Barn på bryggan

Jag har just haft besök av en blond liten lintott i fem-, sexårsåldern vid namn Felix med vänsterskon på högerfoten och högerskon på vänsterfoten och med ett uppenbart intresse för segelbåtar. Det kan ju hända att han kan simma men han hade ingen flytväst på sig och det såg lite vanskligt ut när han stod på bryggan och försökte dra in en av de stora segelbåtarna som är lika breda som min är lång. Jag såg inte till någon förälder i närheten men ville inte bli hysterisk och rusa i väg med honom till land: ”Vet din mamma att du är här!?” Men jag tog av mig skorna, klockan, plånboken, mobilen och tröjan i händelse av att jag skulle behöva göra ett snabbt ingripande. Jag trodde han skulle tröttna ganska snart men han gav sig inte, han skulle ombord på den där segelbåten. Och fortfarande såg jag ingen förälder i sikte. Jag hoppade upp på bryggan, släntrade fram till honom och sade hej. På frågan om han kunde simma svarade han ingenting. Och att fråga om hans mamma visste var han var skulle troligen inte stilla hans intresse för segelbåtar, så jag ledde över intresset till min båt i stället. Det är bättre att han får hoppa ombord på min båt under min uppsikt än att stå och dra i båtar där ingen är hemma. Det gick bra. Jag satt på bryggan medan han gick husesyn i min båt. Han rörde sig försiktigt och ganska hemtamt och tittade intresserat i förpiken, ruffen och sittbrunnen. Motorn tilldrog sig ett särskilt intresse och han upplyste vederhäftigt att den ska vara nedfälld i vattnet för att man ska kunna köra med den. När han var nöjd lämnade han bryggan och gick hem igen.

Tänk, jag kanske har präglat honom för resten av livet nu och inpräntat i honom en diffus men envis känsla av att en riktig båt är gjord av trä och ser ut som en folkbåt.

Mat på sjön

Jag funderade först på att köpa ett Trianga-kök till båten men då måste man alltid i land när man ska laga mat och det är inte säkert att man kan hitta ett platt och bra ställe heller, så det fick bli ett riktigt fotogenkök. Det fungerar alldeles utmärkt. I går kokade jag råris och stekte lite grönsaker. Riset behövde en extra deciliter vatten eftersom man inte kan koka det på eftervärmen på samma sätt som på en elspis. Och det stänkte kanske lite väl mycket när jag stekte eftersom jag hade för mycket olja. Att woka eller steka på hög värme är uteslutet. Annars gick det bra.

Södra Ingmarsö

Jag badade och rakade mig i dag. Underbart! Jag kände mig som en ny människa. Sedan förberedde jag mig för avgång: stäng luckan i fören, plocka undan alla saker, fyll på bensin, kolla alla rep och tampar, tag fram sjökort och kompass, på med solhatt, ha solglasögon och kikare lätt till hands, fyll på vattenflaskan, ha motorn på tomgång. Jag trodde jag hade förberett allting men när det var dags att hissa segel satt det där kapellet över bommen kvar. Korkat. Förutom att ta bort det innan man kastar loss kan man nog dra loss översta fliken av seglet och föra in den i liket och koppla på den där vajern, så är det bara att hissa sedan.

Förberedelse underlättar.

Jag gick till Södra Ingmarsö för att tanka och handla lite grejer. Det var lite drygt en distansminut dit och jag följde farleden i dess riktning: en grön pinne till höger, en röd till vänster, ytterligare en grön till höger, ta till vänster och i viken på höger sida finns bensinmack, kiosk med fetgod marsipan- och chokladglass, affär och en gästhamn. Trevligt.

Jag lade till lite klumpigt vid bensinmacken och fortsatte sedan över till gästhamnen där jag också tog i bryggan lite: bonk! Oups, jag har inte lärt mig hur båten beter och rör sig ännu.

