Oavsett trä eller plast, det finns en närmast oändlig mängd saker att reparera, underhålla och fixa på en segelbåt: saker att byta ut, förstärka, lägga till, ta bort eller bara ändra på. Och det fortlöpande underhållet med att hålla rent, byta ut, spackla igen, olja in, etc. Det är ett kärt arbete.
Vackert och kallt väder. Perfekt för en termos med nybryggt kaffe och några korvmackor i smörgåspapper och en promenad till närmsta park. Sedan hem för lite mer båt-fix. I dag blir det syslöjd. Sömmarna i kapellet börjar släppa lite överallt och i stället för att vänta på att vinden sliter sönder det och segla utan, försöker jag laga.
När jag klev in på sybehörsbutiken var jag inställd på att köpa ”björn-tråd” eller nå’t, men det visade sig att det finns en s.k. kapell-tråd som är ungefär lika tunn som vanlig tråd men bra mycket starkare och som tål ultraviolett strålning. Wow, I didn’t know that. Jag visste inte heller att det blir fnurror på tråden beroende på vilket håll man drar ut den från spolen. Saker man kan lära sig när man köper sytråd, om man frågar.
Jag syr med en helt vanlig nål, kanske något grövre och kortare, med dubbel tråd i hålen där den gamla tråden har suttit. Det är förvånansvärt lätt att sy i plasten, lättare än i tyget (åtminstone när det är dubbelt). Fingerborg kan vara bra att ha men jag har inte behövt den hittills.
– Varför håller du på med den där lilla, gamla båten? Köp en ny i stället!
– Köpa nytt kan vem som helst göra, det finns en kärlek i att ta hand om det man har i stället. Dessutom är det djupt tillfredsställande att laga något; anstränga sig lite och förvandla något trasigt till helt och fungerande igen. Gör man det bra kan det bli starkare och bättre än vad det var från början.
Den nya madrassen har stått och svällt ut i en vecka, dags att skära ut en ny båtdyna av den. Jag börjar med dynan på babords sida, gast-dynan.
När jag var ny med båten och skulle välja sida att sova på den första natten, valde jag av någon anledning styrbords sida. Den bara kändes rätt. Jag hade kunnat byta sida och prövat babords sida sedan, men jag blev kvar på min sida. Först långt senare läste jag någonstans att kapten brukar ligga på styrbords sida.
Eftersom jag inte har någon plan för överblivna delar av madrassen, lägger jag den gamla mitt på den nya och ritar av den, så jag vet var jag ska skära någonstans.
Kniven är en slags rakbladskniv som följde med ett set med borrar. Det är en sådan där liten väska med mängder av olika borrar för trä, metall, betong och skruv-bitar och andra tillsatser till en borrmaskin. Och en… mattkniv? Varför har jag aldrig förstått. Men den är ju bra att ha när man ska skära ut en ny båtdyna i en madrass. Den är lite för kort och når inte genom hela vägen, men det går bra i alla fall. Viktigast är att vara tålmodig, skära rakt och vara stadig på handen.
Ny dyna (vit) till vänster i bild, den gamla (gul) till höger. Den nya är kanske lite större och kantigare än den gamla, men hellre det än att den är för liten. Det är väl inte omöjligt att klistra på lite extra skumgummi på en madrass om den blev för liten, men snyggt blir det nog inte, och det är enklare att hyvla bort lite i stället om madrassen är för stor någonstans.
Det är svårt att skära ut en exakt kopia av en gammal madrass som kanske ändå inte har exakt passform längre. Man får sikta på något som ligger tillräckligt nära, pröva hur den passar i överdraget och ev. justera i efterhand.
Det är svårt att tvinga in en motsträvig skummadrass i ett trångt textilöverdrag. Och det ska nog vara svårt. Skar jag madrassen så liten att den gick in enkelt, blev den alldeles för liten. Det är en balansgång mellan att överdraget ska sitta tajt och risken för att det spricker någonstans om madrassen är alltför bred eller lång eller bådadera.
Jag kapade madrassen ett par cm på längden och kanske någon cm på bredden, sedan passade den fint i överdraget. Den nya dynan är kantigare än den gamla och det återstår att se hur den passar i båten tillsammans med de andra dynorna, men (tillräckligt) snyggt blev det. Och vilken skillnad att ligga på.
