Hur kan man kalla det här jävla pissandet för ”enstaka skurar”!?

Ett fortsatt envist jävla regnknäppande på rufftaket hela jävla dagen.

Nu har jag klurat ut den där knopen! Jag gjorde nog en egen variant först men nu har jag studerat fotot jag tog av den mer ingående och noggrant ritat av vad jag faktiskt ser, inte vad jag tror att jag ser, och nu kan jag knopen så väl att jag inte behöver knyta den först och kolla om den blev bra för att avgöra om jag gjorde rätt. Jag kan den för jag vet hur den är. Bilden som ett verktyg för lärande. Det är svårt att rita, avbilda, något om man inte förstår vad det är och hur det fungerar.

När jag låg på Södra Ingmarsö lade ett par killar till i en stor fin segelbåt. De såg ut som kappseglare. Han som förtöjde båten gjorde en sådan knop som jag tror jag har lärt mig. Och som han gjorde det! Det var poesi att se hur han liksom smekte ringen i bryggan och repet och trollade fram en perfekt knop med en mjuk och sammanhållen rörelse utan minsta tvekan. Lika naturligt som mellanmjölk. Han har säkert suttit och tränat på det hela vintern. Not a bad idea.

Jag har just haft besök av en blond liten lintott i fem-, sexårsåldern vid namn Felix med vänsterskon på högerfoten och högerskon på vänsterfoten och med ett uppenbart intresse för segelbåtar. Det kan ju hända att han kan simma men han hade ingen flytväst på sig och det såg lite vanskligt ut när han stod på bryggan och försökte dra in en av de stora segelbåtarna som är lika breda som min är lång. Jag såg inte till någon förälder i närheten men ville inte bli hysterisk och rusa i väg med honom till land: ”Vet din mamma att du är här!?” Men jag tog av mig skorna, klockan, plånboken, mobilen och tröjan i händelse av att jag skulle behöva göra ett snabbt ingripande. Jag trodde han skulle tröttna ganska snart men han gav sig inte, han skulle ombord på den där segelbåten. Och fortfarande såg jag ingen förälder i sikte. Jag hoppade upp på bryggan, släntrade fram till honom och sade hej. På frågan om han kunde simma svarade han ingenting. Och att fråga om hans mamma visste var han var skulle troligen inte stilla hans intresse för segelbåtar, så jag ledde över intresset till min båt i stället. Det är bättre att han får hoppa ombord på min båt under min uppsikt än att stå och dra i båtar där ingen är hemma. Det gick bra. Jag satt på bryggan medan han gick husesyn i min båt. Han rörde sig försiktigt och ganska hemtamt och tittade intresserat i förpiken, ruffen och sittbrunnen. Motorn tilldrog sig ett särskilt intresse och han upplyste vederhäftigt att den ska vara nedfälld i vattnet för att man ska kunna köra med den. När han var nöjd lämnade han bryggan och gick hem igen.

Tänk, jag kanske har präglat honom för resten av livet nu och inpräntat i honom en diffus men envis känsla av att en riktig båt är gjord av trä och ser ut som en folkbåt.

Jag funderade först på att köpa ett Trianga-kök till båten men då måste man alltid i land när man ska laga mat och det är inte säkert att man kan hitta ett platt och bra ställe heller, så det fick bli ett riktigt fotogenkök. Det fungerar alldeles utmärkt. I går kokade jag råris och stekte lite grönsaker. Riset behövde en extra deciliter vatten eftersom man inte kan koka det på eftervärmen på samma sätt som på en elspis. Och det stänkte kanske lite väl mycket när jag stekte eftersom jag hade för mycket olja. Att woka eller steka på hög värme är uteslutet. Annars gick det bra.

Jag sov väl inte så mycket natten mot fredag, och första natten i båten sov jag nästan inte alls, men jag har sovit desto mer i dag. Nu är jag nästan så utsövd att jag vill piggna till och inte bara somna om och sova mer hela tiden.

En dörr, jag måste göra en dörr till ruffen. De där larviga luckorna som man staplar på varandra är ju helt hopplösa. Frågan är bara vilken sida dörren ska sitta på och om den ska gå inåt eller utåt. Något att fundera över.

