Det är en liten båt jag har. Jag brukar beskriva den som ett tält i hårdplast som man kan segla med. Camping till sjöss. Enkel standard och enkla lösningar med Trangia-kök, sovsäck, vattendunkar under britsarna, konserver i kölsvinet, sjökort och kompass. Jag tycker om det. Och det är egentligen allt man behöver för att komma ut i skärgården. Och komma nära – havet, vinden, vattnet, regnet, solen, klipporna, glittret och vågorna.

Det kan tyckas överdrivet med batteri och solpanel i en sådan liten båt, och jag vill behålla en enkel och ärlig standard, men det finns ett stort värde i att ha el i båten och kunna ladda mobilen för att kolla kustvädret på smhi.se eller kanske ladda laptop:en så man kan se en film eller två en regnig dag. På sikt vill jag också kunna använda lanternan i masten om jag skulle behöva segla några distans i mörker någon gång.

När det gäller batteriet var jag först inne på att parallellkoppla två 20 Ah-batterier på 6,3 kg styck. 40 Ah kan tyckas lite lite men jag bedömde att det borde täcka mina behov och det blir en behändig vikt att hantera i trånga utrymmen i en liten båt. Men när jag väl stod inne på Hjertmans hade de utförsäljning på ett 60 Ah-batteri som dessutom var det enda i sortimentet som rymdes i min batteribox. Det vägde nästan 20 kg men kostade 1200 kr i stället för 2 * 1500 kr vilket avgjorde saken.

Jag har ingen tidigare erfarenhet av solpanel/solceller eller el i båt. Jag kan inget om volt, watt och ampere. Jag trodde solpaneler hade USB-uttag som man kunde ladda mobilen i direkt när det var sol. Efter en del samtal med en god vän som är ingenjör och seglare förstod jag att det är ett helt system bestående av en solpanel som ger ström åt en regulator som laddar ett batteri varifrån man kan dra sladdar till en kopplingsplint där man kopplar in t.ex. lanterna, belysning, USB-laddare och ett 12-voltsuttag. Utöver det behövde jag ett antal meter kabel (4 kvadrat-mm), batterikabelskor, flatstift, gaffelkabelskor och en 15 A-säkring mellan batteriet och regulatorn.

Solpanel till en liten båt. Solcell i aluminiumram går bort, det är för klumpigt och hårt. En solcell monterad på en stolpe längst bak i båten kommer att vara i vägen, och hur många tusen går i sjön om jag fastnar i den med ett fall eller ankarlinan? Det enda rimliga alternativet som kvarstod var en flexibel solpanel för montering på däck och som tål att gå på.

Efter mycket letande hittade jag en 21 watt-solpanel på Navinordic som fanns i två dimensioner varav den mer rektangulära var tillräckligt liten för att rymmas på luckan längst bak i aktern, under rorkulten. Jag beställde men fick hem den avlånga. Jag beställde igen och fick hem den avlånga igen. Ok, I give up. Jag monterar solpanelen i fören i stället, det går lika bra. Den ska ju tåla att gå på. Och batteriet står bättre framme i fören i vilket fall som helst, annars hamnar allt tungt i båten bak i aktern.

Jag lade solpanelen på däck där jag ville ha den, markerade med penna och rengjorde ytan med slippapper och aceton. Jag började med att borra hål för den platta sladden från panelen till regulatorn. Däcket var tjockare än jag trodde. Jag borrade några hål i panelen också, för jag ville fästa den med både sikaflex och skruv. Jag förborrade för skruvarna och testade att panelen låg helt platt mot däck innan jag kletade ut sikaflex och skruvade dit allting. Från undersidan av däck tätade jag hålet för sladden. Det blev bra, tror jag. Det sitter och är förhoppningsvis tätt. Slut för i dag, jag skruvar dit regulatorn och drar lite sladd i morgon.

Nu har jag inga ursäkter längre, i dag måste jag börja med det stora projektet: säkra batteriet, så att det inte far omkring under färd, och montera solpanel med regulator. Jag drar mig för det, jag vill helst inte borra hål i båten och jag är ingen ingenjör eller snickare eller ens byggarbetare, så jag vet aldrig riktigt vad jag ger mig in på när jag sätter borren i båten. Att bara byta ut något, schyssta en repände, göra rent och snyggt eller dra åt en mutter är helt okej, då ser jag vad jag behöver göra och det är enkelt, men varje gång jag ger mig in på något större är det som att öppna Pandoras ask: jag har ingen plan för vad eller hur jag ska göra och kan inte överblicka arbetet, jag vet bara att det behöver göras och att jag inte kan avsluta dagen förrän det är klart.