Apropå lära sig känner jag hur hjärnan jobbar på högtryck för att ta in, analysera och bearbeta alla nya intryck och alla nya saker som händerna och fötterna och hela kroppen måste göra på och med en båt. Visst har jag varit på sjön tidigare men aldrig själv såhär i egen båt. I stort sett allting är nytt.

Jag hade tänkt åka vidare efter att ha vilat en stund men det glunkas om nordliga vindar och kulingvarning i natt, så jag stannar. Det kostar 120 kronor vilket känns helt okej för en säker hamn, toalett, dusch, soplämning, 40 liter färskvatten och el om man behöver det.

Baddags

”Plums!”

Solen skiner och vågblänket leker i rufftaket. Vad är klockan? Fan, vad jobbigt att bada såhär tidigt utan att skrika eller nå’t, bara ruggigt effektivt i vattnet, för att bli blöt och sedan upp och tvåla in sig och sedan i igen för att skölja av sig.

Är det inte kallt!?

Men det kanske är ganska behagligt. Jag måste verkligen bada jag också. Jag är så skitig att jag inte vågar lyfta på kalsongerna längre.

Men vad är klockan egentligen? Oups, halv nio! Jag har sovit ganska gott och länge i natt. Skönt. Jag skulle vilja dra till Södra Ingmarsö i dag och handla lite, sedan till Paradiset vid Finnhamn. Eller Björkskär.

Söndag, vilodag

Jag sov väl inte så mycket natten mot fredag, och första natten i båten sov jag nästan inte alls, men jag har sovit desto mer i dag. Nu är jag nästan så utsövd att jag vill piggna till och inte bara somna om och sova mer hela tiden.

En dörr, jag måste göra en dörr till ruffen. De där larviga luckorna som man staplar på varandra är ju helt hopplösa. Frågan är bara vilken sida dörren ska sitta på och om den ska gå inåt eller utåt. Något att fundera över.

Morgonstund

Jag sticker ut handen utanför sovsäcken och känner på durken. Den är inte blöt, jag flyter fortfarande, jag är vaken. Jag ligger fortfarande kvar vid klippan jag förtöjde vid i går kväll, och jag ligger inte och skaver på någon av grannbåtarna. Hurra! Jag kanske ska stanna här några dagar? Klockan är halv fem och jag känner mig ganska utsövd. Jag somnade nog ganska snart efter dagens sista Sjörapport i går.

Jag kan se min egen andedräkt, det måste vara kallt, men jag fryser inte. Jag tänder fotogenlyktan i alla fall för att få lite värme. Det är stora glipor vid ruffluckan men förutom de myggor som redan var inne i båten när jag stängde i går kom det nog inte in flera, trots att jag hade lampan tänd en stund. Ute är det tyst och lugnt. Vattnet kluckar lite mot båten och ena vantet skramlar slött då och då. Man kanske ska klä sig, hoppa i land och gå och kissa?

Båtliv.

Träskö / Storö

Jungfruturen!

Avgång. Första seglatsen. Först fick jag inte upp seglet ordentligt, sedan kom en störtskur i kapp mig och blötte ned allting, sedan höll jag på att tappa vajern som håller seglet uppe i masten och jag fick kliva upp på bommen för att hämta den innan den var helt förlorad, sedan höll jag på att köra in i några stenar och när jag äntligen fick ordning på seglet seglade jag fel och tog höger där jag skulle ha kört rakt fram, helt plötsligt stämde ingenting med sjökortet. Jag fick vända och kryssa hemåt igen, till det etappmål som jag blivit tipsad om som ett lagom mål för en nybörjare men som jag naturligtvis seglat förbi i ett plötsligt övermod.

