela dagen i morgon, regn framåt kvällen. Jag hoppas hinna måla botten och polera friborden då. Resten hinner jag på fredag.
Kroppen värker och känns trött efter en hel dag av upp i båten, ned från båten, upp i båten, ned från båten, upp i båten, ned från båten. Det är jobbigare än man tror. Att sitta under skrovet och slipa är inte heller sådär jättebekvämt 🙂 Det ska bli skönt med nattvila nu. Två dagar till sjösättning.
Hemma igen efter att ha kört upp grejerna till båten inför sjösättningen. Jag brukar hyra en kombi (t.ex. Volvo V60) men den här gången blev det en city-SUV, en Citroën. Det gick att packa in alla grejerna i den också. Precis. Hade den varit 60 liter mindre hade jag fått lämna kvar något. Det var lugnt på vägarna och jag kom fram i tid när det var mörkt. Pannlampa kom väl till pass vid nedmontering av täckställning och presenning. Natten blev kort och kall. Det var lite vatten på däck som var fruset i morse. Dynorna blev inte så bra som jag hade hoppats. Det är glipor mellan dem nu lite här och där. Jag gjorde uppenbarligen något fel i alla fall. Jaja, det finns värre saker att råka ut för. De är skönare att ligga på än de gamla och får duga tills vidare. Apropå det såg jag en mycket intressant och tänkvärd ’encounter’ med Aleksandr Dugin häromdagen – rekommenderas: https://tuckercarlson.com/the-tucker-carlson-encounter-aleksandr-dugin/
Kapitalismens grundsats om hur priserna sätts, inte av människor, utan av ”utbud” och ”efterfrågan” – likt en naturlag – är i mina ögon mest bara ett sätt att skymma en hänsynslös girighet.
Det finns ingenting som tvingar mig att hyra ut en lägenhet till ockerhyra, enbart för att det är ont om lägenheter att hyra. Vad har utbudet med mig att göra? Jag tar i hyra det jag behöver för att täcka mina kostnader + ev. pålägg för att generera en liten (<- Obs!) vinst.
Det kan finnas andra orsaker att ta ut ockerhyra, att jag behöver mycket pengar eller bara är girig, men huruvida utbudet av den vara jag säljer är stort eller litet måste inte med en ofrånkomlig nödvändighet bestämma mitt pris. Det är en myt.
Jag fattar inte hur folk är funtade som dels har som enda drivkraft att tjäna pengar, dels tycker att de har rätt att skinna andra människor på deras. Hur ser de sig själva i spegeln om morgnarna utan att skämmas?
Jag kunde inte hålla mig i dag, utan skar till en ny dyna till förpiken också, trots att jag tänkte vänta med den till nästa vår. Men varför vänta när de två andra dynorna blev så bra? Nu är alla dynorna i båten som nya och i samma tjocklek.
De två minsta som ligger längst bak, i stickkojerna, var fina och lite tjockare än alla andra från början. De två följande som tar mest tyngd när man ligger och sover i båten gjorde jag om för ett par veckor sedan. Och nu är även den stora längst fram, i förpiken, som ny.
Det svåra den här gången var att limma ihop de två halvorna av madrassen, eftersom jag inte köpte en som var 140 cm bred. Kanten på madrassen var inte helt rak, och det gick ärligt talat inget vidare att skära till den, men på något sätt lyckades jag limma ihop halvorna hjälpligt. Den fina sidan fick vara uppåt.
Tillskärningen gick annars lika bra som när jag gjorde de två andra dynorna. Jag använder en ’permanent marker’ för att markera var jag ska skära någonstans, vilket jag gör med en slags mattkniv med långt rakblad. Den här gången tog jag lite hjälp av tumstocken och mätte på några ställen, annars ritar jag bara av den gamla dynan på den nya madrassen och förlitar mig i övrigt på ögonmåttet.
Den nya dynan blev nästan lika lång som den gamla men inte lika bred. Jag tror det blir bra ändå, den gamla var lite för bred.
Den till vänster är rengjord med stålull, den högra inte.
De två fendrarna som följde med båten har tjänat mig väl i fyra säsonger men aldrig sett särskilt snygga ut. Jag har försökt rengöra dem, jag tror jag diskade dem förra sommaren, men smutsen satt för hårt och ingrott. Det slog mig plötsligt i dag: stålull. Och det fungerade hur bra som helst. Efterbehandling med lite transparent skopolish verkar fungera bra också. Fendrarna är havda och skavda men hela och ser mycket bättre ut nu.
