Apropå masthaveriet måste jag ändå helt och fullt hålla med en kollega som sade i dag:
Hellre lyss till det vant som lossnade än att aldrig ha seglat.
Etikettarkiv: Att segla
Masthaveri
Det tog tre timmar att kryssa över St Nassafjärden. Det blåste bra och jag revade storseglet lite, men det kändes kontrollerat och bra och det enda som egentligen störde var vågorna och sjögången. En timma senare, vid elva, hade jag gått förbi Roskär och skulle just passera Lill-Tristonskäret. Jag läste ett par sms från ett par vänner som undrade hur jag hade det. Solen sken, vinden var god, båten gick bra och jag tänkte inte så mycket på den ofrivilliga semesterdagen utan kände att livet är fantastiskt och gott.
Då lossnade styrbords vant.
Det tog ett tag innan jag fattade vad det var som hängde där och svajade fram och tillbaka. Det tog ytterligare ett tag innan jag fattade vad som stod i begrepp att hända härnäst.
Det var skruven (sprinten, kanske det heter) som fäster vantet vid fästet i båten som hade gått sönder eller lossnat. Min första tanke var nog att försöka hitta en skruvmejsel, en spik eller liknande och få fast vantet igen, för jag kommer ihåg att jag var nere i ruffen och rev i någon låda. Sedan var jag uppe igen och masten började luta åt babord. Jag svängde så att vinden kom från från babord och babords vant höll masten på plats. Jag fick ned storseglet men båten svängde eller gick upp mot vinden och focken tog vind från styrbord och jag orkade inte hålla emot och riggen rasade ned i vattnet.
Jag kommer att minnas länge, länge ljudet när masten bryts nere vid foten och sliter sig ur den där lilla koppen som sitter på båten. Jag kommer att minnas länge, länge synen när mast, bom och segel faller ned i vattnet.
Det är otäckt att se riggen ligga där i vattnet med alla vajrar som skramlar ned från båten och sjunker ned i det mörka vattnet tills man inte kan se änden på dem längre. Där ska inte masten ligga, i vattnet, den ska stå rakt upp, på båten.
Man är inte så kaxig längre när något sådant inträffar. Det känns som om båten försvinner under fötterna och man slås av vilket bräckligt litet undantag av icke-vatten man egentligen seglar omkring med. Man seglar och har sig och tror man är ett med sjön. Men ska man vara ett med vattnet ska man simma. Eller kanske drunkna.
Men jag drunknade inte. Jag tog mig inte ens tid att bli ledsen och grina en stund. Jag funderade ett tag på att ringa Sjöräddningen men jag har aldrig gjort det tidigare. Ringer man Sjöräddningen när man har tappat masten i sjön? Jag tänkte inte mer på saken utan började i stället systematiskt rensa riggen på bom, segel, vajrar och rep. Jag lade alla små trissor, hjul och andra saker i en påse. Jag lade bom och segel i ruffen och masten ovanför. Jag surrade fast allting, tog upp ankaret, startade motorn och åkte hem.
Jag lade till vid bryggan några timmar senare. Jag gjorde alla vanliga grejer som jag brukar göra innan jag lämnar båten och åker hem igen. Jag satt en stund på bryggan och åt lite nötter och choklad och tittade på min båt där hon låg med den trasiga masten surrad på rufftaket. Jag kunde fortfarande inte förstå vad som hänt, jag kände mig bara olidligt trött och ville hem. Jag gick bort till ångbåtsbryggan och väntade i över tre timmar i vänthuset. Det regnade och jag tänkte att om pumpen i båten inte fungerar och båten sjunker också, då tar jag det som ett fullkomligt klart och ovedersägligt budskap från gudarna: jag ska inte ha båt. Vi får se.
Det blir drygt att köra båten till vinterplatsen med motor. Men det ska bli grymt skönt att få upp henne på land och masten i mastskjulet. Om det blir dyrt att laga masten väntar jag med det till näst-nästa sommar. Då kan jag göra i ordning båten som vanligt och som planerat till nästa sommar men låta henne ligga vid bryggan utan mast hela säsongen och få tid till renovering av framför allt innanmätet där det finns mycket att göra. Trist men ett fullt tänkbart alternativ, beroende på vad det kostar att fixa masten.