Annars är det relativt enkelt att segla: en båt med fram och bak, vatten runt omkring, vind där, segel där, styr med rodret, håll örn-koll på var du är och se upp för grynnor och Waxholmsfärjor. Men att lägga till vid en okänd strand är rent ut sagt skitläskigt när man är själv: seglet ska revas och surras provisoriskt kring bommen som ska hängas upp i det bakre vantet och ankaret ska i och få fäste och motorn ska läggas i friläge så att den inte tuggar i sig ankarlinan och man ska springa fram till fören med en förtöjningslina. Allt detta ska ske innan man hinner köra rakt in i en klippa, brygga eller en annan båt.

Men nu är det bra, för jag har seglat själv för första gången i mitt liv, med min egen båt, och jag har lagt till vid en klippa på Träskö / Storö mellan Ingmarsö och Möja i skydd från den sydvästliga vinden. Det känns som jag har bra ankarfäste och jag har förtöjt i fören med två linor snett åt varsitt håll. Det känns bra. Jag är mycket trött och nu måste jag sova.

Roger, Roger. Över och ut.

Avgång

Nu är det snart dags att logga ut och lägga ut. Vad som helst bara jag inte går på grund och skadar båten. Jag går för motor den första biten innan jag börjar trassla med seglen. Varannandagsväder den kommande veckan och hopp om en stabilisering veckan därefter. Ja tack, sol och en liten värmebölja på några dagar vore helt okej.

Packning

Nu har jag förpackat min längtan och förhoppning om en god seglats i den stora svarta väskan, två dubbla papperskassar och en sprängfylld ryggsäck behängd med ett fotogenkök och en sovsäck. Jag kan kränga på mig ryggan och ta kassarna i ena handen och väskan i andra, och stå upprätt, en stund, men jag kan inte gå någonstans. Tunnelbana till Waxholmsbåten är helt uteslutet, det blir taxi.

Distansminut

Finns det något mer ogenomträngligt, närmast mytiskt, begrepp till sjöss än distansminut. Vad är en distansminut, distansen man seglar på en minut? Givet en viss hastighet eller vilken hastighet som helst? I med- eller motvind? Med stor eller liten båt? Eller har det något med klockan och grader att göra?

Efter lite letande på nätet hittade jag en artikel på Wikipedia som gav en del svar.

Så, om jag har fattat det rätt, är ’distansminut’ inte mer mystiskt än ett längdmått: 1852 meter eller 1,852 km. På samma sätt som man kallar 10 milimeter för ”en centimeter”, så kallar man 1852 meter för ”en distansminut”.

Och en knop är samma hastighet som 1,852 km/h. Seglar man med 1 knop seglar man 1 distansminut på en timma. Seglar man i 2 knop tillryggalägger man samma distansminut på en halvtimma. Seglar man i 3 knop går ”en distans” på 20 minuter, 15 minuter om man seglar i 4 knop och 12 minuter om man seglar i 5 knop.

Så, om man seglar mellan punkt A och punkt B och det är precis en distansminut däremellan, och man tar tiden, så kan man räkna ut i hur många knop man seglar.

Distansminut?Okej, men hur långt är en distans på ett sjökort? Om skalan är 1:50 000… då är varje del på kartan 50 000 gånger större i verkligheten. 1 millimeter på kartan är 50 000 millimeter i verkligheten, dvs. 50 meter.

Okej, 1852 meter delat med 50 000 är 0,03704 meter. Men på en karta är det enklare att räkna med millimetrar, så vi gångrar 0,03704 meter med 1000 och får 37,04 i stället. Så, 37,04 millimeter på sjökortet är en distansminut i verkligheten.

Kan det stämma?

Sjökortet är indelat i rutor och längs med kanterna är rutorna indelade i halvlängder och de är… ungefär precis 3,7 cm! Så, en ruta är 2 distans på bredden och höjden? Varför just 2 distansminuter? Varför inte rutor om 1 x 1 distans?

Jag bara måste gå en kurs i det här i höst. Jag är alltför vetgirig för att inte veta sådana här saker. Dessutom vill jag veta precis vad jag gör på sjön, så långt det är möjligt.