Det bästa med att ha (gamla) saker är att ta hand om och vårda dem. Att springa i väg och köpa nytt är enkelt, det kan vem som helst göra, men att laga och renovera och underhålla saker som har använts länge och väl – som har en historia – det kräver något annat än bara pengar.
Vinden river i trädkronorna utanför fönstret och tjuter i hängrännan som löper utmed taket. Det är samma oroliga ljud som när man ligger för ankar vid någon kobbe långt ute någonstans och vinden far över fjärden, över klippa och tall, genom rigg och fall: ”Sätt segel!” Och jag drömmer faktiskt att jag seglar när jag vaknar strax före sex.
Det klarnar upp, solen skiner från en blå himmel och vinden fortsätter att blåsa. Drygt tre veckor kvar till sjösättning. Det står ett tiotal stora, fullt uppvuxna träd och krokar arm på innergården. De är högre än taken på de omgivande husen, därför slipper vi måsar (de vill sätta bo högt upp och gillar tydligen inte träd i närheten som är högre och skymmer sikten). Men två ekorrar springer glatt omkring i det universum av stammar och grenar som snart kommer att explodera i en mustig djungel av gröna blad, pollen, kvittrande fåglar och surrande bin.
Planen i dag är att inventera båtgrejerna och packa allting (rep, segel, sjökort, flytväst, fendrar, köksgrejer, etc.) mer organiserat i kartonger och lådor. Jag ska kolla fästet för upphängningsanordningen för utombordaren också, så att alla skruvar finns med och så. Själva anordningen som utombordaren sitter på är bytt sedan… första säsongen, tror jag, men inte den där gamla träbiten på akterspegeln som kompenserar för lutningen.
Och jag är lite sugen på att köpa en madrass till en ny dyna i förpiken, trots att jag initialt tänkte göra det först nästa vår.
Växelhusolja i utombordaren bytt. Den gamla oljan såg lika fin ut som när jag pumpade in den förra året – inga som helst tecken på fukt eller nå’t – det måste vara klart godkänt. Och vantskruvarna motionerade (det blåa ned mot skrovet sedan, då är det medsols för att skruva åt och motsols för att skruva upp).
Mordet i Skärholmen i går onsdag 10 april 2024 (https://nyadagbladet.se/inrikes/pappa-skjuten-i-huvudet-framfor-sin-son/) visar med brutal tydlighet att mångkulturen inte fungerar, massinvandringen har förstört Sverige (den där typen av brottslighet fanns INTE i det land jag växte upp i under 70- och 80-talen) och att vi på allvar måste börja diskutera återvandring.
Jag har varit på väg att köpa en oscillerande polermaskin med ett extra batteri på Jula för drygt 2000. Det är säkert en bra maskin för att polera bil, motorcykel eller en båt, men så slog det mig att om t.ex. Hjertmans säljer polermaskiner är det kanske bättre att köpa en där? Den borde vara mer specifikt avsedd för att polera båt och ingenting annat, och jag kommer att använda en polermaskin enbart till båten. Så, det blev en MultiMarine för 700 ist, med sladd.
Jag har aldrig polerat en båt tidigare men nu har jag åtminstone information om vad som behöver göras och i vilken ordning: 1) rengöring med vatten och såpa, 2) behandling med rubber (gnid inte för hårt), 3) applicering av polish som poleras. Det är själva kärnan i hela behandlingen av friborden: polish:en. Och när man har polerat den med polermaskin (eller för hand kan man tydligen göra också), applicerar man en skyddande vax (som också poleras). Jag har två trissor, en för polish:en och en för vaxet. Trassel, trasa eller en vanlig svamp till rubber. Då saknas bara en sladdvinda (vilket brukar finnas till låns på marinan) och fint väder 🙂
Det är med irrationellt blandade känslor jag köper en fuktmätare till båten. På förpackningen står det angivet olika fuktnivåer för gips, cement och trä, men jag hoppas att man kan mäta plast också. Mätaren fungerar tydligen inte på material tunnare än 2 cm, men det är väl bara lite tjockare delar av skrovet där det kan finnas en plywood inplastad som är (mest) intressant att mäta, och där är nog skrovet 2 cm eller tjockare. Jag skriver irrationellt, eftersom nu kan jag upptäcka om det är för mycket fukt någonstans i skrovet och åtgärda det. Eller, behöva åtgärda det. Vilket borde vara bra. Men en liten del av mig vill hellre segla vidare i ovisshet om eventuell fukt i skrovet och bara förutsätta att allt är bra. Saliga äro de okunniga 🙂 Men nyfikenheten vinner över det där och jag vill hellre veta iaf. Och är det inte en för långt gången fuktskada, vilket ingenting tyder på att det skulle finnas, kanske det är relativt enkelt att åtgärda.