Ett masthaveri är naturligtvis en mycket allvarlig sak och jag är glad bortom ord att ingen kom till skada. Jag tror inte ens rufftaket, däcket eller relingen tog skada. Jag borde ha märkt det när jag tog upp masten ur vattnet. Men det har varit en jävla skitdag i alla fall. Otroligt! Jag trodde inte sådana här dagar fanns längre. Det är som en dålig film. Nu fattas bara att lägenheten har brunnit, övertalighet på jobbet och ett positivt test av någon läskig könssjukdom.
Och Bajen förlorade derbyt mot AIK.
Fanjävlaskithelvetekuk.
Hemgång II
Det blåser fortfarande mycket men inte lika hysteriskt som i går. Ska jag vänta ytterligare eller gå nu medan det fortfarande är relativt lugnt? Det kanske blåser upp igen senare på förmiddagen. Jag går nu. Jag kan hissa båda seglen här i viken där vinden är relativt svag och kryssa ut. Om det blåser mycket på fjärden får jag reva storseglet lite.
Wish me luck.
Pyjamassegling
Vinden har vänt. Jag märkte det när jag plötsligt vaknade av ett dovt och otäckt ljud: bom! Det låter precis så: bom! Jag blev rädd och tittade sömndrucket ut ur fönstret och möttes av den stumma, mörka klippväggen precis vid relingen.
Bom!
Fan! Fan! Fan! Ut ur sovsäcken! På med kläder! Ut genom luckan i förpiken och justera ankarlina och förtöjningar!
Det gick bra. Vinden har vänt från sydväst till nordväst och fick båten att lägga sig åt andra hållet i stället och ligga och stöta lite mot klippan. Men det går inga vågor och ingen större skada är skedd. Men det var otäckt.
St Nassa, II
Det blåser oerhört mycket och en del vågor ser ut att vara bortåt två meter höga. På något sätt lyckas jag få upp focken och stänga av den nästan dränkta motorn. Seglet och rodret vill åt ett håll men vågorna åt ett annat. Jag skulle behöva ha lite storsegel också, men hur får man upp det i de här vågorna och i den här blåsten? En bränning till höger om mig står som kaskader och närmar sig alltför snabbt. Det här går inte, jag måste vända tillbaka.
Hemgång
Det börjar bli dags att packa ihop och dra sig hemåt om jag ska hinna med sista färjan i kväll. Vinden vände planenligt till sydväst i natt men det ser ut att blåsa oerhört mycket och jag vet inte om jag vågar gå ut på en stor fjärd i sådant här väder med mer segel än den lilla kryssfocken. Synd, det blir stadigare med två segel och lite svagare vind i stället. Och det är inte säkert att det ens räcker med focken. Går man med vinden och har mer eller mindre medvind fungerar det bra, men att kryssa med enbart en liten fock, fungerar det? Får man önska sig sju, åtta sekundmeter i stället?
Vind
Inget är så härligt som en stabil bris från rätt håll och att segla fort och stadigt fram dit man ska. Inget är så jobbigt som när det blåser för mycket och från fel håll. Som seglare är vinden din bästa vän och värsta fiende.
Det är inte sent men redan mörkt. Ute på fjärden blåser det så att det skummar och fräser på de höga vågorna. Vinden viner genom mast och fall med ett klagande, nästan tjutande, ljud. Det låter ödsligt och lite olycksbådande. Men, ändå, samtidigt slår det an något inom mig och jag kan tycka om det på något sätt. Jag ligger i lä men båten rör sig lite fram och tillbaka i vinden. Jag hoppas ankarfäste och förtöjningar håller.
St Nassa
Jag gick ut från bryggan med enbart focken den här gången och hissade inte storseglet förrän jag såg att det blåste lagom mycket. Vinden var lite byig och hade svårt att bestämma sig för väst eller nord. Men det gick bra i alla fall med båda seglen och jag seglade nästan i kapp en annan folkbåt: S-904. Han hade mycket finare segel än vad jag har men jag jobbade nog mer. Hade jag fått ett par distans till hade jag nog gått om men han vek av och gick in i en vik till höger.
