Plätten klarade alla vindbyar som letade sig in i viken under gårdagen, trots att prognosen sade att det kunde blåsa så mycket som 12 sm i vissa av dem, men när åskovädret drog förbi vid 18-tiden med 15 sm i byarna (enl. prognosen), då släppte det direkt. Jag var klädd och förberedd och hoppade snabbt ut och tog emot så hon inte låg och skavde mot klippan. Det byade hysteriskt, hällregnade och åskade. Efter ca. 20 minuter var det över och ytterligare en stund senare var det som att det aldrig hade hänt.

Väderomslaget tog nog inte mer än en (1) minut. I ena stunden var det kav lugnt, soligt, varmt och alldeles tyst. Stilla. På någon omedveten nivå reagerade jag nog på den där tystnaden, som lugnet före stormen. Eller så var det det där avlägsna… bruset/mullret som närmade sig snabbt. Och plötsligt gick solen i moln, vinden kom farande överallt och överallt ifrån i 15 sm (minst), regnet öste ned så att vattenytan kokade och temperaturen föll från 24 grader till 14. Och jag förlorade ankarfästet som hade hållit för allt annat under hela dagen.

Allt gick bra, ingen skada skedd utom att jag blev blöt, men 15 sm (eller var det var) var inte att leka med, särskilt inte när det snurrar runt en regn- eller åskskur på det där sättet. Jag är glad över att jag låg, om än dåligt, förankrad och relativt skyddad i en liten vik och inte var ute på fjärden med seglen uppe när åskan drog förbi.

Prognosen för i dag verkade inte mycket bättre. När jag kollade i går kväll såg det ut som att fler åskskurar skulle passera med ända upp till 17 sm i byarna. Treudd-ankararet borde iofs klara det som inte blyplätten mäktade med, men jag beslöt mig ändå för att dra igång motorn och gå till hemmahamnen för ett par nätter tryggt förtöjd vid min vanliga bryggplats.

Vinden var stabil och fin med byar omkring… kanske 8 sm. Det hade jag kunnat segla i. Men när jag kom ut på Lindersfjärden började det plötsligt bya hysteriskt, säkert uppåt 12 sm eller mer, från ingenstans. Det var som att en vägg kom farande över fjärden, men inte en vägg av regn utan av väsentligt mer och hårdare blåst. Det höll på länge också. Då kändes det trots allt bra att gå för motor.

Lågtrycksbetonat sommarväder är spännande men krävande och utmanande när man seglar en liten båt. Det gäller att hålla koll hela tiden på himmel, moln, vindar och prognoser. Jag tycker om att segla men gillar inte när det brallar på och lutar för mycket. Jag tar med mig det som seglaren på Reskär sade (ung.): ”Så länge du är inomskärs håller båten för vilka vindar som helst, frågan är bara vad du håller för, och hur bekvämt du vill att det ska vara. Jag brukar säga att det aldrig ska luta mer än att man kan sitta med en kopp kaffe i handen. Lutar det mer än 20 grader kommer kölen fel i vattnet och man seglar inte helt optimalt längre.”

Jag såg i prognosen i går att det ska dra förbi något i kväll och i samband med det skulle det bli ca. 25 sm i byarna. Västlig vind. Då vill jag inte ligga någon annanstans än på min vanliga bryggplats i hemmahamnen. I morse hade de nedgraderat till 18-19 sm i byarna. Okej, då går jag till den där braiga viken i stället, den som ger skydd mot alla vindar på den västliga kvadranten. Nu senast jag kollade var prognosen nere på ca. 15 sm i byarna ett par timmar runt 18-tiden. Det är fortfarande mycket och hård vind och absolut inget jag är ute och seglar i, men det grejar vi i den här fina, lilla viken.

Reskär var fint men sjögången var inte rolig i en liten båt. Det var (nog) första och sista gången jag låg vid Reskär med den här båten. Jag gick i väg tidigt i morse, utan att starta motorn, och seglade ett par timmar i NV-vinden medan byarna höll sig (enligt prognos) runt 7 sm. Det var lite tradigt att kryssa mellan Grönsö och St Skällö, annars var det en trevlig och bra seglats.

Ensam i båten igen. Jag pysslade lite, fyllde på vatten och funderade på att stanna över natten i hemmahamn och gå någonstans först i morgon. Men, nej, dagarna går och rätt som det är är ju säsongen slut och båten står på land – igen. Jag borde… Det är en fin balans det där, mellan å ena sidan ha semester, våga göra ingenting och unna sig själv att ligga kvar i den bekväma och trygga hemmahamnen och bara ligga och läsa en bra kriminalroman hela dagen, å andra sidan att ta tillvara på de här dagarna och ge sig själv upplevelser och besöka platser som man inte brukar göra till vardags. Jag pushade mig själv kärleksfullt och lagom bestämt förbi resfebern, gjorde loss och kom iväg strax efter 19. Svag vind (efter gårdagen helt perfekt), uppehåll och magiskt vackert.