Den gamla dynan, de överblivna bitarna av den ny madrassen (+ överdraget) slänger jag inte i de vanliga soporna, utan jag tar det till närmsta återvinningsstation i stället. Jag är ju svensk, så jag sopsorterar och lägger saker där de ska vara. I Malmö Persborg däremot, där stod delar av ett helt bohag (sängar, bokhyllor, fåtöljer, etc.) utanför miljöhuset i stort sett varje vecka, och behållarna var överfulla av förpackningar, matrester och skräp som såg ut att komma från närmsta kebab-restaurang. Man fick slå i dörren för att jaga bort råttorna när man skulle slänga soporna där.
Yann Tiersens ’Comptine d’un autre été (l’après-midi) (Portrait Version)’ går på ständig repeat medan potatisen kokar stilla och den gråkalla blåsten river i träden utanför köksfönstret. Båtdynor. Nya dynor till båten. Den stora i förpiken är okej, likaså de som går in i stickkojerna, men dynorna emellan, som man vilar det mesta av kroppen på när man sover i båten, skulle behöva nytt innanmäte. Jysk har enkla skumgummi-madrasser i lämplig storlek, 7 eller 9 cm tjocka. Måttet på överdraget antyder att innehållet borde vara 6 cm tjockt, men den nuvarande madrassen verkar vara bortåt 10 cm, vilket syns i jämförelse med 7 cm-madrassen från Jysk. Då behåller jag den som gästsäng och köper en ny 9 cm till båten.
Jag var till Jula i dag och köpte bottenfärg, International ’Fabi One’, 0,75 liter. Med lite thinner brukar det räcka. Jag klämde lite på en Ryobi oscillerande polermaskin också. Priset avskräcker inte så mycket som vikten: 1,8 kg. Det blir tungt att stå och hålla i mot skrovet, men jag får se det som träning. Jag har hört att man kan polera för hand, vilket jag har provat, men det blev inte bra. Jag kommer nog inte undan att köpa någon slags polermaskin om jag vill polera båten i vår, men det blev inte att jag köpte någon i dag. Däremot blev det ett par nya byxor. Jag kan rekommendera Bluewears ’servicebyxa’. Passformen är helt okej för 299 kr, benen kanske är något korta men med lite syslöjd finns det nog någon cm att fålla ned, och de kan passera som ett par vanliga svarta jeans (i alla fall med min klädstil i övrigt 🙂
Förra hösten när jag laddade batteriet tog det en vecka innan det lyste grönt på laddaren. Troligtvis för att jag hade seglat med trasig solpanel hela den sommaren som inte laddade, så batteriet var mer eller mindre tomt. Den här gången gick det över natten, nästan två månader efter upptagningen. Det märks att solpanelen har fungerat den här sommaren.
Mer skötsel och underhåll, i dag tvättade jag segelpåsen till genuan och förtöjnings- och ankarlinor. Påsen körde jag tillsammans med det andra i 40 grader, repen för sig i fintvätt och 30 grader. Grumme tvättsåpa och inget skölj- eller mjukmedel. Fint blev det, särskilt segelpåsen blev mycket renare och snyggare.
Dagens småjox: utan att först göra en sökning på ’förvara segel’, antar jag att i likhet med en sovsäck, ska man inte förvara segel hoprullade en längre tid, utan helst upphängda. Krokar i putsen fungerade inget vidare och teglet var hårt som sten att skruva i, men det gick att dra buntband på några ställen runt en list utmed taket som jag kunde kroka upp seglet i.
Eller -lagning. Jag har kollat och lagat presenningen nu på förmiddagen, inför upptagningen som är redan om en månad. Jag har nog aldrig seglat så mycket och så långt som i sommar, samtidigt har jag aldrig upplevt säsongen så kort. Är det redan dags att ta upp båtarna? Det känns som att sjösättningen var för bara några veckor sedan. Jag vill segla mycket mer. Men säsongen är kort och intensiv, större delen av året står båtarna på land och väntar. Jag hoppas hinna med åtminstone två helgseglingar före upptagningen.
Den här gången tejpade jag presenningen med Gorilla-tejp. Jävlar! vilken vidhäftning den tejpen har, jag fick knappt av den från rullen. Jag var noga med att torka och göra rent med Aceton innan tejpning den här gången (inte dra av värsta smutsen med tröjärmen och trycka dit en bit silvertejp, bara), så jag hoppas att det sitter bra och länge.
Tyngder är förberedda: flaskor utmed sidorna som fylls med sjövatten för att hålla pressen på plats i vinter. Jag har inte bestämt mig om jag ska använda brandhakar eller bara knyta som vanligt, en får se.