Jag sticker ut handen utanför sovsäcken och känner på durken. Den är inte blöt, jag flyter fortfarande, jag är vaken. Jag ligger fortfarande kvar vid klippan jag förtöjde vid i går kväll, och jag ligger inte och skaver på någon av grannbåtarna. Hurra! Jag kanske ska stanna här några dagar? Klockan är halv fem och jag känner mig ganska utsövd. Jag somnade nog ganska snart efter dagens sista Sjörapport i går.

Jag kan se min egen andedräkt, det måste vara kallt, men jag fryser inte. Jag tänder fotogenlyktan i alla fall för att få lite värme. Det är stora glipor vid ruffluckan men förutom de myggor som redan var inne i båten när jag stängde i går kom det nog inte in flera, trots att jag hade lampan tänd en stund. Ute är det tyst och lugnt. Vattnet kluckar lite mot båten och ena vantet skramlar slött då och då. Man kanske ska klä sig, hoppa i land och gå och kissa?

Båtliv.

Rödlöga. Det här året tog jag inte fel på 8.15 och 8.45, utan hann i tid till färjan och kom ut ända till Rödlöga, efter ca. fyra timmar på ’Sjögull’. Femte och sista dagen av båtluffen för den här gången. Om någon vecka kanske jag är tillbaka här men då i egen båt.

Rödlöga var fint men det blåste en lika enveten sjöbris som på Arholma och jag hittade inget riktigt lä på de släta klipporna vilket gjorde att det kändes ganska kallt. Men jag badade mycket ändå, vilket gjorde att det blev ännu kallare. Men jag kan inte låta bli att bada. Jag älskar att klä av mig och stiga naken ned i det klara, fina och ibland ganska svala vattnet. Underbart!

Jag hittade en gammal eka på stranden som var grå av väder, vind och ålder. Gisten: otät genom sprickbildning, särskilt p.g.a. uttorkning, enligt Svensk Ordbok. Jo, den såg lite medtagen ut, men man vet aldrig, med lite omtanke och färg så…

Annars tog jag i vanlig ordning lite bilder på klipporna och vyerna. Skärgården är tacksam på det sättet, att man behöver i princip bara fota allt man ser, de flesta bilder blir fina eftersom allting är så vackert. En av bilderna blev en ganska bra skrivbordsbakgrund.

På vägen ut funderade jag på vad man ska utrusta segelbåten med. Jag har aldrig tidigare haft egen båt, utan bara följt med andra ut på deras båtar och packat därefter, men vad ska man ha för grejer om man måste införskaffa allting själv? Förutom segel, ankare, rep (eller är det det som kallas ”mantåg”?) är det ju ganska många saker som bör finnas i en båt, allt ifrån plåster och sjökort till klädnypor och brandsläckare. Det blev en hel lista.

Men när och i vilken kanal sänds sjörapporten? Och nål & tråd är alltid bra att ha med sig.

Nu är det klart att jag får överta säljarens medlemskap i båtklubben. Jag ska bara ansöka om att bli medlem, båtklubben har fått information vem jag är och vilken båt jag ska köpa och av vem. Därmed är vinterplats ordnad. Plats under sommaren går också att ordna. Den ligger en bra bit ut, men det har fördelen att man redan är mitt ute i Skärgården när man lägger ut från bryggan.

Så, vi har kommit överens om att jag köper båten. Vi skriver kontrakt i nästa vecka och jag överför pengar till hans konto och om inget oförutsett inträffar kan jag spendera de två sista veckorna av min semester ute i Skärgården i min träfolka.

Jag är förväntansfull och ivrig som ett barn. Jag hoppas bara att jag inte går på grund eller dabbar mig när jag ska lägga till någonstans. Jag får hålla mig till tomma vikar där ingen annan är. Hur lägger man till vid en klippa när man är ensam, förresten, och ingen står där framme redo att hoppa i land med ett rep samtidigt som skepparen sitter där bak och håller i ankarlinan? Jag lär lära mig, annars får jag väl ligga på svaj hela tiden.