Vantskruvat

Jag vaknar upp i hemmahamn till gråväder: en jämngrå himmel, en svag vind på nord och duggregn. Allting i båten känns fuktigt. Inte jättekul att vakna upp till men varenda dag kan inte börja med strålande solsken och torr, fin luft. Det klarnar upp sakta, inte så att solen tittar fram, himlen är fortfarande grå, men luften blir torrare. Båten torkar sakta upp, både ute och inne.

Hemgång i dag, senast två vill jag vara på väg, det blir lite pyssel och fix tills det är dags att bege mig.

Jag börjar med att ytterligare täta hålet efter solpanelen. I går när det regnade upptäckte jag att det droppade lite inne i båten från hålet i skrovet där sladden från solpanelen ned till regulatorn i ruffen har löpt. Jag hoppas verkligen inte att distansmaterialet i skrovet har blivit fuktigt, utan att det bara var regnvattnet som rann rakt igenom. Det som droppade var helt klart och upphörde när det slutade att regna. Men jag vill ändå ha en fuktmätare för att kolla skrovet.

Jag testade den nya tätningen genom att hälla ett antal liter vatten med öskaret på ovansidan av däck så högt upp ifrån jag kunde, för att simulera kraftigt regn, men hushållspappret som satt i hålet på undersidan förblev torrt. Så, det verkar vara tätt. Pappret får sitta kvar. Är det torrt nästa gång jag kommer ut till båten är det tätt.

Jag testade den nya, portabla solpanelen en stund. Den är lite tung och bökig i jämförelse med den fasta som bara sitter där på däck och laddar hela tiden utan att man behöver tänka på det, å andra sidan är den portabla kraftigare (50 watt istf 21) och den laddade trots att det bara var dagsljus.

Nygamla vantskruvar till aktervant.

Det sista jag gjorde var att byta vantskruvar på aktervanten. Jag tror det heter ’aktervant’: de vant som går halvvägs upp på masten och sitter bakom de vanliga vanten. Jag har bra spänning i alla stag och vant utom i aktervanten, de skruvarna går inte att skruva åt mer. Jag hade en lite kortare vantskruv sedan tidigare och köpte ytterligare en i går, men de var för små för att passa i fästena i däck.

Jag kom att tänka på att jag har några extra vantskruvar som ser ut som sådana som sitter framme på förstaget. De kom med båten och jag har aldrig förstått varför man har tre extra vantskruvar till förstaget? Men, tänk om… Jodå, när jag jämförde var de någon centimeter kortare än de vanliga vantskruvarna, och de var tillräckligt stora för att passa till fästena i däck. Jag bytte de vanliga skruvarna på aktervanten till ”förstagsskruvarna” i stället, sedan kunde jag skruva åt dem det där extra halva varvet. Nu är aktervanten ungefär lika spända som de andra. Härligt!

Sunbeam System solpanel-strul

I går konstaterade jag att min solpanel inte laddade, trots strålande solsken. Jag felsökte och efter ett tag tyckte jag mig kunna utesluta regulator och batteri. Det måste vara själva solpanelen, Sunbeam System solpanel 21 w, som felade.

Portabel panel på fördäck.

Jag spenderade resten av eftermiddagen med att ta bort solpanelen. Vatten hade läckt in under den. Det är inte alls bra, men panelen ska tåla att gå på, så den kan knappast gå sönder av lite vatten på undersidan. Däremot kan det ha läckt in vatten i panelen via något av skruvhålen.

När jag köpte solpanelen mejlade jag säljaren Navinordic och frågade om det var okej att borra några små skruvhål i den för att skruva fast den (vid sidan av att använda sikaflex), och de sade att det var okej så länge man inte borrar i själva cellerna (det svarta). Men jag misstänker att något av skruvhålen har läckt och att vatten har trängt in i själva panelen och förstört den.

En fungerande solpanel som laddar batteriet och säkerställer att jag har gott om ström för att ladda mobil och laptop är lika viktigt som en fungerande aktersnurra. Så, det kändes lika bra att gå hem direkt och försöka ordna elförsörjningen än att skjuta på det till senare.