Efter 7-8 timmars kryssande i 4-6 sm S-vind ankom jag äntligen Västervik. Såhär långt bort från hemmahamnen har jag aldrig seglat, inte ens första säsongen när jag köpte båten och tillbringade en hel dag med att segla hem henne från Nävekvarn. Det var bitvis grymt tradigt att sitta och kryssa hela vägen, men att träffa en god vän och bli bjuden på middag gjorde mödan väl värd. Och det var en oerhörd lättnad, tillfredsställelse och en del stolthet att äntligen komma fram, nå målet och köra in mot Västerviks hamn när man har slitit hela dagen över stora och öppna vatten för att komma dit. Jag antar att det inte alls är samma känsla när man rattar en stor motorplastbalja och kör samma distans på ett par timmar.
Jag fick låna en fuktmätare för att kolla ev. fukt i mitt skrov. Det såg bra ut nästan överallt. Det pep en del kring pollarna och vantfästena på babords sida, annars såg det bra ut. Kring mastfoten såg allting bra ut. Fukt i plasten vid fästen för pollare och vant är tydligen inte helt ovanligt, det blir ofrånkomligen en del rörelse och vibrationer där och med tiden håller inte sikaflexen tätt längre. Det är enkelt åtgärdat genom att skruva loss fästena (eller lossa på dem) vid upptagningen, låta torka under vintern och applicera färsk sika och skruva fast dem igen inför sjösättningen. Okej, det borde jag kunna greja. Jag är mest nöjd med att allt såg bra ut kring mastfoten.
I natt ligger jag förtöjd utmed ena långsidan av min kompis permanentboende: en ombyggd gammal fisketrålare. Det är en del svall från förbigående båtar men den sista har snart kört förbi och i övrigt är det lugnt och stilla. Jag går norrut igen i morgon, men då ska jag inte behöva kryssa, prognosen lovar fint väder och vind från V som vrider till S, omkring 6-8 sm. Det blir en hel dag i sittbrunnen igen: äta nöt- och russinblandning, läsa sjökort, hålla koll på prickar och fyrar, pinka i öskaret när det inte gungar för mycket och segla, segla, segla 🙂
Jag gick från Laxvarp i morse vid sju. Jag har ingen vindmätare men enligt prognosen har det blåst 8-10 sm i byarna i dag. Det gick bra. T.o.m. ute på Finnfjärden där det byade ordentligt och lutade säkert 30 grader, kändes det bra. Jag gjorde ett val i morse när jag hissade seglen, att byvindar på 10 sm ska jag klara av, nu får det bära eller brista. Och det bar. Och det kändes helt okej även när det lutade som mest. Men det var inte kul att kryssa i 10 sm. Jag gjorde ett par slag ute på Finnfjärden men fick väldiga vibrationer i förseglet och var tvungen att falla av så mycket att det kändes som att jag bara seglade sidledes, så jag gick ned bakom en udde och revade seglen och gick hem sista biten för motor i stället. Men när jag kollade på sjökortet sedan såg jag att jag hade haft en ganska bra linje ändå.
Ojämnheterna fixas med slippapper sedan när gelcoat:en har torkat.
Resten av dagen har ägnats åt diverse fix och mindre underhåll på båten. Jag har gelcoat:at en del skador i ”lacken”, och även om det finns många skador kvar att spackla på luckor och i stuvutrymmen, är nästan alla skador uppe på däck åtgärdade. Jag vet inte hur många små och stora hål jag har spacklat, men båten är alldeles vitprickig nu, eftersom gelcoat:en är vit till skillnad mot färgen på däck och greppytor som är mer gräddvit, men hellre det än svartprickig som hon var när jag köpte henne.
Jag har sytt lite i kapellet också, byggt om en handduk och tätat fotogenlampan så att den inte läcker när den hänger snett (vilket ju kan hända i en segelbåt, om den inte hänger i en krok i taket, vilket det här är en för liten båt för). Detaljer, skitsaker kan tyckas, men sammantaget är de viktiga för livet ombord i en liten båt där det är ont om plats och var sak måste ha sin plats. Och det finns en djup tillfredsställelse i att laga, fixa, modifiera och ta hand om saker – att inte vara hänvisad till att springa iväg och köpa nytt så fort något går sönder eller inte riktigt fungerar som man tänkt. Det är mer kärlek i att reparera än att köpa nytt.
