Det var dimma i morse och jag kom inte iväg förrän vid elva. Då fick jag gå för motor ut på en spegelblank fjärd. Vinden kom igång framåt ett. Då låg den mer på ost än på syd.

Är det något segling lär en, är det: 1) att en prognos för när det ska börja blåsa, hur mycket och i vilken riktning är just bara en prognos, 2) att planera om och välja en annan hamn.

Efter fem timmars kryssande österut gick jag in vid norra Håskö. Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men det är fint här också och jag ville ha tid för middag och ett dopp innan det börjar bli dags att stänga för myggen och tänka på refrängen. Mitt i sommaren kan man gå iväg mitt på dagen och segla fram till sju-åtta på kvällen, men såhär års mörknar det mycket tidigare.

Månen var fantastiskt vacker i går kväll när den steg upp ur havet i öster, stor och röd som en blodapelsin. Nu på morgonen var det klart och vackert, solen sken i öster och månen syntes fortfarande i väster som ett vattenmärke i den blå himlen. En sval bris låg på västerifrån eller kanske sydväst. Jag stannade för lite sol och bad, qigong och lunch. Sedan drev jag hemåt i den svaga till obefintliga vinden. Förra gången jag seglade hem blåste det 10 sm, i dag knappt 4 som bäst. Jag fick kryssa i dag också, men jag kunde gå mycket högre upp mot vinden. Jag seglade med genuan och det var helt okej att kryssa med den i svag vind. Relativt fort gick det också, det hade gått outhärdligt långsamt med den vanliga kryssfocken. Efter 5,5 timmar och några hundra meter från hemmahamnen dog den lilla vind som var och fjärden lade sig spegelblank. Jag revade, vek ihop seglen, drog på bomkapellet och gick för motor sista biten. Nu är det alldeles stilla, tyst och mörkt. Klockan är strax efter nio och jag ser inte konturerna av båten som ligger bredvid min. Jag kör hem tidigt i morgon bitti.

Jag bestämde mig hastigt i går, gick upp strax före fem i morse, kom i väg någon timma senare, anlände hemmahamnen vid tolv, åt lunch, gjorde loss, hissade storen och genuan, seglade några timmar i den avtagande NV-brisen och hittade förtöjning i lä bakom en holme som jag aldrig har varit på tidigare. Det är en av alla de där små holmarna som ligger utmed farleden och som man vanligtvis bara seglar förbi. Den erbjuder ingen vidare naturhamn, åtminstone inte mot farleden till, men på andra sidan är det okej att ligga en natt. Klipporna är lite otillgängliga, men annars är det en fin liten ö. Utsikten är vacker från dess högsta punkt. Det märks på färgerna och ljuset att hösten är på ingång. Och det är mycket tyst.

Så kom den till slut, efter en lång ledighet fylld av fantastiska upplevelser på egen hand och tillsammans med nära och kära: sista dagen på semestern. Dags att packa ihop för den här gången, börja hålla ordning på dagarna igen, passa tider och börja jobba. Jag trivs bra med mitt jobb och känner mig privilegierad varje dag jag går dit – jag känner mig som rätt man på rätt plats i en ambitiös och stimulerande miljö – men fick jag sponsring, skulle jag fortsätta att segla tills isen började lägga sig.

Jag vet inte, jag kanske såg fel någonstans, men jag har för mig att enligt prognosen skulle det inte blåsa lika friskt som i går. Men jag tyckte det brallade på minst lika mycket i dag som i går. Om inte mer. Jag upplevde samma sak som i går, att grundvinden kom från ett väderstreck, V, medan byvindarna kom från ett annat, SV. Det gjorde det svårt att kryssa, men bitvis kunde jag gå ganska högt upp mot vinden ändå, vilket jag inte alls kunde i går, och jag var bättre på att falla av och undvika vibrationer i förseglet i dag. Slagen blev lite snyggare också.

Det var ganska många segelbåtar ute i dag, de flesta gick för segel i den friska vinden och hälften av dem kryssade västerut som jag. En som gick för motor korsade min väg och jag tänkte att han borde ge företräde åt mig, eftersom jag seglar och dessutom ligger på kryss, men om jag är upphinnande båt är det jag som ska väja för honom. Jag skulle just falla av och gå mot hans akter när en extra stark byvind kom farande och liksom sög upp båten åt andra hållet i stället. Jag försökte styra men det gjorde ingen skillnad. I det ögonblicket – det varade inte längre – bestämde vinden vart jag skulle någonstans. Som tur var, var skepparn i andra båten med på vad som hände och väjde i god tid för min skull. Det tackar jag för.

Det tog bortåt fem timmar av intensivt kryssande i friska byvindar för att komma hem i dag. I hemmahamnen är det lugnt; svalorna kvirrar och förtöjningarna knirrar i den svaga brisen som blåser genom båten, i övrigt är det tyst, lugnt och varmt. Jag känner mig mätt efter en dags seglande och kör inte hem i kväll, utan bryggseglar sista dagen på semestern och kör hem tidigt i morgon bitti i stället. Det blir fint.