Jag kom i väg vid halv nio på kvällen, precis när det värsta byandet under dagen hade lagt sig, och jag seglade fint och fort i kvällsbrisen. Den sista biten var det helt stilla och jag drev sakta; natten var alldeles varm, månen rödgul och jag såg ett stjärnfall.

En vacker och stilla nattsegling till hemmahamnen.

I dag har jag varit på Hjertmans och köpt en sådan där portabel och vikbar solpanel utan regulator. När jag behöver ladda batteriet hänger jag upp panelen och kopplar in den i regulatorn, i övrigt är allt som vanligt (men inte lika bekvämt som det är med en fast panel som alltid laddar). Nu har jag iaf ström igen. Jag kanske får en ny Sunbeam System solpanel 21 w (de finns fortfarande i sortimentet) på garantin med hänvisning till att Navinordic skrev att det var okej att borra i panelen.

Nu går åskan och regnet faller tungt och rikligt här. De senaste dagarnas värme dröjer sig kvar, men det känns att den är på väg bort till förmån för svalare luft. Skönt. Hemfärd i morgon. Jag gillar livet i min lilla båt men längtar efter en varm dusch.

#livetibåtlivet

Varmt och blåsigt

Jag går helst i vattnet, men när det inte längre är så kallt och jag är lite modigare, då dyker jag!

Samma väder som i går.

I natt sov jag som en bebis. Jag vaggades mjukt till sömns av båtens långsamma rörelser från den ena sidan till den andra mellan två ankare, och av vissheten i att vara ordentligt förtöjd. Så skönt! Även om det faktiskt mojnade tillräckligt mycket vid 21-tiden i går kväll – jag hade kunnat behålla landförtöjningen – var det helt rätt beslut att lägga sig på svaj längst in i viken. Det är svårt att sova gott om man ska ligga och oroa sig för förtöjningarna samtidigt. Jag hade myggnätet också, i stället för ruffluckorna, vilket gjorde att det inte blev så fuktigt och kallt i båten under natten. En god natt!

Jag kom iväg ganska tidigt och hade plattläns mest hela vägen i farleden norrut. Nu ligger jag på norra Håskö igen, det här är något av mitt ”base camp” 🙂 Jag ligger inte helt optimalt med tanke på NO-vinden som enligt prognos kommer att förekomma lite då och då de närmsta dygnen när vinden vänder och snurrar runt väderstrecken, men jag är ordentligt förtöjd och blir nog kvar här några dygn i alla fall. Hemgång senast söndag f.m.

Sådana här varma dagar blir det mycket bad, soltorka, söka skugga i båten. Och samma igen en gång till. Lata och sköna dagar. Perfekta för att göra mycket ingenting.

Norra Fångö

Liten båt högt uppifrån.
Senaste dygnets rutt.

Efter nattens pyjamassegling sov jag några timmar på svaj i västra viken på Gubbön, sedan gick jag för motor över till en liten vik på östra Fångö. Den såg fin ut och verkade ha gott skydd mot S-vinden, men de flesta platser var upptagna och jag såg få eller inga sprickor för klippjärn i de släta klipporna. Jag fick erbjudande om en plats mellan två båtar och det var snällt och omtänksamt – jag uppskattar det – men jag gick vidare till en vik på norra Fångö i stället, söder om Jutholmen.

Två stora segelbåtar låg redan i viken och låtsades som att jag inte fanns. Jag hörde att det var folk i båtarna men såg inte till någon, trots att klockan var över nio. Ingen dök upp i sittbrunn och hälsade när jag svängde in i viken; hjälp att lägga till var det inte tal om. Kvinnorna i respektive båt hälsade lite avmätt till slut, efter ett par timmar, men männen gav mig inte en blick.

Den graden av asocialitet kändes mycket märklig. Jag brukar alltid hoppa upp ur båten och åtminstone hälsa, oftast hjälpa till med förtöjning också, när någon seglar in i samma vik som jag ligger i och tar sikte på den klippa jag ligger vid. ”Seglar, det gör vi tillsammans” – man behöver inte umgås och byta mobilnummer med varenda en, men man hälsar och erbjuder alltid hjälp. Hursomhelst, de surmulna gav sig iväg efter ett tag, utan ett hejdå eller någonting, då passade jag på att byta plutten mot treudden och lägga mig några meter längre in i viken.