Jag tänkte uppifrån och ned och började med att batteriet behöver något att stå på, typ en liten trätrall. Trallen behöver vara lika djup som batteriboxen och tillräckligt bred för ta stöd mot båtens bord, så att konstruktionen inte rör sig i sidled. Men jag vill inte att den vilar på borden, den behöver några slags ”ben” som fördelar batteriets tyngd ned mot bottenstocken i stället. Då borde batteriet inte kunna röra sig upp-ned eller i sidled. Rörelsen framåt-bakåt ordnar jag med en packrem.

Några överblivna lister i teak från inredningen i ruffen fick duga som byggmaterial. Med japansk allroundsåg från Clas Ohlson, skruvdragare, lim, ögonmått, flödande fantasi och en plan som utvecklades allteftersom, fick jag till slut ihop en lite Nimis-inspirerad konstruktion som passar i förpiken och bär upp batteriet. De gamla teakstockarna fick bli ben. Det syns inte på bilden här till höger men ett par små lister på sidorna hindrar boxen från att röra sig alltför mycket i sidled.

Remmen som följde med batteriboxen liknade mer ett virkat bälte än en ordentlig packrem. Jag testade hållbarheten genom att dra och rycka lite i den och den brast med en gång. Jag förstår inte vad man tänker med när man inkluderar något så undermåligt i en batteribox som rymmer ett batteri som väger ca. 20 kg. Jag använde packrem från Biltema i stället. De medföljande hållarna, i plast, för packremmen kändes okej. Jag skruvade fast båda två på framsidan av batteriboxen mot ett par bitar teak på insidan av boxen. På andra sidan av boxen skruvade jag fast två andra packremshållare i båten på liknande sätt.

Det blev inte världens mest proffsiga eller genomtänkta konstruktion men den gick inte sönder när jag satte den på plats och belastade den med det 20 kg tunga batteriet. Tyngden vilar på de gamla teakstockarna som står på bottenstocken i båten. De små listerna på trätrallen hindrar lådan från att röra sig alltför mycket i sidled. Packremmen går genom hållare som sitter ordentligt fast i båten och boxen och hindrar batteriet att röra sig framåt-bakåt. Nu återstår bara resten: montera solpanel, regulator och dra lite kablar. Och att testa allt under färd med höga vågor och rullningar från sida till sida.

Vacker dag, torrt och varmt väder. Jag borde gå rakt på den stora grejen som behöver göras innan jag ger mig ut på en seglats – att installera solpanelen och säkra batteriet – men jag värmer upp med lite småfix som att olja in rorkulten, städa lite mer i båten, köra iväg med portabla toan, snygga till några förtöjningslinor och byta ett par teakstockar.

Jag har tre pollare (har jag lärt mig att de heter, de där handtagen man binder fast repen i) på båten, en i fören och två i aktern. Jag tror inte det är någon fara med teakstockarna som sitter i, de håller säkert, men det ser så slarvigt och trist ut när de är alldeles gråa och uppenbart eftersatta sedan länge. Så, jag byter dem.

Det var lite knepigt att skruva bort teakstockarna, de är skruvade med små skruvar i fästena snett in uppåt i stocken. Man får inte plats att skruva med en vanlig mejsel om man inte vill ta bort hela pollaren. Jag försökte med en bit och en skiftnyckel i stället. Pilligt men det funkade. Jag förborrade i de nya stockarna så blev det lätt att skruva dit dem. På ena pollaren i aktern ville den gamla stocken inte ge med sig, utan satt hårt åt. Jag ville inte stå och banka och slå för mycket på den, så den får sitta kvar. Två av tre bytta. Snyggt!

Jag gjorde också mitt livs första lagning med gelcoat. Jag har spacklat hål i väggen hemma och kladdat med härdare för epoxi många gånger men aldrig lagat småskador på en plastbåt tidigare. Och den här båten har fullt av små hål och skador i plasten överallt som behöver lagas och tätas: skrapa lite i hålet med kniv eller spackel för att få bort löst material, sandpappra och rugga upp ytan, rengör med aceton, spackla.

Det svåraste var att få till rätt proportioner av gelcoat och härdare. Epoxi är enkelt, hälften av varje, men till gelcoat ska det vara bara 2-3% härdare. Det går inte åt särskilt mycket gelcoat åt gången, om man inte är vansinnigt snabb med spackeln, så jag började med en tesked gelcoat. En tesked är 5 ml, 2-3% härdare av det är 0,13 ml, vilket är 2-4 droppar. Jag hade med mig en spruta för ändamålet men upptäckte att det var enklare att helt enkelt doppa handtaget till kryddmåttet i burken med härdare och droppa tre, fyra droppar i smeten med gelcoat. Sedan blandade jag väl med en tändsticka och när det såg jämt och fint ut spacklade jag så många preparerade skador jag hann med innan gelcoat:en började stelna. Det blev inte särskilt snyggt men huvudsaken nu är att börja täta alla små hål och skador. Det är en bruksbåt, den ska vara hel och ren, snyggt kommer sedan.