Jag gick vidare med kurs mot St Nassa via Möja, tvärs över farleden, förbi Lill-Tristonskäret, norr om Roskär, söder om Gräsgrundet, norr om den höga Sköt-Korpharan och lade till norr om Kummelskär med hjälp av en kollega på jobbet som också hade lagt till där. Världen är liten ibland.
Allt som allt tog det fem timmar från brygga till förtöjd vid klippa. Det är klart godkänt. Jag hoppas vinden vänder till sydväst i natt, annars får jag kryssa till förbannelse i morgon för att komma hem.
Segling
Det blåste hårt i går och jag mötte många kappseglare och katamaraner som var ute och pressade för allt vad tygen höll. Det såg häftigt ut. En del av dem hade revat storseglet en del. Jag såg en som bröt av masten på Möja Västerfjärd.
Själv tog jag det lugnt och satt i shorts och tröja och smörseglade med min lilla fock. Sjögången var lite besvärande ibland men vinden var aldrig något problem. Och snabbt gick det! Jag gick norrut i farleden och tog av österut vid en radarfyr som jag tror heter Draken, strax norr om en grön pinne. Planen var att gå mot Brantharan, sedan mot Långharan och sedan upp i en liten vik på vänster sida. Men det var knixigt att hitta rätt bland alla skär och bränningar, och i vanlig ordning var det svårt att överföra sjökortet till verkligheten och veta säkert vad som är vad. Jag gick norr om Kummelharan i stället för Långharan och var på väg mot ett par undervattenstenar när ett sjömärke dök upp på helt fel sida som gjorde att jag insåg mitt misstag och kunde vända i tid.
Viken jag ligger i är liten och passagen så trång att man nästan kan ta på klipporna när man går igenom. Jag hade svårt att hitta ankarfäste i vanlig ordning men den här gången tog det nog bara en kvart, tjugo minuter innan jag fick fäste. Jag gjorde fast ankarlinan på lagom avstånd, gav båten lite fart in mot klippan, drog i ett par klippjärn och gjorde fast i fören och sedan var saken quorn! Min snabbaste, enklaste och snyggaste förtöjning hittills!
Om jag har tur har vinden vänt till nordväst i dag, annars får jag kryssa en hel del hem. Jag har för mig att de sade på Sjörapporten att det kunde vända till nordväst i dag, eller var det på vanliga prognosen i teve? Men som det blåser just nu lär jag väl inte kunna använda storseglet i dag heller. Men det har ju den fördelen att jag tjänar tid vid land sedan. Jag behöver inte stå och vika seglet över bommen och dra på kapellet, jag kan bara reva och kasta ned focken i förpiken om jag har bråttom till färjan.
Kul styvning
Det brallar på duktigt i dag, och byigt är det också, i minsta vik och skrymsle. Vinden fladdrar, drar, viner och sliter tag i allting som sitter löst. Hissa segel! Kasta lösa tampar i vattnet! Bort med allt damm!
Jag hittade en gammal fock i förpiken. Jag tror det är en fock. Visst är det genua som är så där stort, det går nästan ända bak till sittbrunnen, medan focken är mindre och går till masten ungefär. Hursomhelst, den verkade trevlig, behändig och lagom stor, så jag monterade den och gick med den från bryggan och när jag kom ut på lite mer öppet vatten hissade jag storseglet.
Det kanske jag inte skulle ha gjort.
Det blåste mycket mer än jag trodde och så fort jag kom förbi en liten holme och gick ut i farleden lade sig båten nästan på vattnet och det kändes som jag skulle kantra. Allt som satt det minsta löst for omkring hit och dit och trasslade ihop sig. Det var bara att vända och börja om från början. När jag äntligen kom tillbaka till bryggan såg båten ut som en stor trasselsudd av segel, rep och en härjad skeppare.
Men, det är bara att reda ut allting, vika upp och surra storseglet på bommen, sätta upp ett nytt mål, repa nytt mod och gå med enbart focken i stället. Det borde gå bra. Jag går norrut och ser vart jag hamnar någonstans. Dags att kasta loss igen.