Efter gårdagens debacle var det lite nervöst att hissa segel och stäva ut på fjärden igen, men vädret var fint och vinden mer stabil än i går och allt gick bra. Vi kom iväg vid halv sju och seglade österut i V-vinden och fick en mycket fin kvällssegling. Efter ett tag tog vi ner focken, som mest bara slog hit och dit i medvinden, och gick enbart med storseglet. Jag var lite orolig för att vi skulle komma fram sent men det gick snabbt i medvinden och vi slog nog mitt tidigare rekord på drygt en timma ut till Finnfjärden, den här kvällen tog det ca 55 minuter. Vi gick till en ö där jag varit många gånger tidigare men prövade en ny vik. Den var lite grund, lite smal och kanske lite svårt att hitta fäste för klippjärnen, men annars var det mycket lugnt, skyddat och fint. Märkligt nog inga mygg.

En kompis kommer förbi i morgon onsdag och gastar på för ett par dagars segling med en övernattning i naturhamn någonstans. Jag är lite osäker på hur långt vi kan gå, prognosen är sådär de närmaste dagarna, så jag tänkte att jag rekar lite alternativ på närmare håll. Jag seglade i knappt en timma, gick österut sedan lite norröver, och hamnade vid en liten holme, något större än en klippa som sticker upp ovanför vattnet, där jag låg hyfsat skyddad från V-vinden som kom farande runt udden bakom mig. Ankaret sjönk snabbt och lätt i dyn men fick inget vidare fäste. När båten låg sidledes utmed kilppan lossade jag landförtöjningarna och gick ut och lade i ankaret igen. Samma resultat igen efter en stund. Jag försökte en andra gång, och en tredje gång med treudden, innan jag gav upp. Botten var helt enkelt för lös, jag fick inget hållbart fäste i den där dyn. Jag borde kanske ha annat att det skulle vara så, så nära den där vassviken.

På vägen hem igen kryssade jag igenom ett smalt sund när det plötsligt dök upp ett litet regnoväder som vinden snurrade snabbt runt. Det var kanske 8 sm i byarna i ena stunden, minuten efter var det kanske 10 sm, någon minut senare ytterligare ett par sm. Och störtregn.

Jag vet inte hur eller varför riktigt, men allt gick så snabbt och plötsligt befann jag mig i en situation där jag – paradoxalt med tanken på den frenetiskt hårda vinden – inte fick fart nog för att göra slaget, och det fanns inte utrymme nog att falla av åt babord och vända om åt det hållet. Land närmade sig snabbt. Det blåste hysteriskt, jag fick ned förseglet och slet med storseglet, vattenytan kokade av blåst och regn. Allt slog och slängde, allt var blött, sjökortet blåste iväg, båten lutade så jag var övertygad om att ”Okej, nu kantrar jag” och i nästa stund drev jag i land.

Jag minns inte någon hård stöt eller att det tog tvärstopp, så jag tror att det blev en relativt mjuk landkänning. Och han som kom till min undsättning och drog mig ut på djupare vatten hade en liten gul båt med en utombordare på… ca. 15 hk. Jag minns inte exakt, men jag minns att jag tittade på siffran på motorkåpan och blev förvånad: ”behövs det inte mer än så för att dra bort en hel liten segelbåt från land med vinden slitande i seglen?” Jag stod nog inte så hårt på land. Och jag kan inte se några ytliga skador över vattenlinjen.

Jag blev bogserad bort till ett gammalt båthus där jag fick tillbaka kepsen som hade blåst bort i kalabaliken. Båtsportkortet såg vi inte till, det sjönk. Vi bytte mobilnummer och han ringer om det flyter upp. ”Har du köpt båten nyligen?” frågade han. Jag kunde förstå den frågan, och även om det är min tredje säsong har jag fortfarande mycket att lära. Han hade seglat J17 själv och visste mycket väl var det var för båt. Han sade att riggen på min var inte standard; jag har en masthead-rigg. Vanligtvis sitter det tydligen en partialrigg på J17, men på min går förstaget hela vägen upp till masttoppen. På bilder har jag sett att andra J17-segelbåtar har en annan slags rigg, men jag har bara reagerat på färgen hittills. Trots omständigheterna var det roligt att få veta skillnaden mer precist och få ett ord för det: masthead.