Byarna sliter i träden runtomkring mig och kastar sig ned i viken och får hela båten att luta. Om det är såhär i en relativt skyddad vik, hur är det då ute på fjärden? Jag har treudden fast förankrad i lerbotten och en extra förtöjning på vindsidan som går från ett klippjärn i land till aktern på båten. Det håller, men vi får se hur jag gör inför natten. Om det inte mojnar lägger jag mig på svaj ännu lite längre in i viken, mellan två ankare.

Mycket blåst, ofta runt 12 sm i byarna, taskiga förtöjningar, svårt att hitta lä i skyddade vikar, tidiga uppbrott för att ankarfäste inte har hållit och t.o.m. pyjamassegling har det varit i år. Jag minns inte att det var så de två första säsongerna. Ingen säsong är den andra lik och det kanske är så enkelt att den här sommaren är ovanligt blåsig, men det känns som att jag seglar i motvind och att det i bästa fall är en tröskel i min lärprocess. Jag hoppas inlärningskurvan planar ut och vinden lugnar ned sig snart.

UPDATE 18:28: förtöjningarna höll men jag orkade inte med det ständiga vinandet, slitandet, ryckandet, dragandet och vibrerandet i rigg, förtöjning och båt, så jag gjorde loss och gick ett 50-tal meter längre in i viken och ligger nu på svaj där med treudden i fören och plätten i aktern. Det blåser fortfarande och båten driver lite hit och dit men i övrigt är det som en annan värld: jag kan höra vad jag tänker här.

Pyjamassegling

Ljus i mörkret.

tror jag det kallas för: när man av någon anledning måste hoppa upp ur kojen – i bara pyjamasen – för att flytta båten mitt i natten. Senast jag gjorde det var nog sommaren 2007, när jag hade träfolkan och låg ute vid St Nassa. Den här gången ligger jag vid Gubbön i Gryts skärgård (är det väl, tror jag, det kan inte riktigt vara Sankt Anna) och jag hade inte sett eller räknat med att SO-vinden i natt skulle dra in med sådan kraft och sådan sjöhävning där jag låg förtöjd. Jag vaknade av att det gungade så jag höll på att trilla ur sovsäcken, båtgrannen hade försvunnit och förtöjningarna höll på att ge upp. Vinden var inte så farlig egentligen, förtöjningarna hade nog hållit för den, men sjöhävningen rullade in med stora vågor och den kombinationen blev för mycket. På med byxor och tröja, på med pannlampan, gör fast vattendunken, dra igång motorn, lossa förtöjningarna, upp med ankaret och iväg – vart? Det var mörkt och jag såg inte mycket, pannlampan gjorde mest att jag förlorade det lilla mörkerseende jag hade. Ett tag tänkte jag gå bort till morgondagens (dagens) mål, det ligger inte alltför långt ifrån och vägen dit ser ganska enkel ut och bensinen bör räcka, men det slutade med att jag bara gick runt Gubbön och lade mig på svaj tillsammans med de andra båtarna i viken på västra sidan av ön. Nu ligger jag här och skvalpar med ankaret i fören, pannlampan som en lanterna i masten, tillräckligt med svängutrymme till de andra båtarna (hoppas jag, det ser så ut) och en erfarenhet rikare.

Latdag

Ligga i båten och börja läsa Robert M. Pirsigs ’Lila : En studie i moral’ (en slags uppföljare till ’Zen and the Art of Motorcycle Maintenance’), stiga ned igen i det där svala fina vattnet, sitta naken på den varma klippan och torka i solen, kanske t.o.m. ligga och sola en stund, tillbaka i båten och laga lunch, ut på klipporna och ta en bild, ned i båten igen och läsa lite mer. En perfekt dag för att göra ingenting. Jag fick ha viken för mig själv nästan hela dagen men nu har jag en båtgranne igen.

Segelbåt J 17 vid Gubbön en vacker dag 2022.

