Getholmen

Äntligen! I dag vaknade jag och kände mig frisk, åtminstone tillräckligt kry för att friskförklara mig och gå iväg på min första seglats i den här båten i den här skärgården. Dags för avfärd: fyll på vatten, häng upp fotogenlampan, lägg undan lösa prylar, ta bort bomkapellet, montera focken, lossa fock- och storfall från spridarna, tag fram sjökort och kompass, kissa en sista gång, dra igång motorn och lossa förtöjningarna. Jag var nästan febrig av resfeber när jag backade ut ur min båtplats och körde ut från marinan. Jag hissade segel utan missöden och drev snarare än seglade i väg i den svaga brisen. Men jag var på väg!

Vinden ökade snart i styrka och jag kryssade kors och tvärs i ett par, tre timmar tills jag nådde en samling små holmar i närheten som kallas Korsholmarna. Jag siktade på att lägga till vid samma ställe som brorsan och jag låg vid för ett par veckor sedan. Den heter Getholmen enligt ägaren till marinan men Galtholmen enligt OpenStreetMap. Jag hade velat segla mot horisonten och lägga till vid en vindpinad kobbe i ytterskärgården men ribban måste ligga lågt i början och direkt efter en influensa.

Det låg redan en båt på andra sidan av den lilla udden jag hade sikte på och jag såg några stiga i land med grillkol och picknickmat. Jag kan känna igen och ha sympati för att man vill ha en egen udde för sig själv, det vill väl de flesta ha, men jag är uppvuxen med att om man ser en båt ha sikte på samma udde man själv ligger vid, då hoppar man i land och hjälper till genom att peka vart det är djupt nog att lägga till och tar emot en förtöjningstamp, särskilt om det är en ensamseglare som jag. Men de här människorna satt bara med sitt och såg knappt åt mig när jag skulle lägga till. Jag fick iofs hjälp utan knorr men var tvungen att be om det: ”Hallå, kan någon av er hjälpa mig med förtöjningen?” Det kändes lite trist.

Sällskapet med grillmaten verkade trevliga iaf och var snart klara för avfärd, då hade jag holmen för mig själv. Eller nästan. Korsholmarna är väl fina men det är mycket trafik omkring dem. Motorbåtar och vattenskotrar kör fram och tillbaka och hit och dit hela tiden. Det känns som att campa vid E4:an.

Den sista motorbåten fräste i väg vid 2-tiden på natten, som om det inte fanns några som helst regler eller uppförandekod på sjön. Jag vaknade strax efter fem sedan, men då var det alldeles tyst och mycket vackert. Bad, sitta på klippan i morgonsolen och torka, lite qigong, frukost och sedan förbereda nästa etapp.

Getholmen/Galtholmen en tidig morgon.

Nästan

Inte i dag.

Vaknade strax före sex i morse och såg bara vit dimma. Kände mig lite bättre efter en lång natts sömn. Min vana trogen kom jag på först i dag att jag har värktabletter i necessären. Jag tog en och kände mig nästan frisk men inte tillräckligt bra för att ha den skärpa, närvaro och energi jag behöver för att segla den här lilla båten i en för mig ny och okänd skärgård. Jag ger det en dag till, sedan seglar jag eller kör hem och sjukskriver mig. I dag läser jag ’Skamvrån’ av Sofie Sarenbrant, årets deckarförfattare 2019, och det är en mycket bra deckare.

Sjukdag 2

Det är dags att segla i väg nu.

Fortfarande dålig, alltför dålig för att segla eller köra hem och vara sjuk där. Jag trivs i båten och har allt jag behöver egentligen, och magen är mycket bättre, men det är lagom kul att ligga i hamn i en liten båt och vara sjuk. Jag rör mig klumpigare och stelare med värk i kroppen och slår i saker hela tiden. Vädret är sådär. Fortfarande ingen huvudvärk men lite frossa- och feberkänning i natt. Jag får fortsätta att ligga kvar i hamn och se om jag tillfrisknar snart.

Jag får dagen att gå genom att splitsa några tåtar, hyfsa förtöjningslinorna till bryggan, äta utan aptit och upptäcka att jag har legat still så länge att jag har spindelnät i riggen. Men mest ligger jag bara och sover och läser, i dag ’Jag ser dig’ av Mari Jungstedt. Den är spännande och välskriven. Jag skulle vilja – behöva! – ta ett dopp men bara tanken på att stiga ned i det där kalla vattnet gör ont i kroppen.

Sjuk

Jag hade tänkt att segla i väg i dag men vaknade upp i morse och var helt sänkt: ledvärk, låg energi, dålig balans och superdålig i magen. Ingen feber eller huvudvärk. Konstigt, men det kanske är någon slags sommarinfluensa. Hursomhelst blir jag kvar i båten i dag, tur att jag tog med mig några pocketböcker, först ut blir ’Albino’ av Mons Kallentoft & Anna Karolina.

El-arbete

Fortsatt arbete med el i båten, i dag montering av regulator och dragning av kablar för att koppla ihop allting: solpanel till regulator till batteri till kopplingsplint till 12-voltsuttag. Det är mycket med det elektriska och ser man inte upp kan man få kortslutning. Batteriet har bara grundladdning från affären, vilket är knappt hälften, men när jag skalar av en kabelände och kommer åt den andra med kniven och det sprakar till av kortslutningen inser jag hur mycket kraft det finns i ett 12-voltsbatteri (eller så är det eggen på kniven som är dålig):

Jag behöver en ny kniv. Och jag ska aldrig mer jobba med kablar utan att först koppla bort dem från batteriet.

Till slut får jag ihop allting. Jag har inte fäst kablarna slutgiltigt ännu, de ligger lösa under stora dynan i förpiken från regulatorn ned till batteriet och tillbaka upp till kopplingsplinten, men de är såpass tunga att de ligger på plats. Vid tillfälle ska jag fästa dem med lite lim, så de sitter men går att ta bort enkelt. En uppochnedvänd liten låda i plast får husera kopplingsplinten och skydda den från ev. läckage så det inte blir kortslutning och brand.

Systemet startas genom att koppla in flatstiftssäkringen på 15 A mellan regulatorn och batteriet. Först ska regulatorn bekanta sig med batteriet, sedan kopplas övrig utrustning in. Manualen specificerar inte vad som menas med ”övrig utrustning” men jag kopplar först ihop regulator med batteri, sedan solpanelen, sedan kopplingsplinten och till sist USB-uttaget till plinten.

Och det fungerar! Det laddar!

Jag ligger på dynan i förpiken och tittar fascinerat på displayen på regulatorn som visar hur solpanelen matar regulatorn med ström som laddar batteriet. Så fort det är lite sol och panelen genererar 0,1 A eller mer, laddar regulatorn batteriet. Batteriets laddning visas med max fem streck på displayen. Det har två streck i början, så det borde vara knappt halvladdat från affären, men framåt kvällen börjar batterisymbolen blinka mellan två och tre streck. Det är total magi för mig, hur en bit plast på däck i solen ger ström åt ett batteri som jag kan ladda mobilen med 🙂