Gubbön

I dag blev det en kort seglats i den svaga och fina V-vinden till Gubbön. Jag fick hjälp att lägga till i en liten vik på östra sidan av en kille från en av båtarna som redan ligger här; han pekade ut en bra plats och tog emot – tack <3

På väg till Gubbön gjorde jag något för första gången: jag seglade om en annan båt! En båt som inte låg för ankare, förtöjd eller bara drev. Det var en tyskflaggad, vacker skuta med alla segel uppe. Hon hade större segelyta än vad jag har men var tyngre också. Eftersom det aldrig har varit aktuellt tidigare att jag ska segla om andra båtar, har jag ingen aning om vilken sida man ska göra det på, men jag valde den andra sidan mot den hon fick in vinden på (kan det vara den som kallas för ’läsidan’?).

Och jag såg en säl på nära håll. Jag har hört dem förut, när de kommer upp till ytan och andas, men aldrig sett någon. När jag hade hunnit få fram mobilen med orden ”Du har väl inget emot att jag tar en bild, va? Nu när du är så nära.”, hade hen andats klart och sjönk ned under ytan igen. Jag antar att hen inte ville vara med på bild.

Gubbön är fin och jag verkar ha gott fäste i fören såväl som i aktern. Enligt prognos ska det blåsa svagt/måttligt på S och V de närmsta två dygnen, då ligger jag bra här. Jag blir nog kvar ett par nätter. Många båtar är det som kommer och går.

Den första båten som jag seglar om!

Birkskär

Birkskär utanför Harstena ser ut att ha en fin liten vik på östra sidan, där borde jag kunna ligga skyddad i natt mot V-vindarna. Jag seglade dit på ett par timmar i en perfekt S-SV-bris. När jag svängde in i viken kunde jag konstatera att den är mycket vacker: stora, släta och flacka klippor ramar in en fantastisk utsikt österut utöver öppet hav. Men den är också mycket grund. Kajaker och små motorbåtar går nog bra, men inte ens jag med mina 96 cm i djupgående såg något bra ställe där jag kunde lägga till. Det var bara att backa ut, söka närmsta lä där jag kunde få upp seglen igen och segla vidare till plan B: en fin vik på norra Kråkmarö. Men det blev mot en klippa i en minimal vik på östra Armnö i stället. Jag stannar en natt, sedan får jag se vart jag går i morgon, det ser ut att bli fina vindar iaf.

Wow, inte visste jag att flygrutterna var markerade i himlen; bara att följa som en snitslad bana! Eller är det en skugga från planet? Fel på kameran är det inte, och det enda jag har gjort med bilden är att beskära och skala ned den lite.

Kvar

Jag kom iväg halv åtta (på låtsas, halv sju på riktigt; enligt normaltid) i går kväll, när de värsta byarna hade lagt sig. Jag gick med bara storseglet uppe eftersom jag hade medvind, eller plattläns som jag har lärt mig att det heter när vinden kommer in rakt akterifrån. Det mojnade snabbt och jag gick för motor sista biten när det blev vindstilla. Vad märkligt snabbt det slår om, från ett hav av skummande vita gäss till en stilla fjärd, blank som ett nybonat golv. Det var nästan mörkt när jag kom fram efter tre timmar, men jag hittade fäste för klippjärnen. Och inga mygg! I dag har jag bara stannat kvar; badat, solat lite, bytt ankare till treudden när blyplätten inte höll (jag tror jag ska börja kalla den för ”plutten” ist) och börjat läsa Stefan Ahnhems ’Den sista spiken’. Det är ingen värme i luften, det känns när solen går ned eller i moln, men det är mycket vackert och njutbart ändå. Eller kanske just därför.

Lugn kvällsseglats.

Femton år

I dag fyller bloggen 15 år. Det första inlägget skrevs 15 juli 2007. Femton år låter mycket men jag hade ett uppehåll och skrev ingenting under tio år, från det att jag sålde träfolkan tills att jag köpte nuvarande J17. Vi borde väl fira bemärkelsedagen med en seglats runt Häradsskär eller något, men det byar hysteriskt i dag (11-12 sm enl. prognos). Vinden tjuter i stag och vant och båten sliter och hugger i förtöjningarna trots att vi ligger på vår vanliga plats vid bryggan i hemmahamnen. Hur är det då inte ute på fjärden? Nej tack. Jag kanske går i väg i kväll när det har lugnat ned sig lite. Vi får se.